Köpenhamn. När världens ledare torsdag kväll ätit middag med drottning
Margrethe kallade EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt ihop de mäktigaste på ett
krismöte i ett försök att rädda klimatmötet i Bella Center från fiasko.
– Jag vill se starkare åtaganden från USA och Kina, sade Reinfeldt.
De två länderna står för hälften av jordens utsläpp av växthusgas. Men trots
att EU lovat minska sina utsläpp med 30 procent om USA gör detsamma har
amerikanarna bara erbjudit sig att skära ner med 4 procent. Kinas bud
innebär att de kinesiska utsläppen fortsätter öka kraftigt.
– Nu är alla ledare på plats. Nu gäller det att visa ansvar, sade Reinfeldt.
Den viktigaste av dem alla ansluter dock först idag: USA:s president Barack
Obama.
Sent igår hoppades Fredrik Reinfeldt att hans nattliga toppmöte skulle leda
till ett genombrott i form av eftergifter från både USA och Kinas
premiärminister Wen Jiabao.
Tio timmar tidigare – på torsdagseftermiddagen – lade USA för första gången i
klimatspelet upp pengarna på bordet.
Då stormade utrikesminister Hillary Clinton in i Bella Centers
presskonferenshall i spetsen för ett följe av rådgivare och livvakter.
Från talarstolen bedyrade hon sin omtanke om u-länder ”från Bangladesh till
Afrika och Latinamerika”.
– Vi vet vad som händer. Oväder, översvämning och torka. Utan ett avtal blir
följderna katastrofala för de allra fattigaste.
Sen lanserade hon USA:s finansiella klimaterbjudande.
I en snabbstart för klimatinsatser i fattiga länder 2010–2012 lägger
amerikanerna 70 miljarder kronor. Pengarna kan gå till allt från att bygga
skyddsvallar och hejda skogsskövling till biogasspisar och vindkraftverk.
Enligt FN täcker de, tillsammans med vad EU och Japan lagt i potten, tre års
behov.
Dessutom vill USA gemensamt med andra industriländer inrätta en klimatfond,
som från 2020 ska betala 700 miljarder kronor årligen till u-länderna.
Det är lika mycket som EU och 53 afrikanska staterna enats om tidigare. Men
Hillary Clinton avslöjade inte hur mycket USA tänker bidra med.
Och hennes erbjudande var villkorat. Ett klimatavtal måste innehålla
förpliktelser för alla stora ekonomier. Inte minst Kina. Annars blir det
varken avtal eller pengar.
Dessutom vill USA ha insyn i att Kina verkligen gör de klimatinsatser de
lovar. Bakom kravet ligger en oro att konkurrensen på världsmarknaden ska
snedvridas och amerikanska jobb flytta utomlands.
– Utan insyn blir det inte något globalt avtal som vi så desperat behöver,
sade Hillary Clinton.
Men Kina ser sådan kontroll som intrång i den nationella suveräniteten.
– Våra åtaganden kommer att följas och granskas internt i Kina, slog
utrikesminister He Yafei fast.
Han antydde att Kina inte har något emot ett urvattnat avtal.
– Vi måste sluta strida om det som delar länderna och koncentrera oss på det
som förenar.
Clintons utspel blev snabbt en stor nyhet i amerikanska medier. Men EU:s
ledare konstaterade att det knappast var något avgörande genombrott. I den
stora förhandlingssalen vädjade de en efter en till USA och Kina att gå
längre.
– Vi kan inte fortsätta som förr. Det är dags för förändring, sade Tysklands
förbundskansler Angela Merkel.
– Vi måste lägga in högsta växeln, annars färdas vi mot en katastrof, sade
Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Trots att mindre än ett dygn återstod av tolvdagarsmötet – som i tio dygn
hakat upp sig på procedurfrågan om det ska bli ett eller två klimatavtal –
hade Fredrik Reinfeldt på torsdagskvällen inte gett upp hoppet om framgång.
USA måste lova större utsläppsminskning. Och Kina måste visa öppenhet.
– Vi måste ju veta att Kina verkligen gör vad de lovar, sade statsministern.