Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

ANALYS: Partiet gör sig av med obekväm barlast

ANALYS: Partiet gör sig av med obekväm barlast

Ekonomi. När ryker Rinderheim? För oss som ägnar oss åt att analysera Sverigedemokraternas utveckling har frågan länge ¿hängt i luften.

Johan Rinderheim var med och startade Sverigedemokraterna 1988. Innan dess var han aktiv i rörelsen Bevara Sverige Svenskt, BSS.

BSS är en förkortning som de flesta svenskar födda före 1975 minns med en rysning. Det var en organisation som rekryterade våldsamma skinheads och spred rasistisk propaganda. Ledaren Leif Zeilon vädrade sin oro för ”rasblandning” och sade saker som att ”den svenska rasen riskerar att gå under”.

På ett BSS-flygblad stod: ”Om vi inte stoppar invandringen riskerar vi att få en neger till utrikesminister”.

”Jag var på flera möten med BSS och prenumererade på deras tidning”, har Johan Rinderheim sagt till Sydsvenskan. Det är inte den typen av representanter som Sd vill ha idag, när det är två år kvar till riksdagsvalet och partiet vill framstå som rumsrent.

Men partiledningen vågar inte ta steget fullt ut och sparka ut Rinderheim ur partiet. Han är partiets meste veteran, den ende från starten som finns kvar i partiet. Och han har fortfarande visst stöd bland medlemmar i framför allt Stockholm och Uppsala. Det är inte länge sedan som Rinderheim satt i den absoluta partitoppen. Han skrev partiets program och kallades ”chefsideolog” på Sd:s webbplats.

Under de senaste fem åren har han manövrerats ut av förnyarna inom Sd, ledda av partiledaren Jimmie Åkesson. Striden har handlat om vilken sorts nationalism som Sd ska förespråka.

De ”gamla” Sverigedemokraterna har ibland varit öppet rasistiska och menat att exempelvis svart hudfärg är ett hinder för att en person ska kunna betraktas som svensk. Etnonationalister, kallas de med Sd:s terminologi.

Förnyarna, med partiledaren Jimmie Åkesson i spetsen, har drivit igenom en ”öppen svenskhet” där det etniska ursprunget är mindre viktigt. Det viktiga för att betraktas som svensk är att ”assimileras” – att omfamna det som ingår i sd:s luddiga men snäva definition av svenskhet. (En riktig svensk, enligt Sd, bär varken huvudduk eller äter koscherslaktat kött, till exempel).

Kulturnationalism, kallar Sd själva detta. Kulturrasism är ett bättre ord, anser många forskare.

Striden inom Sd avgjordes nog slutligen förra våren, när Jimmie Åkesson debatterade mot Mona Sahlin och lyckades skapa en positiv framgångsstämning inom partiet. Förnyarna vann och Åkesson är oomstridd ledare.

När Sverigedemokraternas ledning nu väljer att knuffa ut Johan Rinderheim i kylan är det ytterligare ett led i partiets förnyelse.

”Jag tror att han i grund och botten är etnonationalist”, säger Mattias Karlsson.

Avpolletteringen av Rinderheim kanske hjälper Sd att putsa fasaden något, men det löser inte Sverigedemokraternas största bekymmer: inkompetensen och den dåliga organisationen. Sd har legat över fyra procent i flera opinionsmätningar, och ledningen räknar med att komma in i riksdagen.

Problemet i så fall blir att skaka fram tillräckligt skickliga politiker. Sd dras med avhopp och inkompetens på en mängd orter. Stockholmsdistriktet är för stort och strategiskt viktigt för att Sd-ledningen ska låta det förfalla. Frågan är bara vem som ska få ordning på det.

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Ekonomi
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu