Det har aldrig varit särskilt svårt att skissa karikatyrer för det typiskt
svenska och det typiskt danska. Den svala Acne-svensken med välsittande
jeans, kvalitetskofta och t-shirt – utan rödvinsfläckar – kontra den
bohemiske dansken i gummistövlar och skägg. Men kanske är karikatyrerna helt
enkelt bara karikatyrer. Utdaterade parodier på stilar som inte är så olika
varandra längre.
Det är en större utmaning att skilja svenne- och dannebananerna åt på
gågatorna än det var för tjugo år sedan. Vi har samma butikskedjor och
shoppar varandras designerplagg. Men samtidigt är det i flera anseenden ändå
mer än en strimma vatten och en bro som skiljer oss åt.
Särskilt hos de modeintresserade i större städer sipprar de kulturella
skillnaderna fram i kläder och mentalitet.
Svenskarna är duktigare på att snabbt snappa upp trender och har sina många
modebloggar till hjälp att filtrera dem. Danskarna är däremot modigare.
Struntar i högre grad i stilregler och kroppskomplex. Tänjer gränser.
Det danska gatumodets blossande individualism gör det allt svårare att vaska
fram en karikatyr av den danska stilen.
Marc Ryning, som har jobbat på båda sidor av Sundet i klädkedjor som H&M, COS
och BikBok samt på en dansk modeagentur, berättar att även om ländernas
butikssortiment nästan är spegelbilder av varandra, köper folk olika saker.
– Danskar är mindre rädda för att sticka ut. Jag tror att det är lättare att
klä sig individuellt i Danmark. Danskarna tar gärna stilen ett steg längre,
säger han.
I Sverige ska det helst vara mode för att man ska våga bära haremsbyxor – om
man inte bor på Möllan och har dreads vill säga. I Danmark är det en del av
basgarderoben på ett annat sätt.
– Det ska gärna se lite spontant hopslängt ut, med mycket accessoarer. Inte
lika uppstyrt som i Sverige. Danskarna slungar alltid in en scarf på gott
och ont, säger han.
Om trenderna i Sverige uppstår ur internationellt mode, bottnar de danska
trenderna snarare i undergroundkultur. Marc Ryning nämner klubbarnas sena
öppettider och svettiga ölkvällar i Kødbyen som tänkbara utlösare.
Christiania som en annan.
– Det får inte se ut som man snott stilen. Det ska synas att man lever ett
lite hårdare liv. Kläderna får gärna vara lite för stora. Oversize kavajer
med baggy blöjbyxor. En svensk kanske väljer en mer skräddad och lättburen
variant av haremsbyxan. Danskarna är mer öppna för mjukismode.
Som om de stulit hiphoppens ”Keep it real”-manifest till sin påklädning.
– Jag tror att svenskarna närmar sig det danska modet, säger Ryning. Det
abstrakta och trasiga börjar sippra ner i butikerna. Samtidigt som svenska
kedjor som Weekday och Monki funkar bra i Danmark, bland annat för att det
ser lite second hand ut.
Karikatyrerna kanske sitter djupt, men en stor gemensam nämnare väger tungt på
båda sidor sundet: modeintresset.
– Innan har man kunnat generalisera och säga att danskarna klätt sig
förjävligt och svenskarna tråkigt, säger Marc Ryning. Nu blir
nyansskillnaderna mindre. Utomlands reagerar folk på hur välklädda vi är.
Svenskarna och danskarna.