På sin blogg poserar Nicklas Skovgaard i svarta byxor och svart tröja,
fullkomligt översållade med vita svalor, handtryckta av honom själv och
stulna rakt av från Miu Mius senaste kollektion.
På en annan bild har han en svart- och vitrutig skjorta under en svart- och
vitrandig kavaj till svarta byxor och på en tredje en rökmelerad scarf till
svart dubbelknäppt jacka. Svart och vitt, alltid svart och vitt.
Han sydde nyligen upp en egen damkollektion för våren/sommaren 2011, helt i
svartvitt, med mycket grafiska mönster, skarpa skärningar, udda material och
raka linjer, rutor och ränder. De påminner om en färglös, könlös clown.
– Folk säger att det är trist med svart och vitt, men jag vill göra det
intressant. Jag inspireras mycket av Ray Charles och gamla svartvita foton
från 1950-talet, jag vill göra femtiotalsdesignen igen, fast på ett nytt
vis. Till min nästa kollektion har jag inspirerats av naturen: himlen,
regnmoln, fräschör. Jag vill arbeta med roliga tryck och genomskinliga
tyger, chiffong, jersey och stretch, säger han.
Nicklas Skovgaard är femton år, har knivskarp pottfrisyr och tandställning och
bor i ett helt vanligt villaområde på Fyn med föräldrar, en syster varannan
vecka och två mustaschprydda fågelhundar. Ena halvan av huset ser ut som en
typisk familjebostad med soffgrupp, kök och en smal trappa upp till ett
trångt pojkrum, där garderoberna är större än sängen. Kläderna får inte
plats, några har prislapparna kvar.
I husets andra halva hänger uppstoppade djurhuvuden på väggarna och i skåpen
ovanför de båda symaskinerna i syateljén står döda fåglar i naturliga
positioner innanför glasdörrarna. Det är pappan som jagar, den här dagen är
han i Skåne och skjuter vildsvin. Bara Nicklas och hundarna är hemma.
Han berättar hur det gick till när han upptäckte modebranschen.
– Det började när jag var tio tolv år och såg Karl Lagerfeld för Chanel på
internet. Jag gillar hur han uppdaterar modet som Coco Chanel skapade och
gör det nytt. Chanel har betytt mycket för mitt modeintresse.
För ett och ett halvt år sedan startade han en modeblogg eftersom han saknade
ett forum för manligt mode. Så började han sy sina egna kläder enligt
diy-konceptet; först gjorde han om sina jeans, sedan sydde han skjortor och
T-shirts.
– Det som är spännande med mode är att man får göra vad man har lust med och
kan ändra sig när som helst. Jag tar på mig vad jag vill, men oftast
svart-vitt eller svart-svart, på våren och sommaren har jag lite mer färg.
På min skola ser alla likadana ut, har likadana jeans och skjortor, jag vill
att man ska se på mig att jag tar på mig vad jag vill.
Det är viktigt för honom att människor vågar vara sig själva, vågar ha på sig
de kläder de tycker om och slutar vara så ängsliga.
– Jag gillar Beth Ditto. Hon är sig själv och bryr sig inte om vad andra
tycker.
Beth Ditto är frontfigur i amerikanska bandet Gossip och fick stor
uppmärksamhet när hon poserade naken på tidningen Loves framsida förra året,
precis som hon är, med valkar och hängmage.
– Det är inte bra med för smala modeller, folk ser inte ut som dem, men jag
vet inte om kläderna skulle sälja annars. Det är svårt.
Nicklas vill bli designer, helst i Paris, han älskar Paris. Han vill sälja
sina kläder i små, exklusiva butiker och stora modevaruhus, göra haute
couture och extraordinära kreationer. I höst vill han läsa design och har
tre olika jobb för att spara ihop pengar till skolan. Under tiden går han på
sykurser och syr hemma fyra till fem timmar i veckan.
– Jag ser mig inte som behövd inom modevärlden just nu, jag har inte lika stor
erfarenhet som alla andra. Men jag vill förändra det tråkiga danska modet,
jag vill göra det intressant och varierande. Och jag vill ha ett eget märke,
som skulle heta som jag.
Han har redan designat en logga, där s:en slingrar sig kring varandra.
– Nu när jag är femton vill jag göra roliga kläder med roliga tryck, sen när
jag blir äldre kommer jag nog att designa i mer modern och klassisk stil.
Det är synd att det inte finns så mycket bra kläder för män, det finns ju
flera bra manliga designer, till exempel Rick Owens, men de får för lite
uppmärksamhet. Mode är kvinnornas värld.
Att hans själv gjorde en damkollektion förklarar han med att det inte fanns
några killar som ville ställa upp som modeller samt att flera av plaggen är
unisex, som byxorna med alla säkerhetsnålarna.
– Jag använder inte bara kläder jag har gjort själv, jag handlar på Weekday
och H&M, E-bay och i vintagebutiker också. Just nu letar jag efter ett par
roliga byxor, om jag hittar dem så behöver jag inte så mycket annat.
Han gillar skor också, för tillfället mest tygsandaler och Dr Martens, men han
är inte så förtjust i accessoarer och smycken. Det enda han använder är ett
armband som han fått av sin mormor, och klockor ibland.
– Jag har den här frisyren, den är enkel men ändå kul. Om man har en sådan
grej så behöver man inte så mycket detaljer. Ibland sätter jag på mig en
hatt, löskrage eller fluga om jag ska gå på fest.
Det händer att han får beställningar på sina kläder, men han har inte tid att
sy upp dem. I framtiden bor han i Paris, då kommer man att kunna köpa hans
kläder.