Facerape, kapade identiteter och hackade konton. Skrämmande definitioner som
med anonyma brottslingar, mobbare och virus bidrar till bilden av internet
som en farlig plats. En plats man måste skydda sig mot, med
säkerhetsprogram, filter och kontroll.
Aktörer som tjänar på vår rädsla står ofta ogranskade och oemotsagda med sina
alarmistiska budskap.
Som när Symantec säger att tre av fyra barn upplevt något negativt på nätet.
Det skildras som ett tekniskt problem som kan fixas med tekniska lösningar,
när det i själva verket handlar om människor, känslor och beteenden.
För vad skulle hända om samma fråga ställdes, men ”nätet” byttes mot
”skolgården”, ”fritids”, ”idrottsföreningen”, ”vid busstationen” eller
”hemma”? Sannolikt skulle minst lika många unga säga att de haft negativa
upplevelser. Så är ju livet. Lika sannolikt är att det inte skulle bli en
larmande nyhet. Det skulle inte heller saluföras några tekniska lösningar.
Att det skulle vara riskfyllt att använda nätet har fått stort genomslag. Till
och med Datainspektionen deltar. I sin rapport Ungdomar och integritet 2011
definierar myndigheten det som var och varannan ägnar sig åt idag – att
publicera bilder och kommentera saker i eget namn – som ett riskfyllt
beteende.
Så stämmer bilden? Ökar mobbning, trakasserier, sexbrott och kränkningar?
Det vet vi inte. Men ett vet vi: Det finns aktörer som tjänar stora pengar på
att vi tror att det är på det viset. Och det finns motbilder som inte får
genomslag. Exempelvis den undersökning som regeringskansliets kommitté
Medierådet publicerade, ungefär samtidigt som larmrapporterna. I den
medverkar 1 200 barn (9–16 år) och 1 200 föräldrar. I den finns jämförelser
med tidigare års rapporter 2005, 2006 och 2008. Den berättar bland annat att
mobbning bland 12–16-åringarna minskat kraftigt, från 18 till 11 procent.
Där får vi också veta att fler än tidigare råkat ut för att någon lagt ut
bilder som gjort dem ledsna, men att det rör sig om få drabbade, 4 procent
av barnen mellan nio och tolv, och 6 procent av barnen mellan 12 och 16. Få
har råkat ut för allvarligare saker som hot, 12 procent, eller kontaktats av
vuxna i sexuellt syfte, 3 procent.
Däremot oroar sig hälften av alla föräldrar för att sådant ska hända deras
barn.
En skapad oro som leder till att säkerhetsindustrin kan sälja trygghet genom
tekniska lösningar.