Ani Movsisyan:
Jag var både nervös och förväntansfull. Man vet ju aldrig hur den man bestämt
träff med är. Jag hade kollat upp Annette på Facebook, men på hennes
profilbild var hennes ansikte till hälften dolt av en mask. Jag hade bara en
svag aning om hur hon skulle se ut. Men så såg jag henne. Hon log och jag
log. Och då förstod jag att det var vi som skulle träffas.
Hon presenterade sig och jag presenterade mig. Hon hade redan en resumé
över mig. Jag flyttade hit i september och har redan många vänner i Danmark.
Min man är dansk. Vi träffades för fyra år sedan genom en internationell
ungdomsorganisation, Junior Achievement and Young Enterprise. Först hade vi
bara kontakt på nätet. Vi skulle arrangera en konferens i Italien. Sedan
kom han och hälsade på mig i Armenien. Han är ingenjör och efter att vi gift
oss åkte vi till Kina där han gjorde praktik på Novo Nordisk. Vi stannade i
ett år och sedan bodde vi i Tyskland ett år innan vi kom hit.
I oktober, när jag och min man åkte buss, såg jag en artikel i gratistidningen
Urban om en tjej från Australien som hade samma historia som jag och var med
i värdprogrammet. Och då tänkte jag: ”Okej, det här låter riktigt coolt” och
så anmälde jag mig.
Annette och jag gjorde upp en plan. Första steget var att jag skulle
klara ett språkprov som jag skulle ha. Det är mycket viktigt här att man kan
danska för att få ett bra arbete. Jag är ekonom. I Armenien jobbade jag för
en amerikansk fond som hade som syfte att bygga ett museum i Armenien.
Jag frågade Annette många, säkert dumma, saker, till exempel hur man ska klä
sig inför en jobbintervju. Jobbkulturen är mer laidback här jämfört med i
Armenien. Här kan du diskutera med din chef utan att tänka på att det du
säger kan vara olämpligt.
Annette och jag talade inte bara om jobb. Jag ville tala om jul, om hur
hon gjorde med sin familj. De flesta av mina vänner här kommer från min mans
sida.
Vi pratade i mer än två timmar. Annette var mycket vänlig och pratsam, men
också pådrivande och handlingsinriktad. Jag gillade det, för jag är på samma
sätt.
Annette Hyllested:
Nervös inför första mötet? Nej, varför skulle jag vara det? Jag hade kollat
upp henne på Facebook och Linkedin. Och så hade jag varit på ett
introduktionsmöte för mentorer som Köpenhamns kommun och föreningen för
nydanskar hade ordnat.
Jag mejlade henne och så gick vi hit, till Laundromat Cafe. Vi tog var sin
varm choklad.
Hon är från Armenien. Jag frågade hur hon kommit till
Danmark, hur hon mött sin man och varför de valt att bo i här. Föreningen
för nydanskar hade matchat oss på intresse och ålder. Jag är 30 och hon 26.
Vi gillar båda att resa och har gjort det ganska mycket. Dessutom är båda
intresserade av entreprenörskap och innovationer. Jag läser handel, språk
och kultur på Copenhagen business school. Där går många med annan bakgrund.
Jag har ett brett internationellt nätverk. Genom en väninna som jobbar med
rekrytering i IT-branschen hörde jag att Copenhagen host program fattades
mentorer. Det lät spännande så jag anmälde mig. Kanske hänger det ihop med
att jag kommer från en mycket öppen familj. När jag var liten hade vi
utbytesstudenter från USA och Tjeckien.
Ani och jag började med att gå igenom de frågor värdprogrammet satt upp. Och
så stämde vi av vilka förväntningar vi hade på varandra,
Medan vi fikade kunde jag hjälpa henne med hur hon skulle sätta upp
sitt cv, hur det går till vid en jobbintervju och annat som har med
jobbsamtal att göra. Men jag blev jag överraskad av hur bra styr hon hade på
saker och ting rent yrkesmässigt. Hon har ett arbete, visserligen obetalt,
men ändå, på ett litet företag som gör mobilapplikationer. Och så går hon på
en språkskola där hon lär sig danska.
Jag tror att det är viktigt för henne att bara träffas och dricka en
kopp kaffe, känna att hon har en vän.
Framöver ska vi träffas mer privat, äta middag hos varandra. Hon ska komma hem
till mig och göra armenisk mat. Och jag ska komma hem till henne.
Jag tror att vi kan dela erfarenheter, vara sparringspartner för varandra.
Hon kan göra mig bättre på att guida och lyssna – ge mig feedback. Och jag
kan använda hennes nätverk inom entreprenörskap.
”Nervös inför första mötet? Nej, varför skulle jag vara det? Jag hade kollat
upp henne på Facebook och Linkedin. Och så hade jag varit på ett
introduktionsmöte för mentorer som Köpenhamns kommun och föreningen för
nydanskar hade ordnat.
Jag mejlade henne och så gick vi hit, till Laundromat Cafe. Vi tog varsin varm
choklad.
Hon är från Armenien. Jag frågade hur hon kommit till Danmark, hur hon mött
sin man och varför de valt att bo i här. Föreningen för nydanskar hade
matchat oss på intresse och ålder. Jag är 30 och hon 26.
Vi gillar båda att resa och har gjort det ganska mycket. Dessutom är båda
intresserade av entreprenörskap och innovationer. Jag läser handel, språk
och kultur på Copenhagen business school. Där går många med annan bakgrund.
Jag har ett brett internationellt nätverk. Genom en väninna som jobbar med
rekrytering i it-branschen hörde jag att Copenhagen host program fattades
mentorer. Det lät spännande så jag anmälde mig. Kanske hänger det ihop med
att jag kommer från en mycket öppen familj. När jag var liten hade vi
utbytesstudenter från USA och Tjeckien.
Ani och jag började med att gå igenom de frågor värdprogrammet satt upp. Och
så stämde vi av vilka förväntningar vi hade på varandra,
Medan vi fikade kunde jag hjälpa henne med hur hon skulle sätta upp sitt cv,
hur det går till vid en jobbintervju och annat som har med jobbsamtal att
göra. Men jag blev jag överraskad av hur bra styr hon hade på saker och ting
rent yrkesmässigt. Hon har ett arbete, visserligen obetalt, men ändå, på ett
litet företag som gör mobilapplikationer. Och så går hon på en språkskola
där hon lär sig danska.
Jag tror att det är viktigt för henne att bara träffas och dricka en kopp
kaffe, känna att hon har en vän.
Framöver ska vi träffas mer privat, äta middag hos varandra. Hon ska komma hem
till mig och göra armenisk mat. Och jag ska komma hem till henne.
Jag tror att vi kan dela erfarenheter, vara sparringspartners för varandra.
Hon kan göra mig bättre på att guida och lyssna - ge mig feedback. Och jag
kan använda hennes nätverk inom entreprenörskap.”