Magisk jazzscen får nytt liv

Jazzpianisten Niels Lan Doky bor omväxlande i Paris och New York. Men nu ska han flytta hem till Köpenhamn. För ett år sedan upptäckte han att frisörskolan på Store Regnegade skulle flytta. Niels Lan Doky ringde sin gode vän Rune Bech och sa att ”nu har vi chansen”. De kontaktade hyresvärden och övertalade honom att avbryta förhandlingarna med en ny hyresgäst. De gjorde han gärna eftersom han var jazzälskare.

I lokalerna låg åren 1954–1976 Café Montmartre. Den 1 maj återuppstår jazzklubben.

På Café Zeze tvärs över gatan sitter Rune Bech och studerar en ritning tillsammans med inredningsarkitekten Peter Bundsgaard.

– Det ska inte bli ett museum. Men det blir en blandning mellan modernt och nostalgi, säger Rune Bech.

De långa, smala träborden ska återskapas liksom de tio gipsmasker som prydde väggarna.

– Och stämningen, säger Rune Bech.

Hur det var på Montmartre under storhetstiden på sextiotalet har författaren Dan Truèll beskrivit i en dikt.

Han skriver om halvmörkret, den täta rökdimman, om att alla bar solglasögon och islandströjor, om att alla ville dansa men att det var så trångt att det inte gick utan att man fick nöja sig med att gunga i takt på bänkarna.

”Og uden Montmartre havde mange af os levet/I en meget mindre verden/ i 60’ernes København”, slutar dikten.

– Så var det. Klubben var en lika stor attraktion och lika känd ute i världen som Christiania är idag och den fick Köpenhamn att kännas större, säger Rune Bech.

Och Montmartre var en starkt bidragande orsak till att flera av jazzens största namn slog sig ned i Köpenhamn för gott. Ben Webster och Dexter Gordon var två av dem.

Den nya klubben vill också locka världsnamnen. Spelprogrammet för de första tre månaderna är klart men Rune Bech vill inte släppa namnen än.

– Vi vill blanda de stora namnen med de största talangerna som ännu inte är så kända. Och det finns massor med talang. Jazzintresset är stort bland unga musiker, säger han.

Rune Bech är IT-entreprenör och före detta journalist. Han är 43 år och hann aldrig gå på original-Montmartre på Store Regnegade. Däremot var han stamgäst på Montmartre när det 1976–1995 låg på Nørregade (sista åren som disco). De svenska musikerna Ulf Wakenius, Lars Danielsson och Lars Jansson är några av hans favoriter.

Pianisten Jan Johansson spelade i husbandet på Store Regnegade 1959. I en intervju sa han:

– Montmartre är helt enkelt ett helt unikt och fantastiskt ställe att spela på. De amerikanska musikerna spelar inte bara bättre här utan också annorlunda, fler nyanser, mer vågat, svagt och starkt samtidigt.

– Att se stora artister i en liten, intim lokal går inte att jämföra med att se dem i en konsertsal, säger Rune Bech.

Klubben är 104 kvadratmeter stor och kommer att få plats för ett knappt hundratal gäster. På 60-talet var paradrätterna en halv kylling med pommes frites (5,50 kr) och bakade musslor med citron och bröd (3 kr).

För den nya menyn står Elvio Milleri, ägare till Michelinrestaurangen Era Ora. När han fick höra talas om planerna sa han omedelbart att han ville vara med. Montmartre var ett andra hem för honom när han kom till Köpenhamn på sjuttiotalet. Michelinmat till kafépriser, ska det serveras.

Era Ora-ägaren räknar inte med att tjäna pengar på nya Montmartre och det gör ingen annan heller. Verksamheten ska drivas med frivilliga krafter och sponsorer. Som till exempel den jazzälskande tvättmedelsimportören som redan skänkt skurmedel för de närmaste fem åren.