150-åriga Zoologisk Have är inte bara ett av Danmarks populäraste besöksmål.
Bakom kulisserna pågår ett omfattande forsknings- och avelsarbete.
I fallet Esmeralda innebär det att hennes böld ska undersökas för att se om
den innehåller något nytt okänt virus som skulle kunna orsaka allvarliga
sjukdomar med lejonen. Och om det är ett nytt virus, finns det några
botemedel eller behövs nya mediciner?
– Forskningen kring djurmediciner har utvecklats enormt på senare år mycket
tack vare det arbete som pågår på världens djurparker, säger Mads Bertelsen,
en av djurparkens veterinärer.
Han står khakiklädd som alla andra anställda, inne i djurens sjukstuga och
sätter in chips i några europeiska sumpsköldpaddors ben samtidigt som djuren
mäts och vägs. Chipsen behövs för att hålla koll på hur sköldpaddorna växer
och mår.
Mads Bertelsen berättar entusiastiskt om alla räddningsaktioner och
äktenskapsförmedlingar som Zoo varit inblandade i.
För några år sedan slog Bristols zoo larm om att deras utrotningshotade röda
pandor dog i någon lungsjukdom troligen orsakad av en mask. Samma mask går
även på hundar och rävar utan att de blir sjuka.
Drygt etthundra prover från pandor på olika djurparker runt om i världen
skickades till Köpenhamn för undersökning. Där upptäckte Mads Bertelsen och
hans kollegor att pandorna inte dog av den mask man först trott utan att de
var smittade av en helt annan, tidigare okänd mask. Upptäckten innebar både
att man kunde hitta rätt medicin och spåra smittvägar. Ett stort
forskningsområde är djurens genetiska sammansättning:
– Vi försöker ta reda på hur olika djurarter hänger ihop. Hur nära släkt är
exempelvis en säl och ett sjölejon. Kan de använda samma antibiotika?
I förra veckan var ett par hundra zoologer från olika djurparker runt om i
världen på konferens i Köpenhamn. Det hela var en gigantisk
äktenskapsförmedling där man letade efter den perfekta avelspartnern till
sin chimpans, tiger, elefant och så vidare.
Förr hade alla djurparker sina egna honor och hannar. Det medförde genetiska
skador och sämre kvalitet på djuren.
I ett skogsområde norr om Rio de Janeiro finns det idag 1 500 lejonapor. Många
av dem har danskt blod i sina ådror. Aporna var i stort sett utrotade. I
slutet på 1960-talet fanns det 150 vilda djur kvar. På djurparker runt om
fanns omkring 200. Ett avelsarbete satte igång, i mitten på 80-talet kunde
de 200 första aporna sättas ut i regnskogsområdet. Idag finns 1 500.
– Djurarter försvinner med en allt snabbare takt och zoo kan inte rädda alla.
Vi är bara en liten bricka i ett stort spel men utan oss hade flera djur
varit utrotade, säger Zoo:s vetenskaplige chef Bengt Holst.
Den eviga kritiken att det är fel att låsa in vilda djur bemöts med att det är
nödvändigt för att djurarter ska överleva. Vad det handlar om är, säger
Bengt Holst, är att djurparksdjuren ska ha bra levnadsvillkor:
– Och villkoren blir allt bättre.