Så på närmaste klipphäll får vi korn på ännu en levande varelse. En säl som
sträcker ut sig i bågform. Den glider ner i vattnet med ett ljudligt “plums”
när vi närmar oss. Timmen efteråt har vi sällskap av ett antal sälar som
nyfiket följer vår expedition.Danmarks enda riktiga skärgård är som gjord
för kajakpaddling. Det kallas öhavet och ligger alldeles söder om Fyn. Drygt
50 låga öar och skär skyddade av stora Langeland, Ärö och Tåsinge. Lite är
sten och klippor. Här dominerar gräsbevuxna hedar och sandstränder. Många av
öarna är inte mer än några meter ovanför vattenytan på sin högsta punkt. I
gengäld kan du paddla många sjömil över öppet vatten och hela tiden se
kritvit sandbotten bara någon meter eller två under dig.
Vi har sjösatt kajakerna på stora Tåsinge som har broförbindelse till Fyn.
Vid Skovballe ligger en av öhavets flera kajakcenter där det går att både
hyra och köpa allt som behövs för en paddlingsexpedition.
Första delmålet är Birkholm som vi ser i fjärran ungefär två timmars sjötur
bort. I svensk skärgård gäller det att hela tiden hålla koll med karta och
kompass för att inte virra bort sig bland alla hundratals höga holmar. Här,
där öarna är färre och betydligt flackare är det lättare att orientera sig.
Öarna ligger så pass tätt att du alltid har någon av dem i sikte. Även om
kompassen lär behövas vid första besöket. Om inte annat så för dimman.
Det är alltid lite vingligt och trångt att komma ner i kajaken. Till havs är
den synnerligen sjösäker. De som slår runt gör det framför allt vid i - och
urstigning. Vind, vågor och strömmar påverkar så klart farten. Men minst en
mil eller kanske två är ingen orimlig dagsetapp.
På Birkholm fanns det skola ända in på 1980-talet. Den sista bonden la av
för tio år sedan. Det lever bofasta i fem av öns arton hus. Alla är
pensionärer.
– Det går inte att försörja sig härute längre. Vi har två äldre fiskare som
fångar räkor, ål och öring. Men ingen kommer att ta över efter dem. Själv
slutade jag köra postbåten i vintras, berättar hamnvakten Gustav Anneberg.
Birkholm är en sån där typisk skärgårdsplats där tiden tycks ha stannat.
Grusvägen fram till bykärnan ser likadan ut som den alltid lär ha gjort.
Gamla jordbruksredskap står som fornlämningar och rostar lite här och var i
landskapet. Ingen har bråttom.
Tältplatsen i anslutning till den lilla hamnen är mycket enkel. En gräsmatta
ner mot havet, en toalett, ett handfat med saltvatten och några tunnor för
skräp.
– Det är precis så här det ska vara. Jag älskar att besöka Birkholm. Här är
så där öde och lugnt som man vill ha det under en paddling Nästan som den
svenska skärgården, säger Katharina Corves.
Hon bor i Svendborg, södra Fyns största stad och har tagit sig till ön för
att övernatta. Kajakpaddling har på några få år blivit hennes främsta
fritidsintresse.
– Förmodligen för att jag bor så nära öhavet. Här är avstånden rimliga och
det finns massor att upptäcka. Fast jag paddlar helst i februari eller
november när det är tomt på folk. Mitt i sommaren är det för fullt här,
säger hon.
Hennes favoritplats i trakten ligger på Avernakö. En höjd på några tiotal
meter.
– En klar dag ser du stora delar av öhavet därifrån. Mäktigt, säger
Katharina Corves.
Det är bara vi och hon på tältplatsen. Och ungefär en miljard mygg. De
sticks inte, men hamnar lätt i ögon, näsa eller mun bara du rör dig eller
andas.
Dagen efter är luften mest fylld av sjöfågel. Skarven är lika vanlig här som i
Sverige. Vigg, ejder, skrak och stora mängder tärnor och andra måsfåglar.
Några få vråkar och en örn. Under paddlingen rör vi oss i utkanterna av
flera fågelskyddsområden. De obebodda holmarna i öhavet har nästan samtliga
landstigningsförbud till 15 juli.
Vattnen har rykte om sig att rymma mycket säl, men också tumlare. Tumlarna
är dock vanligast mitt i sommaren. Vi tar oss fram till Strynö. Öhavets mest
befolkade ö. Här finns dagis och skola, tre yrkesverksamma bönder och en
färjelinje som gör det möjligt att pendla och jobba på Fyn.
Vår tanke är att kombinera friluftsliv med danskt hygge. En natt på Kro med
fläskstek eller någon annan dansk klassiker. Men där fick vi tji. Öns enda
matställe öppnar först fyra dagar efter vårt besök.
Nästan varje år byter krogen ägare. Ingen lyckas riktigt få snurr på
affärerna. Det är svårt att hitta en försörjning på den danska landsbygden.
På ett anslag i matbutiken intill vädjar innehavaren Karsten om att öborna
ska handla hos honom.
Sommarbiträdena har han tvingats säga nej till eftersom de alla var under 15
år och inte får sälja alkohol och tobak - butikens främsta inkomstkällor.
“Jag orkar inte längre jobba 60-80 timmar i veckan. Till hösten lägger jag
ner affären”, skriver han.
– Mat och boende måste finnas om annat vi satsar på ska ge full utdelning,
säger Flemming Walsted.
Han är båtbyggare och ny föreståndare vid Öhavets Smakkecenter på Strynö.
Smakker är en klassisk mindre segelbåt i Öhavet. En slags havets folkvagnar
som alla öbor en gång använde för att ta sig runt i skärgården.
På centret finns en kulturhistorisk båtutställning och det byggs nya
smakkebåtar som säljs eller hyrs ut för främst kortare seglatser.
Drygt tio miljoner danska kronor har staten och EU nyligen satsat på centret
som en kulturell centralpunkt i Öhavet.
– Friluftsturismen växer konstant från år till år. Det är en oerhört viktig
del av framtiden här i vår trakt, säger Flemming Walsted.
Han talar med stor kärlek om området och längtar liksom många andra
naturentusiaster till den dag drömmen om att göra Öhavet till Danmarks
första nationalpark går i uppfyllelse.
– Det har talats om detta i många år, men ännu är en del yrkesfolk och
markägare så negativa att det inte gått att genomföra, säger han.
På tältplatsen vid Smakkecenter är kanotisterna Sune Westh och Mark Jaegom
de enda gästerna.
– Vi är ute och testar lite ny utrustning som vi skaffat oss. Enda nackdelen
med att paddla tidigt på sommaren är kylan i vattnet, säger Sune Westh.
De är en del av uppsvinget för kajakpaddling i Öhavet och ser några enkla
förklaringar till det snabbt ökade intresset.
– Vi har fått ett tätt nät av enkla tältplatser på alla öar. I Danmark där
vi inte har allemansrätt är sånt nödvändigt om du ska sova i naturen. Någon
liknande service finns ingen annanstans i vårt land, säger Sune Westh.
Han bor på Själland, men hamnar oftast här när han paddlar längre sträckor.
– Det är så smidigt att ta sig fram. Samtidigt tröttnar du aldrig på
omgivningarna.