Nätskräcken säljer

På några timmar ser datasäkerhetsföretaget Norton Symantecs sin nyhet spridas över landet. Varannan svensk drabbad av internetbrott, lyder rubriken. Företaget beskriver läget som en smygande digital epidemi i en rapport som ”avslöjar den oroande omfattningen av internetbrott och känslorna av maktlöshet och rättslöshet som offer i hela världen känner”.

Lokaltidningar, rikstidningar, branschtidningar och bloggar lägger snabbt ut texten. Även Sydsvenskan, via nyhetsbyrån TT med abonnenter över hela landet bland både små och stora medier.

Två tredjedelar av vuxna i hela världen ska ha utsatts för någon form av internetbrott. I Sverige drygt hälften. Rapporten illustreras med fängelsegaller, skjutvapen och fingeravtryck.

Det är 7 066 personer från fjorton länder som medverkat i säkerhetsföretagets undersökning. I artikeln från TT står, att det i Sverige och världen är virus och andra skadliga program som är de vanligaste brotten, men att också många fått sina konton i sociala nätverk ”hackade” samt utsatts för nätbedrägerier och trakasserier. Hur många från Sverige som deltagit framgår inte.

Sydsvenskans granskning av det svenska underlaget visar att det är 507 personer i Sverige som medverkat. Sju procent av dessa, 35 personer, ska ha svarat att de fått sina konton ”hackade”. Tio procent, 50 personer, har utsatts för ”internetbedrägerier” och drygt 250 personer anger att de fått datavirus eller andra skadliga program, något som Symantec valt att definiera som ett internetbrott.

Säkerhetsföretaget, som beskriver sig som världsledande, avslutar sin rapport med att rätt programvara håller internetbrottslingarna borta.

Samma underlag används till att sprida nyheten att tre av fyra barn upplevt något negativt på nätet. Hälften av de tillfrågade barnen har laddat ner virus till datorn, 45 procent av dem har fått en vänförfrågan från någon de inte känner, en tredjedel har ”blivit exponerade” för nakna eller våldsamma bilder på nätet. Enligt Symantec ligger svenska barn i topp i en internationell jämförelse av negativa upplevelser. Tvåhundra barn och ungdomar mellan åtta och sjutton år har svarat.

Carolina Schattauer Ramnö är pr-chef för Norton:
– Vi genomför årligen en undersökning om IT-brottslighet och 2010 tittade vi för första gången på den känslomässiga effekten av databrottslighet. Illustrationerna har utvecklats för att följa några av slutsatserna i rapporten. Vi säger inte att internet är en dålig plats, men med sex av tio personer som har varit offer för IT-brottslighet vill vi hjälpa människor att förstå digitala faror och hur man tar sig fram säkert på Internet.

Några veckor efter larmet om nätbrotten kommer ett nytt: 160 000 barn försöker porrsurfa varje timme. Det är ett annat säkerhetsföretag, Kaspersky Lab som bland annat säljer funktionen föräldrakontroll, som publicerar siffror om de många barnen som, ofta sent på kvällarna, stoppas när de försöker porrsurfa.

Tanken svindlar. 160 000 barn i timmen.

Om det nu var så.

För även den här gången är det en global undersökning, där det svenska underlaget inte presenteras. Visserligen skriver inte Kaspersky Lab att 160  000 barn i Sverige försöker porrsurfa, men det är formulerat för att tolkas så, vilket alla gör.

I en intervju som Sydsvenskan gjorde med David Jacoby på Kaspersky Lab i samband med larmet i höstas uppgav han att användarstatistik samlats in globalt från företagets kunder som sagt ja till att medverka. David Jacoby redogör för hur man räknat:
– Det är antal gånger en sida blivit blockad av datorer som har föräldrakontrollen igång i september, alltså bara under september månad.

Enligt det svenska underlaget har drygt 16 000 sidor i Sverige blockats den månaden. Utslaget per timme blir det ett tjugotal. När Sydsvenskan granskar listorna med spärrade sidor visar det sig att inte bara porrsidor registrerats, utan också andra sidor som föräldrar inte vill att deras barn ska besöka. Exempelvis Facebook, Youtube och sökmotorn Yahoo.

Det finns andra aktörer som bidrar till bilden av internet som en plats full av risker. Stöldskyddsföreningen, som jobbar med säkerhetsfrågor och säljer skyddsutrustning, kom i våras med en delrapport om attityder till brott på nätet. 1 020 ungdomar mellan femton och sjutton år har graderat olika händelser utifrån om de skett på nätet eller ”i fysiska livet”. Svarsalternativen är: mycket allvarligt, allvarligt, ganska allvarligt och därefter inte särskilt och inte alls allvarligt.

När Stöldskyddsföreningen drar slutsatser av svaren räknar man ihop ”mycket allvarligt och ”allvarligt”. I det skenet ser det ut som att allt fler accepterar mobbning på nätet. Men om alla tre alternativ som definierar händelserna som allvarliga i någon mån slås samman, blir bilden annorlunda. Då är gapet mellan mobbning på nätet och mobbning i ”fysiska livet” inte längre lika stort.

Ungdomarna tycker att det är lika allvarligt om någon kallas för judesvin på nätet som om det sker i skolan. Och det är lika allvarligt om någon sprider ett rykte i skolan som på nätet.

Annika Brändström, vd för Stöldskyddsföreningen tycker inte att sammanställningen är missvisande.
– Anonymiteten på nätet skapar en tendens att trakassera mer på nätet än i fysiska världen. Vi har valt att redovisa såhär för att lyfta frågan och skapa debatt.

Anne-Marie Eklund Löwinder, kvalitets- och säkerhetschef på Stiftelsen för internetinfrastruktur, känner väl igen larmrapporterna.
– Jag är skeptisk till den här typen av undersökningar. Det finns alltid en dold agenda, att man ska bevisa något för att kunna sälja något. Det här för människor bakom ljuset, säger hon.

Anne-Marie Eklund Löwinder tycker det är fel att definiera internet som en plats där alla riskerar att drabbas av brott och där massor av barn porrsurfar och mobbar varandra.
– Nätet underlättar kommunikation och information mellan människor och precis som i övriga samhället händer det saker, både positiva och negativa. Vi behöver vara källkritiska och vaksamma som med allt annat, men inte överdriva risker och faror.

För henne själv har det värsta varit virus.
– Att beskriva virus som ett farligt internetbrott är överdrivet. Idag är det inte värre än att bli förkyld. Man tar bort och rensar ut. Det är inte ett bekymmer som förr.

Medierna har ett stort ansvar, menar Anne-Marie Eklund Löwinder, som av Computer Sweden rankats som en av landets främsta experter på IT-säkerhetsfrågor. När företag med tydlig agenda är avsändare borde innehållet ifrågasättas, hur frågorna ställts och vad det finns att jämföra med.

Det är sällan hon ser det. Istället sprids bilder att användandet av nätet är riskfyllt.
– Det bygger hinder i vägen för att samhället ska kunna skapa bra och tillgängliga tjänster för till exempel skola, vård och omsorg. Det finns många svenskar som inte använder internet idag, men som skulle få det lättare om de gjorde det, till exempel äldre och funktionshindrade. De här bilderna bidrar inte till att ändra på det.

Marcin de Kaminski, doktorand och verksam i forskargruppen Cybernormer på Lunds universitet, kommenterar undersökningarna såhär:
– Det gäller att fundera på avsändaren både en och två gånger. Företag som spelar på rädsla och säger att de bryr sig säljer ofta en produkt som de menar är någon form av magisk lösning. Chockrubriker och skrämseltexter gynnar ingen. Tvärtom blir vi misstänksamma och oroliga. Det drabbar med stor sannolikhet främst våra barn, som har sina sociala liv på internet och behöver få använda nätet hyfsat fritt för att kunna umgås med sin bekantskapskrets.