Facebook vill bli nätets enda ansikte

PALO ALTO. Det är lite oklart vad Facebook firade häromdagen. Sin sjätte födelsedag, den nya designen eller sina nu 400 miljoner användare? De var här länge i alla fall. Enligt en intern blogg invaderades en lokal pannkaksrestaurang klockan sex på morgonen av 45 Red Bull-stinna dataprogrammerare.

Det ligger fortfarande ballonger på golvet runt Natalie Newells skrivbord. Men det passar in. Hon och hennes kolleger har dekorerat kontorsön som en turistö: ljusslingor, en palm och leksaker överallt.

Som alltid i Silicon Valley ser ingen ut att jobba på sitt jobb.

Men Natalie Newell har ett riktigt jobb. Hennes arbetsgrupp ska fixa det senaste Facebook-ofoget: att byta namn på grupper. Det är en trend som skapat tidningsrubriker över hela världen.
– Nu kollar vi alla grupper som har fler än 10 000 medlemmar. Och så håller vi koll på falska kändiskonton.

Hennes jobb är ett tecken på hur långt Facebook kommit sedan grundaren Mark Zuckerberg i februari 2004 började snickra på sitt nätverk för Harvardstudenter. Av all tid som tillbringas på internet i USA läggs nu över en tiondel på Facebook – nästan tre gånger mer än för Google och Yahoo.

Så det är inte konstigt att även arbetsstyrkan exploderat. I entrén på 1601 California Avenue hänger en inramad tavla med cirka 300 signaturer. Det var alla som jobbade här för två år sedan. Nu är de fyra gånger fler.
– När man har 400 miljoner användare går det inte att bara trycka på en knapp längre, säger Javier Olivan, chef för internationell tillväxt och en av nyckelpersonerna när Facebook nu ska ta nästa steg: världsherravälde.
– Det vi gör nu är helt revolutionerande, säger han och syftar på projektet med att översätta sajten till en myriad av småspråk.
– Jag vet att ni i Skandinavien började använda Facebook redan innan vi översatte sidan, men för resten av världen är det här viktigt.

Javier Olivan är stressad. Den nya designen på sidan håller fortfarande på att rullas ut över världen, och rapporterna tickar in.
– Vi är ett väldigt datadrivet företag. Vi kan komma på mycket baserat på hur man använder sajten. Det var när Mark [Zuckerberg] märkte att vissa bytte profilbilder hela tiden som han kom på att vi borde ge folk möjlighet att ladda upp hela fotoalbum.

För att ha 400 miljoner kunder verkar Javier Olivan ha rätt bra koll på dem: han berättar om äldre människor som använder internet bara för att använda Facebook, om att lärare ofta vill dölja sin vänlista och om användare i Indien vars främsta skäl att finnas på Facebook är att det är globalt, så att de har en plats där de kan hålla kontakt med släktingar som flyttat utomlands.
– Det har alltid handlat om hela världen för oss. Det ligger i företagets DNA, säger Javier Olivan.

En som tror på Facebooks möjligheter är teknikjournalisten och författaren David Kirkpatrick. Han har följt företaget inifrån i över ett år och kommer i sommar ut med boken ”The Facebook Effect – the Inside Story of the Company that’s Connecting the World”.
– Det är till stor del på Facebook som åsikter formas numera, säger han och hänvisar till en uppmärksammad Facebookgrupp i Kanada som protesterar mot att premiärministern stängt parlamentet i några månader.

När 250 000 kanadensare går med i en protestgrupp blir det som att de åkt till Ottawa och hållit upp plakat framför premiärministerns bostad.

Han anser att Facebooks största tillgång i längden är att det är ett globalt nätverk.
– För första gången har vi en plattform som skulle kunna föda fram globala partier. Det finns ju redan nu gröna partier i många länder och Facebook skulle kunna vara ett sätt för dem att ha multinationella medlemsomröstningar. På längre sikt är det inte omöjligt att Facebook kan skapa ett tryck för ett mer globalt styre, säger David Kirkpatrick.

Ett tecken på Facebooks inneboende styrka är Googles uppenbara rädsla. När sökjätten för två veckor sedan släppte sin årsrapport nämnde man för första gången Facebook som en konkurrent.

Sökningar i sociala medier är sökmotorernas heliga graal. Och den som kontrollerar de sociala medierna kommer till slut att vinna, säger Kirkpatrick.

Därför var lanseringen av Googles eget sociala nätverk, Buzz, inte oväntad. För varje bit information som skapas på Facebook blir Google lite mer irrelevant. Värdet av informationen som produceras i sociala medier syns i Googles avtal med Twitter. Sedan två månader betalar Google för att få använda innehållet i Twitter i sin sökmotor. Hur mycket det kostar har inte avslöjats, men det anses vara anledningen till att Twitter nu är lönsamt.

Men Facebook är knappast världens första sociala nätverk. Vad är det som säger att det inte kommer att gå samma öde till mötes som Myspace, Friendster eller Skunk och långsamt sjunka in i glömska, ersatt av något bättre? Enligt Kirkpatrick är det bland annat användarnas identitet som gör Facebook unikt.
– Du är dig själv på Facebook, inte något alias. Det är fullt möjligt att Facebook utvecklas till en ren service om några år. Att det blir ditt sätt att ha en identitet på nätet.

En början på det är Facebook Connect, där man till exempel kan kommentera artiklar på tidningars hemsidor genom sitt Facebookkonto.
– I framtiden är det inte ens säkert att Facebook kommer vara en sida man navigerar till, säger David Kirkpatrick.

För den som ändå har svårt att se internets framtid just här, mellan alla tidsödande och smått värdelösa applikationer som Farmville, Mafia Wars och Birthday Cards kan Facebooks fördel sammanfattas i något som ekonomer brukar kalla ”Metcalfes lag” eller ibland ”Reeds lag”. Begreppen går ungefär ut på att värdet av att tillhöra ett kommnikationsnätverk ökar för varje person som går med. Om du är den enda i världen som har en telefon är det ingen stor nytta med den, men när alla har en telefon så måste du också ha en.

Med andra ord spelar det ingen roll om man tycker att Facebook har en ful design, låg upplösning på foton eller störiga applikationer. Man kan inte byta, såvida man inte uppfinner och finansierar ett tekniksprång.

Och på samma sätt som att det blivit omöjligt att ens få ett jobb utan att ha en telefon, hoppas människorna bakom Facebook att ett Facebookkonto blir en omistlig del av ett liv på nätet.
– Facebooks största fördel är att det tar så lång tid att bygga upp en identitet där, med dess nätverk av vänner. Kostnaden för att byta till ett annat nätverk är större än på någon annan tjänst på nätet, säger David Kirkpatrick.

Men kan det här lilla företaget verkligen dominera internet? Arbetsplatsen ser ju trots allt fortfarande ut som ett studentrum.

Överallt finns Magrittetavlan ”Le fils de l’Homme” – den vanligaste prydnaden på studentkorridorer i USA – just för att påminna om företagets rötter, och flera konferensrum är döpta efter åttiotalsband.

Mycket ligger i Javier Olivans händer. Om Facebook ska kunna hålla uppe tillväxttakten gäller det att fylla i de vita fläckarna på kartan.
– I varje land där vi lyckats uppnå en kritisk massa har vi alltid lyckats behålla vår position.

Men med tillväxt kommer nya problem. Om man ska finnas i 180 länder måste man ta hänsyn till 180 olika uppsättningar av lagar och traditioner angående personuppgifter och datalagring. I flera länder har Facebook varit under utredning.

Men det är inget nytt. Redan när Facebook gjorde sin första expansion från collegestudenter till high school-elever blev det ett litet uppror. De ursprungliga collegeanvändarna var livrädda för att deras småsyskon skulle se vad de höll på med på college.

Sedan kom newsfeeden. Många svenska användare har aldrig sett Facebook utan den, men före september 2006 gick det bara att få information om sina vänner genom att gå till deras profilsidor.

Så när användarna en dag vaknade upp och såg att allt de hade gjort på Facebook dagen innan, laddat upp bilder, kanske avslutat ett förhållande, fått en ny vän, utkablat till alla sina vänner som små telegram blev det nästan revolution. En tiondel av Facebooks dåvarande användare gick med i protestgrupper och det förekom till och med demonstrationer utanför Facebooks dåvarande kontor.

Men på Facebook tog man stormen med ro. Deras siffror visade att sajten användes mer efter omgörningen. Och efter bara några små ändringar var allt lugnt igen.
– Integritet är lika med kontroll, säger Javier Olivan och trycker på ett budskap som Facebook gärna vill trumma ut: allt är frivilligt.
– Newsfeeden samlade ju bara allt på ett ställe.

På Facebook jämför man gärna med Google, som trålar urskillningslöst på nätet och kör omkring med en bil som fotograferar allt och alla. På Facebook kan användarna själva välja vem som kan se vad. Men vad Zuckerberg & Co satsar på är att folk kommer att vänja sig som de gjort hittills.
– För oss är det viktigt att vi fortsätter våga ta chanser, att vi rör oss snabbt. Att vi fortsätter vara ett teknikföretag, säger Javier Olivan.

Nästa stora språng ryktas vara en mejltjänst. På bloggar sägs det att man snart kommer att kunna få en e-postadress via Facebook, ytterligare ett skott i sidan på Google. Javier Olivan avböjer inte oväntat att kommentera det.
– Men det spelar ingen roll egentligen. Om vi vill starta en mejlservice så gör vi det en dag, och 400 miljoner människor kommer att använda det, säger han självsäkert.

Men så var det det där med storleken på Facebook. Med snart en halv miljard användare måste väl förändring bli svårare. Och vad händer om en procent vill fråga något? Det blir ju fem miljoner frågor.
– Därför måste vi göra det så enkelt att ingen har några frågor.