Vad var det som löste knuten?
Båda sidor insåg att det var ett högt spel som pågick. De riskerade att möta
väljarnas vrede. Ett sammanbrott hade kunnat uppfattas som att politikerna
inte tagit sitt ansvar. Republikanerna minns också hur de fick skulden vid
den budgetkollaps som ledde till att delar av offentliga sektorn stängde
igen på 90-talet. Även om Bill Clinton, som då var president, avgick med
seger var utgången inte helt given den här gången. Även president Barack
Obama och demokraterna hade anledning att frukta ett politiskt bakslag.
Varför var det så svårt att komma överens just i år?
USA:s budgetunderskott är rekordstort och det har utlöst en oro bland breda
väljargrupper. Det är många som anser att något måste göras för att inte
USA:s ekonomiska position ska äventyras på sikt. Den politiska pressen har
ökat efter teapartyrörelsens framgångar i kongressvalen förra året.
Budgetnedskärningar är dess främsta prioritet och teapartyrörelsen är nu så
inflytelserik inom det republikanska partiet att den inte kan ignoreras.
Vilken sida fick göra störst eftergifter?
Båda sidor utropar, inte helt oväntat, seger. Kortfattat är det en framgång
för republikanerna att budgetnedskärningarna blir större 38,5 miljarder
dollar än vad demokraterna först ville gå med på. Demokraterna lyfter fram
att de stoppat ideologiskt grundade republikanska krav på att inkludera
besparingar som bland annat skulle ha urholkat miljöregler och i praktiken
inskränkt aborträtten.
Vad hade hänt om de inte hade enats?
Då hade delar av den offentliga sektorn slagit igen. Även om centrala
samhällsfunktioner lämnats orörda skulle konsekvenserna ha blivit omfattande
på sikt. Hundratusentals anställda inom den offentliga sektorn på federal
nivå skulle ha stängts ute från sina jobb utan betalning. Pensioner hade
inte betalats ut. Löner till soldater i Afghanistan och Irak skulle ha försenats.
Nationalparker hade stängts och annan samhällsservice hade försämrats. Om en
uppgörelse dröjt hade USA:s redan bräckliga ekonomiska återhämtning hotats.