Det började någonstans med chatforumen, där vem som helst kunde delta i
diskussioner om vad som helst. Sedan bildades mer specifika grupper utifrån
personliga intressen, typ Kent, Star Wars eller Svamp.
Bloggarna känns gamla nu, så gott som varenda någorlunda datorkunnig person
har eller har haft en egen datordagbok. Nyare är Flickr och Bilddagboken,
där man lägger ut foton istället för texter.
Och för främst musiker, etablerade och på hobbynivå, är Myspace ett smidigt
sätt att låta allmänheten lyssna på ens låtar. Videoversionen heter Youtube.
Nästa steg: Jaiku eller Twitter, som bygger på samma princip som sms:andet.
Med 140 tecken per meddelande berättar man vad man sysslar med för
tillfället, antingen genom att skriva direkt på datorn eller skicka in
texten via mobilen.
Sedan kan man ta del av vad alla ens registrerade vänner sysslar med
samtidigt, vilket nästan garanterat är något som är roligare, eftersom man
bara kan läsa meddelandena när man sitter vid datorn.
Och så Facebook. Som en internetbaserad mina vänner-bok, där man lägger upp
en bild på sig själv, fyller i fakta om intressen, favoritfilm och
utbildning och sedan kopplar ihop sig med alla man känner. Bland deras
vänner kan man sedan hitta gemensamma bekanta, som gamla högstadie- eller
gymnasiekompisar, fotbollslagkamrater eller snyggingen från sommarlägret.
Och så fort någon ändrar en detalj på sin sida eller hittar en ny kompis,
får man ett meddelande om detta. Kameraövervakning börjar kännas som en
bagatell i sammanhanget.
Men hur orkar folk egentligen? Vara med i alla dessa forum. Risken borde
vara ganska stor att det snart blir viktigare att berätta vad man gör än att
faktiskt göra det.
Fredrik Wass jobbar som internetredaktör på tidningen Internetworld och
skrev nyligen ett inlägg på sin blogg Bisonblog.se om internetnätverkandet.
Han har även sidor på Myspace, Youtube, Flickr, Jaiku och Facebook.
–Jag tror det handlar om att man vill vara där ens vänner är. Människan är
social av naturen och om det här är sättet folk umgås på, så har man inget
val.
Är det inte bättre att umgås på riktigt?
–Jo, det gör man också med sina nära vänner, men på det här sättet kan man
underhålla ett betydligt större kontaktnät utan att behöva lägga ner så
mycket tid som förr.
Det finns dessutom en tjänst som kallas rss, ett sätt att prenumerera på
blogginlägg, så att man slipper gå in på varenda sida för att se om någon
har skrivit något nytt. Allt för att minska stressen och öka effektiviteten.
Hur mycket tid lägger du själv ner på olika internetforum?
–Kanske en halvtimme på att lägga ut saker själv och två-tre timmar på att
läsa andras saker.
Vad tror du om framtiden, tröttnar vi eller vill vi ha mer?
–Vi kommer inte att sluta ha kontakt online, men jag funderar på om slutna
nätverk som mejlinglistor kommer att växa ännu mer. Och
medborgarjournalistik kommer att bli en större del av medielandskapet, att
privatpersoner på plats där det händer saker bloggar om det.
Och nästa steg?
–Det kommer mer och mer att man delar innehållet på sina olika sajter, som
att använda Youtubevideor eller Flickrfotografier på bloggen. Det skapar ett
mervärde.