"Företagen spelar ut facken mot varandra"

LUND. Med titeln ”Mänskliga rättigheter i en globaliserad arbetsmarknad” möttes fyra debattörer på Kulturen i Lund för att debattera vilket ansvar de internationella företagen och facken har för mänskliga rättigheter på arbetsplatsen.

Människorättsorganisationen Amnestys avdelning i Lund var värd för arrangemanget.

– Vi vill alla ha billiga kläder, men till vilket pris? Globaliseringen missgynnar flera samhällsgrupper och dessutom blir det allt vanligare att de stora multinationella företagen spelar ut facken mot varandra för att i slutändan sänka produktionskostnaderna. Titta bara på hur General Motors gjorde i fallet med Trollhättan och tyska Rüsselsheim, sade Ali Esbati från vänsterpartiet.

Johnny Munkhammar från näringslivets tankesmedja Timbro höll inte med och pekade på statistik från bland annat FN och Världsbanken som visar att merparten av världsbefolkningen fått det bättre under senaste decenniet.

– Antalet fattiga minskar stadigt och allt fler höjer sin levnadsstandard. Detta är en följd av globaliseringen och ökad frihandel. De länder som inte lyckats förbättra levnadsstandarden för befolkningen är oftast korrupta stater med stängda gränser, sade han.

Amnesty Business Group har sedan ett par år tillbaka arbetat fram riktlinjer för hur bolag i auktoritära stater ska agera. Halvstatliga Telia Sonera tillhör de svenska bolag som fått kritik för att man investerat i Kazakstan, där både polismisshandel och regelrätt tortyr är vanligt, enligt Amnesty.

– Vi tror inte att frivillighet räcker för att komma tillrätta med problemen. Det krävs internationellt bindande FN-konventioner som garanterar ett visst minimiskydd för mänskliga rättigheter i arbetslivet för att företagen ska ta sitt ansvar och inte kränka sina anställda, sade Hanna Roberts från Amnesty Business Group.

Enligt Sven Olsson från Amnestys fackliga grupp har inte staters och multinationella företags kränkningar minskat under de senaste åren, trots arbete från både människorättsorganisationer och uppmärksamhet i medier.

– De som behandlar personalen kränkande har istället blivit smartare genom att effektivare dölja övergrepp och omänskliga arbetsförhållanden. Det försvårar vårt arbete, sade han.

Om konsumentbojkott var rätt metod för att protestera mot företag och stater som behandlar anställda illa var de fyra i panelen oense om.

Timbros Johnny Munkhammar var övertygad om att vägran att köpa ett visst företags produkter om företaget i fråga brutit mot mänskliga rättigheter är rätt väg att gå.

– Det är bra om företag som beter sig illa kläms åt. Om allt fler konsumenter vägrar att köpa en vara eller tjänst sänder det en tydlig signal till företaget att vi inte gillar sätter på vilket de behandlar sina anställda. Att bojkotta ett helt land tror jag däremot inte på och USA:s handelsembargo mot Kuba har ju snarare stärkt Fidel Castros ställning som landets diktator och inte gynnat befolkningen i landet.

De övriga tre debattörerna var dock tveksamma till uppmaningar att konsumenterna ska bojkotta vissa varor och tjänster.

– Man kan verkligen fråga sig om konsumentbojkotter är en effektiv metod för att straffa företag och stater som beter sig illa. Detta är frågor som främst ska få politiker att agera och inte vanliga konsumenter, sade Hanna Roberts.

Vänsterpartiets Ali Esbati berättade att han mer än gärna dricker Coca-Cola och går på McDonald’s, trots att han inte är så värst förtjust i president George Bush och USA:s utrikespolitik.

– Däremot bojkottar jag israeliska produkter då jag i det fallet menar att landet konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna i de ockuperade palestinska områdena, sade han.