Terroristerna på Amager

Klockan var några minuter över fem och Köpenhamn hade ännu inte vaknat till liv i den tidiga novembermorgonen. Då slog rånarna till mot den danska postens värdetransport nr 8886. Tillslaget skedde inne på gården bakom stadens gamla huvudpostkontor på Købmagergade.


Två polispatruller som råkade finnas i närheten dirigerades snabbt till platsen. I den skottlossning som följde förlorade en polisman livet. Men rånarna undkom med sitt byte. Det uppgick till 14 miljoner kronor.

De inledande efterforskningarna var resultatlösa. De vanliga informatörerna i den undre världen som borde ha kännedom om en kupp av denna omfattning var lika frågande som polisen. Först efter mer än fem månaders intensiva spaningar och tack vare en ren tillfällighet kunde för­övarna gripas våren 1989. Ett avgörande genombrott var att polisen hittade gruppens hemliga tillhåll, en lägenhet på Blekingegade på Amager. Den adressen gav också ett namn åt ligan. Den har gått till historien som Blekingegadebanden.

I lägenheten fanns inte bara utrustning som använts vid rånet – radiotillbehör, lösskägg, förfalskade identitetspapper och polisuniformer. Där förvarades också mängder av anteckningar som vittnade om en minutiös planering: ett exakt tidsschema minut för minut, detaljerade beskrivningar av ligamedlemmarnas olika roller och uppgifter, kartläggning av flyktvägar och omlastningsplatser. Till och med de repliker som rånarna hade sagt till postpersonalen fanns nedtecknade som i ett pjäsmanus. Det var som Jönssonligan, fast på blodigt allvar.

På Blekingegade fanns också dokumentation om en rad andra stora och dittills ouppklarade kriminalfall. Dessutom hittade polisen utförliga planer som aldrig satts i verket, bland annat en i minsta detalj förberedd kidnappning i Lund av Jörn Rausing. Den skulle enligt ligans kalkyler inbringa en lösensumma på 300 miljoner kronor från Tetra Paks ägare.

Om allt detta finns numera en omfattande skildring, ”Blekingegadebanden” (Gyldendal) i två band, tillsammans nästan 1 000 sidor. Den kom ut 2007 och i en andra aktualiserad utgåva i ett band i höstas. Titeln har haft en stadig placering på topplistorna, och den samlade upplagan överstiger 300 000 exemplar. Imorgon kommer filmen, en dokumentär för biograferna. En teaterpjäs om saken hade nyligen premiär. En svensk översättning av böckerna är också på väg. Första bandet i Margareta Norlins översättning finns redan i bokhandeln.

Dramatiken i historien blir inte mindre av att Blekingegadebanden utöver sin ovanligt brutala och häpnadsväckande sofistikerade brottslighet hade ytterligare en egenhet. De såg sig som en nutida motsvarighet till Robin Hood och hans stråtrövare i Sherwoodskogen, de som stal från de rika för att ge åt de fattiga. Deras syfte var inte att berika sig själva, och de lät inte heller sina vanor och sitt vardagsliv påverkas av de många miljoner som strömmade genom deras händer.

Gruppen hade sina rötter i 60-talet och i Danmarks första maoistiska organisation. Anhängarna var få men tätt sammansvetsade under en auktoritär ledare. Deras mål var att kämpa för en ny och bättre värld. Och deras övertygelse var att en sådan kamp var utsiktslös i västs ”snyltarstater” men desto mera löftesrik i tredje världen som kunde mobiliseras mot imperialism och kolonialism. Det var där världen skulle sättas i brand.

Framför allt knöt de sig till den palestinska kamporganisationen PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) som bland annat stod bakom en rad uppmärksammade flygkapningar. Dit skickades pengar, troligen också bytet från Købmagergade även om det aldrig har skapats någon klarhet på den punkten.

Men det handlade inte bara om pengar. I lägenheten på Blekingegade fanns ett dolt rum bakom en bokhylla med ett vapenlager utan motstycke i dansk kriminalhistoria. Gevär, mängder av ammunition, k-pistar, handgranater, minor, pansarvärnsraketer. Mycket visade sig härstamma från en kupp mot en svensk militär vapendepå i Flen 1982. Det mesta var avsett för vidare befordran till PFLP.

Tre år efter rånet mot posten på Købmagergade föll domarna i målet. Åtalspunkterna hade reducerats rejält under processen. För flera av brotten gick det inte att bevisa vilka personer som medverkat. Inget straff utmättes för de dokumenterade förberedelserna till kidnappning. Ingen blev heller dömd för polismordet eftersom de åtalade teg och domstolen inte kunde fastställa vem som hade avlossat de dödande skotten.

Till en del har utfallet skyllts på ärendets omfattning och snårighet i kombination med den tjänstgörande åklagarens svårigheter att överblicka materialet. Han var känd för sin skärpa, men drabbades av sjukdom och svåra alkoholproblem. Kort tid före rättegången hade han väckt uppseende och förvåning då han på tjänsteresa till Österrike vid ett operabesök i Wien reste sig upp under föreställningen och stämde in i ariorna.

Vad skälet än kan vara blev domarna för de sju ligamedlemmarna relativt milda. Inte heller aktualiserades vid rättegången lagens ”terrorparagraf”. Det finns uppgifter om att justitiedepartementet i ett tidigt skede beslöt att stoppa närmare utredningar av PFLP: s eventuella brott mot dansk lag, kanske av fruktan för hämndaktioner därifrån. Det var i varje fall inte praktiska svårigheter som hindrade en mera grundlig polisundersökning på den punkten.

Blekingegadebandens viktigaste kontaktman inom PFLP var en palestinier som titt och tätt befann sig på nära håll. Hans fru var svenska, läkare och bosatt med deras två söner i Lund. Han besökte dem ofta.

Böckerna om Blekingegadebanden har väckt ett kolossalt intresse i många olika läger. Även några av de dömda ligamedlemmarna – deras fängelsestraff är sedan länge avtjänade – har brutit sin tystnad och fattat pennan för att korrigera historieskrivningen. Nej, de var inte terrorister utan politiska idealister, förklarade de häromveckan. Som försvarstal var det inte övertygande.

Författaren till böckerna är den drivne skribenten och hyllade journalisten Peter Øvig Knudsen. Hans berättelse bygger på polisens arkiv, omfattande intervjuer och en anonym källa inom eller mycket nära gruppen. Den är väldokumenterad, men den får sin starka laddning av brytningen mellan drömmen om en bättre och rättvisare värld och beslutsamheten att genomdriva den, av spänningen mellan mål och medel, idealism och fanatism, känslan av vanmakt och maktens lockelse.

I det avseendet blir hans skildring från 70- och 80-talens Danmark också en tidlös och ständigt angelägen historia.