Vi möter montören Ann-Sofie Tviksta utanför grindarna till Saabfabriken. Under
det kvartssekel hon arbetat här – med undantag för en period då hon
studerade till maskiningenjör på högskolan – har svängningarna varit många.
Varsel och neddragningar har de senaste åren blivit allt mer av vardagen. I
mitten av 1980-talet jobbade runt 10 000 anställda i fabriken. I dag är de 3
500. Fast de kan göra lika många bilar nu som då.
Hittills har Ann-SofieTviksta inte drabbats av uppsägningarna. Trots att det
finns en strimma av hopp kvar när vi träffar henne är hon denna gång
inställd på att jobbet är förlorat.
– Jag har lagt ut huset till försäljning. Det är i förebyggande syfte, jag
kommer inte ha råd att ha det kvar.
Krisen för fordonsindustrin och Saab har redan drabbat Ann-Sofie Tviksta och
kollegorna hårt. Jag frågar om jag kan åka med henne ut till radhuset i
Vargön.
– Nej, jag åker buss. Bilen har jag sagt upp. Jag hade inte råd att ha den
kvar.
Hon får i stället åka med oss i Sydsvenskans Saab.
– De var länge sen jag åkte en sån, säger Ann-Sofie Tviksta och skrattar.
De anställda vid Saab har haft möjlighet att ha tjänstebil. En löneförmån som
blev för tung att bära för Ann-Sofie Tviksta när lönen sjönk från 20 000
till 16 000 kronor efter skatt, till följd av indragen övertid och nedlagt
kvällsskift. Högtrycket över fabriken 2008 med efterlängtade nya modeller på
lut skiftade snabbt till ett ilsket lågtryck.
De ekonomiska svårigheterna som det innebär att förlora jobbet är en sak. De
känslomässiga följderna är också tuffa att ta.
– Jag är väldigt lojal mot Saab. Det är här jag har mina arbetskamrater som
hjälpt mig när jag haft problem och glatts med mig när jag varit glad.
Precis som så många andra i Trollhättan- och Vänersborgsområdet kommer hon
från en riktig Saabfamilj. Det är ingen överdrift att trakten andas Saab.
Alla har en relation till fabriken.
– Min pappa var medredan på den tiden de byggde flygplan i Trollhättan. Han är
en hängiven Saabentusiast.
De bägge sönerna i 20-årsåldern hade kanske också blivit Saabarbetare om
tiderna varit andra. Nu är de jobbsökande snickare och bor hemma hos mamman.
– Jag försöker få dem att förstå att de måste söka sig härifrån och hitta
andra jobb.
Hennes egen tanke är att skaffa lägenhet och hitta ett jobb i Norge att
veckopendla till, precis som en av hennes vänner gör. Hon kan också tänka
sig att flytta för att få jobb.
– Jag funderar dessutom på att läsa färdigt min maskiningenjörsutbildning.