Ensamt att vara mellanchef

– Inte minst mellanchefer i organisationer i förändring har det i dag besvärligare än många anar. Omgiven av många människor, till synes mitt i händelsernas centrum, är det lätt att känna sig isolerad och utsatt. Mellanchefens roll är ofta att vara syndabock och måltavla, och många orkar inte med det.

Birgitta Ahltorp doktorerade 2003 med avhandlingen ”Ledarskap ur ett ledningsperspektiv”. Efter flera prisbelönta böcker om ledarskap arbetar hon på en ny som tar upp ledarskapsrollen ur fyra olika perspektiv: Uppifrån, nerifrån, inifrån och utifrån. Inifrånperspektivet ligger i linje med den forskning som bedrivs vid Ekonomihögskolan och som Sydsvenskan skrev om i går.

– Det handlar om hur chefen ser på sig själv och sitt uppdrag. En del chefer som jobbar i en föränd-ringsprocess upplever sin relation till medarbetarna som så plågsam att de drar sig undan. De isolerar sig medvetet eftersom de tycker det är jobbigt att inte ha svar på alla de frågor som medarbetarna väntas komma med. De kan också sitta inne med information som inte får komma ut förrän senare, säger Birgitta Ahltorp.

– Allra svårast är det för chefer som inte står bakom ledningens beslut, men som ändå måste vara lojala.

Med en hårdnande arbetsmarknad känner sig många tvungna att bita ihop och utåt vara med om besluten. Många har blivit mellanchefer med ambitionen att leda, det vill säga interagera med sina medarbetare.

– Men i förändringstider, då besparingar, krav på större vinstmarginaler och ökande konkurrensutsatthet, hinns det inte med, konstaterar Birgitta Ahltorp.

– En ödets ironi, eftersom det är just i sådana tider ett stöttande ledarskap behövs som bäst.