Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

När ansvaret glöms bort

När ansvaret glöms bort

När ansvaret glöms bort

Digitalt & teknik.

Vad skulle du göra om du var osynlig?

De flesta av oss har tänkt tanken någon gång, och innan man avvisar den som alldeles banal kan man fundera på om den inte säger något om det komplicerade sambandet mellan moral och social kontroll.

Det vill säga: om ingen ser vad du gör, om dina handlingar eller ord aldrig behöver kopplas till din identitet och därmed aldrig får några sociala konsekvenser, är du då fortfarande lika benägen att agera som en ansvarig samhällsvarelse?

Frågan kan tyckas hypotetisk, men byt ut osynlig mot anonym på nätet så blir den genast mer konkret och aktuell. De senaste veckorna, främst efter attentaten i Norge, har debattklimatet på nätet och i tidningarnas anonyma artikelkommentarer diskuterats alltmer.

Hatet, extremismen, påhoppen – vi har alla sett exempel på hur snabbt hårresande påståenden kan dyka upp i en artikelkommentar, med ett ordval och ett tonfall som vi aldrig skulle acceptera i papperstidningen eller i ett normalt möte med någon på gatan. Vi på Sydsvenskan tar omedelbart bort dessa kommentarer, men de kommer tillbaka, och de är nästan uteslutande skrivna bakom anonymitetens mask. Vad kan man göra?

I Tyskland talar man nu om att lagstifta mot anonymitet på nätet. Det är en vansklig väg. Det finns medborgerliga rättigheter som faktiskt kan kräva anonymitet. För meddelarskyddet är anonymiteten central och rädslan för att en oförsiktig icke-anonym artikelkommentar kan få professionella konsekvenser tio år senare kan också påverka yttrandefriheten negativt.

Men anonymitetens baksida är svår att bortse från. Den oreglerade, anonyma kommentarskulturen motverkar ett öppet meningsutbyte och fungerar alltför ofta som ett skydd för den som vill hata och trakassera. Som på DN.se där man häromdagen i en anonym antisemitisk artikelkommentar kunde läsa att budgetkrisen i USA berodde på ”kroknäsorna”.

Hävdandet av rätten att anonymt säga vad man vill har alltför sällan åtföljts av insikten om att man också har en skyldighet att säga detta på ett sätt som inte trakasserar andra eller skadar debattklimatet som sådant.

Sedan drygt ett år tillbaka har Sydsvenskan försökt råda bot på den destruktiva delen av kommentarskulturen. Vi har gjort detta genom att kräva inloggning för att man ska få kommentera, vilket inte i sig betyder färre anonyma kommentarer, men väl fler icke-anonyma inlägg och ett bättre debattklimat.

Mycket talar också för att nätet gradvis kommer att bli mindre anonymt ju fler samhällsfunktioner som blir digitala. Frågan är också om inte våra Facebook-identiteter med tiden kommer att få karaktären av global nätlegitimation. Tidningarna måste därför redan nu fundera på vad konsekvenserna skulle bli för trafiken till sajterna och för yttrandefriheten, om man helt tog bort alla anonyma kommentarer.

Det är en process som kommer att ta tid. Men redan idag kan tidningarna bli bättre på att utveckla läsardialogen och kommentarerna.

Fast det här handlar också om att vi som individer och samhällsmedborgare tar vårt ansvar. För våra handlingar och våra åsikter, och för ett bättre samtal.

Det öppna samhället bygger på att vi kan stå för vad vi säger, att vi medborgare kan mötas ansikte mot ansikte på ett respektfullt sätt. Frihet utan ansvar är inte frihet, utan anarki där den som är mest extrem alltför ofta avgår med segern.

Annons:
Annons:
blog comments powered by Disqus
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu