På Facebook har hon däremot 445 vänner och 340 bilder. Den breda
bekantskapskretsen i Malmö, kompisar runtom i Sverige, ett års boende i
Argentina samt släkt i Uruguay gör att hon har minst fyra världar att hålla
koll på – förutom den som hon rent fysiskt befinner sig i. Hon gick med
2007.
– Jag var långt hemifrån och det blev ett opretentiöst sätt att hålla kontakt
med vännerna därhemma och utomlands. Mail blir omständligare, tar längre
tid. Jag kollar e-post morgon och kväll. Får kanske trettio brev om dagen
varav fem viktiga, skickar själv fem–sex. Jag skickar mycket mer genom
Facebook, tips och korta meddelanden. Sådant man annars inte hade tagit sig
tid till, det som tidigare var skvaller.
Victoria ligger aningen över snittet för en socialt aktiv person i antal
vänner, och det finns många kommentarer på hennes profil. 445 personer är en
del att hålla reda på, men hon säger att hon bara klickar in vänner, även om
en del är flyktiga sådana.
– Om man inte känner personen som tar kontakt, varför skulle man klicka in den
– för att samla kompisar? Om man inte kan hälsa i skolan skall man heller
inte vara kompisar på Facebook. Poängen med Facebook är väl att man håller
kontakt? Jag är väldigt noga, ingen kommer åt hela min profil utom de jag
känner. Det är enkla klick. Majoriteten av kompisarna är ju inte folk som
jag verkligen känner.
När vi kommer in på ämnena nätberoende och eventuella brustna förhoppningar om
nya riktiga kompisar genom Facebook, blir Victoria orolig.
– Vem sitter där i tre timmar, jag förstår inte? Jag är inne kanske en kvart,
två gånger om dagen – max. Ibland är jag inte inne på flera dagar. Jag får
det jag förväntar mig, eftersom jag bara är vän med dem jag vill ha kontakt
med. Jag har aldrig haft alla applikationer, de förstör enkelheten. En
kompis var med i något som hette zombie-kriget. Det blir som att samla
klistermärken, poka och sånt, amen sluta. Eller snöbollskrig – gå ut och ha
ett riktigt liv istället, lev inte ett låtsasliv på Facebook.
Victoria har lika bestämda uppfattningar om att fläka ut sig på nätet.
– Folk har för oskyldiga tankar om detta. Varför skall alla veta allt om en på
Facebook, det vet de ju inte annars? Och vill du att dina barn eller chefer
skall kunna se allt detta om fem år? Att 12–13-åringar inte fattar kan man
förstå, men är man över 20 borde man ju begripa att allt finns kvar i
evighet. Men jag tror inte att det blir bättre, istället får vi fler
dokusåpor och alla säljer sig. Det skrämmer mig, att folk tycks bli dummare
och dummare. Inget pekar på motsatsen. Om ett år skall jag ut och söka jobb.
Innan dess skall jag rensa ut allt som andra har lagt upp om mig, alla
foto-taggar och sådant.