Det vill säga: om ingen ser vad du gör, om dina handlingar eller ord aldrig
behöver kopplas till din identitet och därmed aldrig får några sociala
konsekvenser, är du då fortfarande lika benägen att agera som en ansvarig
samhällsvarelse?
Frågan kan tyckas hypotetisk, men byt ut osynlig mot anonym på nätet så blir
den genast mer konkret och aktuell. De senaste veckorna, främst efter
attentaten i Norge, har debattklimatet på nätet och i tidningarnas anonyma
artikelkommentarer diskuterats alltmer.
Hatet, extremismen, påhoppen – vi har alla sett exempel på hur snabbt
hårresande påståenden kan dyka upp i en artikelkommentar, med ett ordval och
ett tonfall som vi aldrig skulle acceptera i papperstidningen eller i ett
normalt möte med någon på gatan. Vi på Sydsvenskan tar omedelbart bort dessa
kommentarer, men de kommer tillbaka, och de är nästan uteslutande skrivna
bakom anonymitetens mask. Vad kan man göra?
I Tyskland talar man nu om att lagstifta mot anonymitet på nätet. Det är en
vansklig väg. Det finns medborgerliga rättigheter som faktiskt kan kräva
anonymitet. För meddelarskyddet är anonymiteten central och rädslan för att
en oförsiktig icke-anonym artikelkommentar kan få professionella
konsekvenser tio år senare kan också påverka yttrandefriheten negativt.
Men anonymitetens baksida är svår att bortse från. Den oreglerade, anonyma
kommentarskulturen motverkar ett öppet meningsutbyte och fungerar alltför
ofta som ett skydd för den som vill hata och trakassera. Som på DN.se där
man häromdagen i en anonym antisemitisk artikelkommentar kunde läsa att
budgetkrisen i USA berodde på ”kroknäsorna”.
Hävdandet av rätten att anonymt säga vad man vill har alltför sällan åtföljts
av insikten om att man också har en skyldighet att säga detta på ett sätt
som inte trakasserar andra eller skadar debattklimatet som sådant.
Sedan drygt ett år tillbaka har Sydsvenskan försökt råda bot på den
destruktiva delen av kommentarskulturen. Vi har gjort detta genom att kräva
inloggning för att man ska få kommentera, vilket inte i sig betyder färre
anonyma kommentarer, men väl fler icke-anonyma inlägg och ett bättre
debattklimat.
Mycket talar också för att nätet gradvis kommer att bli mindre anonymt ju fler
samhällsfunktioner som blir digitala. Frågan är också om inte våra
Facebook-identiteter med tiden kommer att få karaktären av global
nätlegitimation. Tidningarna måste därför redan nu fundera på vad
konsekvenserna skulle bli för trafiken till sajterna och för
yttrandefriheten, om man helt tog bort alla anonyma kommentarer.
Det är en process som kommer att ta tid. Men redan idag kan tidningarna bli
bättre på att utveckla läsardialogen och kommentarerna.
Fast det här handlar också om att vi som individer och samhällsmedborgare tar
vårt ansvar. För våra handlingar och våra åsikter, och för ett bättre
samtal.
Det öppna samhället bygger på att vi kan stå för vad vi säger, att vi
medborgare kan mötas ansikte mot ansikte på ett respektfullt sätt. Frihet
utan ansvar är inte frihet, utan anarki där den som är mest extrem alltför
ofta avgår med segern.