Men hon pressas allt hårdare av fack, bildirektörer och opposition. De kräver
att regeringen går in med omfattande statliga stödinsatser för att rädda
svensk bilindustri.
I debatten ställs två ytterligheter mot varandra: den ena säger att staten bör
låta marknaden lösa alla problem. Bilarbetarna i Torslanda och Trollhättan
kan i så fall bara hoppas på en kapitalstark köpare i Indien, Kina eller
Tyskland som vill tillverka bilar i Sverige.
Den andra uppfattningen säger att staten bör bli ny huvudägare. Metall- och
Unionenklubbarna på Volvo beskriver staten som en tillfällig ägare, som kan
sälja vidare när finanskrisen ebbat ut. Igår anslöt sig också s-ledaren Mona
Sahlin till den idén. Hon ser AP-fonden som en av flera övergångsägare.
Staten kan också gå in som långsiktig ägare i Volvo och Saab. Vänsterpartiet
ser framför sig en svensk-norsk statskoncern. Vänsterradikala grupperingar i
Göteborg ser framför sig ett AB Svenska Bil med förebild i hur regeringen på
1970-talet förstatligade en varvsnäring i kris.
AB Svenska Varv skapades 1977 för att rädda tiotusentals jobb i Göteborg och
Skåne. Den statliga varvskoncernen bestod av Götaverken, Uddevallavarvet och
Karlskronavarvet. Senare tillkom Eriksberg och Finnboda. Kockums i Malmö och
Öresundsvarvet i Landskrona förstatligades 1979. Krisen spillde över på
rederinäringen, som drabbades av flera stora konkurser.
När varven till slut lades ner hade staten betalat 34 miljarder kronor i
varvsstöd. Enligt kritikerna ledde förstatligandena till att gamla
strukturer konserverades och att framväxten av nya företag försenades i
Göteborg och Malmö.
Regeringen lär knappast gå till någon ytterlighet för att finna en lösning.
Det talas om lånegarantier och nya stödpengar, utöver de 450 miljoner kronor
som gick till fordonsforskning i höstbudgeten. Vad Maud Olofsson framför
allt har att fundera över är hur hon kan tillföra statliga smörjmedel till
bilindustrin.
När bildirektörerna uppvaktar regeringen efterlyser de statliga bidrag som gör
Volvo och Saab mer attraktiva för tänkbara köpare.
Metallbasen Stefan Löfvén är inne på liknande tankar. Han vill att Maud
Olofsson tar fram plånboken och visar eventuella uppköpare att hon satsar på
svensk bilindustri via forskning, utveckling, utbildning, investeringar i
inf-rastruktur och miljöbilssatsningar.
Mona Sahlin klär Löfvéns tankar i kronor och ören. Hon vill få fram 3,1
miljarder kronor för att stärka bilindustrins konkurrenskraft. Pengarna ska
gå till miljöbilspremier, säkerhetsforskning, spetskompetens, ut-ökad
fordonsforskning och vidareutbildning för bilindustrins personal.
Maud Olofsson skyndar dock långsamt. Hon säger att hon vill vara helt säker på
att inte bryta mot EU:s regler för statsstöd. Lika viktigt är att följa hur
Tyskland, Storbritannien och Frankrike mildrar kriserna för sin bilindustri.