Skräckslagen och imponerad

Text: Jonas Nyrén
Publicerad 28 mars 2010 6.30 Uppdaterad 28 mars 2010 11.07

Digitalt & teknik.
Sydsvenskans reporter Andreas Ekström försöker ta reda på hur allt egentligen ligger till, i sin bok "Google-koden".

Hur svårknäckt var koden?
– Jag är inte säker på att jag har knäckt den. Ju mer man tittar på Google, desto större ser det ut. Och jag kan aldrig bestämma mig för om jag är huvudsakligen imponerad, eller huvudsakligen skräckslagen. Men jag är i varje fall säker på att varje människa bör känna till mer om Google, med tanke på vilken totalt dominerande plats det har i våra liv.

Har det varit svårt när du har skrivit, det här att pendla mellan att vara skräckslagen och imponerad?
– Absolut. Alla som är reportrar gillar en bra story. Och Google är en saga som skriker efter att bli berättad. Stilmässigt har jag haft en förebild i reportagebokgenren, och det är Per Anderssons biografi om Jan Stenbeck, som lämnar läsaren med känslan av att vilken oerhört imponerande och obehaglig typ det här var, efter att ha läst den boken. Och du kan omöjlikgt avgöra var Per Andersson befinner sig på den skalan. Han kanske inte själv har bestämt sig, och det har inte jag heller. Jag har absolut inte skrivit någon stridsskrift, men det är inget beundrarporträtt heller.

Hade nätet varit en lyckligare plats utan jättar?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har inget emot jättar, jag gillar bara att det finns lite energiska dvärgar runt omkring. Men när Googles ambitioner inte bara sträcker sig till att du ska hitta på nätet eller att de ska göra alla böcker i världshistorien sökbara, utan när de sträcker sig till att göra hela det mänskliga genomet sökbart, när de närmar sig biometri, erbjuder sig att lagra alla dina sjukjournaler, då blir det något annat. Google löser elegant många vardagsproblem åt oss, men vi deltar, som betalning, i världens största marknadsundersökning.

Hur ser du på Google idag jämfört med innan du skrev de kritiska artiklarna i Expressen som startade allting?
– Jag försöker vara aktsam på hur min inställning har gått upp och ned. Det är alltid så att ju mer man vet om något desto lättare har man att förstå det. Men desto tydligare kan man också se ett mönster, och jag gillar inte alla delarna av det mönstret. Men jag kommer aldrig att gå med på att reducera något så här stort till en fråga om Google är gott eller ont.

Vad är det, då?
– Google är ett teknikföretag, om man ska försöka fånga dess själ, ett ingenjörsstyrt företag där den tekniska lösningen i varje läge går först. När de samlar enorma mängder data om vårt sökbeteende så gör de inte det för att de vill lista ut vem som tänker starta väpnad revolution eller vem som är homosexuell utan de gör det bara för att kunna mata sin sökmotor med så mycket asbra data som möjligt. Ingenjörerna skiter i vem du är eller vem jag är, men de har verkligen konsekvent underskattat brännkraften i frågan om personlig integritet.

Du skriver om hur skickliga de är på att väva en historia om sig själva. När du har tittat på den, hur sann tycker du att den är?
– Det är klart att de själva berättar den historia de vill om sig själva. De pratar väldigt mycket om sin informella och ohierarkiska företagskultur, och där pratade jag med personer som kraftfullt motsäger det, som inte tycker att de kunnat hitta sin plats där.

Finns det en central lärdom, som du skulle vilja skicka med till dem som läser boken?
– Man måste förstå att det är Google som formar vår världsbild. De första tio resultaten på Google är världens vanligaste informationskälla nu. Google tar emot 20 000 sökningar per sekund.

Om det är så att Google, genom din bok, växer sig ännu större - skulle du bli besviken då?
– Jag gör mig inga illusioner om att ha den typen av inflytande. En svensk fackbok är inget brett massmedium. Om den läses av en tiondel så många som läser Sydsvenskan varje dag så får jag vara glad. Nu när du säger det - jag förstår inte varför jag har gjort det här, jag borde ha skrivit en artikelserie i Sydsvenskan istället. Ha, ha.

Finns det något annat stort nätfenomen därute som väntar på att berättas?
– Facebook. Jag tror att det är på väg att bli lika med vår digitala identitet. Vi kommer att kunna göra bankärenden där, och vi kommer att kunna rösta i lokala val. Vi kommer att vara vårt facebookkonto i mycket större utsträckning än idag. Det finns en fantastisk story där också. Jag ska bara se om jag är tillräckligt intresserad eller om det är bättre att någon annan gör det.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Skräckslagen och imponerad"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu