– Människans rörlighet präglas av att det finns möjligheter, säger han.
Det finns en ökad otålighet i Skåne och på Själland över att de svenska och
danska regeringarna tar lång tid på sig att enas om en ökad harmonisering
över Öresund.
Den långsamma samordningen av skatteregler, föräldrapenning, sjukersättningar,
a-kassa och pensionsregler skapar stor osäkerhet. När det skapas
uppmärksamhet kring att gränspendlande svenskar nekas olika sociala förmåner
avskräcks andra potentiella gränspendlare från att söka jobb i Danmark.
Fredrik Reinfeldt ser det dock som orealistiskt att tro att Danmark och
Sverige kan arbeta bort alla de gränshinder som finns. Han tror inte ens att
det går att förhindra nya gränshinder.
– I grunden är det två nationella välfärdssystem som skaver mot varandra.
Många av de ”lättnader” som föreslås handlar ju om att med skattemedel jämna
ut skillnader för att öka rörligheten, säger Fredrik Reinfeldt.
– Men att Danmark och Sverige ska gå till likadana system tror jag inte på. Av
det enkla skälet att Sverige månar om sin syn på hur föräldra- och
inkomstförsäkringar ska se ut. Och Danmark har sin syn.
Statsministern anser snarare att de stora skillnaderna mellan Danmarks och
Sveriges välfärdssystem bör ses som något positivt. Han påpekar att
löneskillnaderna gentemot såväl Danmark som Norge utgör en drivkraft för
svenskar att ta jobb utomlands.
– Det är högre lönenivåer i våra grannländer. Vi har försökt möta detta i
Sverige med lägre inkomstskatt för att det ska löna sig bättre att arbeta,
säger Fredrik Reinfeldt.
– Den drivkraften kan få intresset att växa för att också jobba i Sverige. Men
människors rörlighet präglas av att det finns möjligheter. Ju fler som har
möjlighet desto bättre.
När flygbolaget Sterling gick i konkurs i höstas visade det sig att anställda
svenskar inte fick någon a-kassa, varken i Danmark eller Sverige. Reinfeldt
menar att den typen av händelser kan hämma rörligheten över Öresund.
Men han tycker att det är ett ansvar för den enskilde löntagaren som tar jobb
i utlandet att sätta sig in i hur systemen på arbetsmarknaden ser ut – inte
bara lönenivåerna, utan också försäkringar och sociala förmåner.
– Vi ser att det på arbetsmarknaden växer fram en kombination av offentliga
ersättningssystem, blandat med tilläggsförsäkringar. Man måste som löntagare
vara medveten om att man behöver ett fullgott skydd.
– Det är en uppmaning till alla som söker jobb i dag. Det är inte bara frågan
om vilken lön man får, utan också om vilket övrigt skydd man har i sin
anställning vid sjukfrånvaro eller föräldraledighet.
Man får göra en personlig riksvärdering?
– Ja, och det tror jag många är medvetna om idag. Det märker man i
diskussioner som förs vid anställningar. Det är en bredare diskussion än om
bara lön. Tappar man bort det riskerar man att hamna i att man blir utan ett
skydd som man tar för givet ska finnas.
Vad ser du som de största barriärerna för rörligheten mellan Malmö och
Köpenhamn?
– Nu är ju rörligheten ganska stor. Detta är en av Sveriges största
gränsövergångar. Men livet handlar ofta om att man kanske vill ha barn i en
svensk skola och att den typen av praktiska saker blir avgörande. Långa
resor i kombination med att få småbarnsår att fungera brukar vara hämmande
för långa arbetsresor.
Köpenhamns dragningskraft har fått hela Öresundsregionen att växa. Om man ser
det ur nationalstatens synvinkel: är det bra för Sverige?
– Jag tillhör dem som tyckte att vi skulle bygga den där bron. Och det här är
precis det vi sade skulle ske: med en bro på plats ökar integrationen. Jag
ser framför mig ett Europa utan gränser där gamla nationalstater betyder
mindre och människors rörlighet präglas av vad man lokalt uppfattar som nära.
– Från Malmö är det närmare till Köpenhamn än till Stockholm. Det är bra att
vi underlättat möjligheten att dra fördel av den närheten. Och det sker i
båda riktningarna. Det är många i Sverige som får jobb i Köpenhamn, men
också danskar får jobb i Sverige.
Öresundsbron kan nå sitt tak om tio femton år. Behövs ännu en förbindelse?
– Alla rop på infrastruktursatsningar möts av underlagsarbete. Vi går igenom
vad som är samhällsekonomisk nytta och egentlig kostnad. Därefter försöker
vi lägga in det när det bärs av rätt ingångsvärden i våra
infrastrukturinvesteringar. Vi ska se vad som får plats och hur man kan
tänka sig olika former av finansiering. Exakt vad som ryms vet jag inte. Men
det är viktigt att kalkyler håller och att nyttan är tydlig.
Stockholm påstår sig vara ”the capital of Scandinavia”. Är den det för dig
också?
– Jag ber att få påpeka att det där är en reklamslogan som Stockholms stad
tagit fram. Som chef för regeringen har jag ingen uppfattning. Jag uppfattar
det snarare som bra att vi har ett bra samarbete mellan våra skandinaviska
länder som är berikande för oss alla. Låt oss se det positiva anslaget i
stället för att se en missriktad konkurrens.