Men varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har någon mirakelkur mot en
ekonomi som drabbats av stora skälvan.
I går föll Stockholmsbörsen mot nya bottenrekord. På bara en vecka är raset
tjugo procent och ekonomerna jämför nu inte bara med läget efter
terrorattacken den 11 september 2001, utan med kraschen på Wall Street i
oktober 1929 - som banade väg för en global depression.
Tecknen på att finanskrisen förvandlats till en djup nedgång i konjunkturen i
Sverige är tydliga. I september och oktober har 14 200 personer varslats om
att de förlorar jobben. För första gången på 27 år har arbetslösheten ökat
från augusti till september. Och enligt Arbetsförmedlingens prognos kommer
allt fler svenskar att slås ut.
Vad gör regeringen?
I måndags meddelade finansmarknadsminister Mats Odell att insättningsgarantin
i bankerna höjs till en halv miljon kronor. När Volvo i onsdags varslade en
tredjedel av sin arbetsstyrka i Göteborg dök näringsminister Maud Olofsson
upp och lovade en samordningsman för att hantera krisen i bilindustrin.
Annars - i stort sett ingenting.
För svenska folket ser det ut som om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg sitter
med armarna i kors.
Den bilden är inte sann. På finansdepartementet och i andra delar av
regeringskansliet arbetar tjänstemännen febrilt för att ta fram nya åtgärder
som kan sättas in för att tygla marknadens härjningar.
Problemet är att ingen vet vad som behövs. Insatser som biter på en finanskris
eller på en nedgång i den reala ekonomin? Eller kanske ett riktat paket mot
bilindustrins strukturella problem?
Tills vidare hänvisar Reinfeldt och Borg till jobb- och tillväxtpaketet i
höstbudgeten - och försöker ge sken av att de har läget under kontroll.
Bland åtgärderna för 32 miljarder kronor finns sänkta arbetsgivaravgifter
och bolagsskatter. Sänkt inkomstskatt för löntagare. Och satsningar på
infrastruktur och forskning.
På ett sätt är paketet föråldrat. Det har gått tjugo dagar sedan Borg bar
bibban till riksdagen. En evighet i höstens hypernervösa världsekonomi.
Men samtidigt har regeringens åtgärder ännu varken trätt i kraft eller gett
avtryck i verkligheten.
Medan regeringen har ett intresse av att ligga lågt för att inte oroa i onödan
ser socialdemokraterna Reinfeldts och Borgs "handfallenhet" som ett utmärkt
tillfälle att plocka poäng
Mona Sahlin har krävt blocköverskridande krissamtal hela veckan och lanserar
gamla s-förslag som nya: Höjd a-kassa och tio miljarder till utbildning.
Sanningen är att varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin vet säkert vad som
bör göras.
I helgen möts finansministrarna från världens mäktigaste industrinationer på
G8-möte i Washington. I nästa vecka reser Fredrik Reinfeldt och Anders Borg
till ett EU-toppmöte i Bryssel som kommer att domineras av krisen.
Båda vet att vad som bestäms där har större betydelse för den svenska ekonomin
än de beslut en svensk regering kan fatta.