Åtta krav för att rädda ekonomin

När nöden är som störst är lösningen långt borta. EU:s finansministrar träffas idag kring en hopplös uppgift: att enas om åtgärder som deras chefer lovat leverera till söndagens toppmöte. Här är läget för deras löften.

1. En rejäl kassa.

Bra: Det finns pengar. Åtminstone löften. I euroländernas gemensamma nödkassa (Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten EFSF) finns 750 miljarder euro som olika aktörer har lovat låna ut om det behövs (60 miljarder ur EU:s budget, 440 miljarder från euroländerna och 250 miljarder från Internationella valutafonden IMF).

Inför toppmötet diskuteras dessutom lösningar som skulle förstora räddningsfonden betydligt.

Sämre: Om krisen slår till mot Spanien och Italien räcker inte pengarna i EFSF. Och de kanske 1 000 miljarder som ska öka på fonden finns bara som en vision.

Ännu värre: Kreditvärderaren Moody’s anser att Frankrikes ekonomi är så ansträngd att landet snart förlorar sitt toppbetyg AAA. Då får Frankrike svårt att låna de miljarder man har lovat ställa upp med. I så fall måste Tyskland öka sin andel, vilket tyska regeringen redan har uteslutit.

2. En fast ledning

Bra: Tyskland och Frankrike står tillsammans för hälften av lånegarantierna i EFSF.

Till EU-toppmötet på söndag utlovade förbundskansler Angela Merkel och president Nicolas Sarkozy ”en global och hållbar lösning” på euroländernas problem.

Sämre: EU:s två mäktigaste politiker har hittills inte visat tillräckligt många konkreta idéer. ”Om Angela Merkel och Nicolas Sarkozy hade varit befälhavare på Titanic när isberget siktades skulle de troligen bara ha kungjort ett gemensamt beslut om att undvika det”, skrev Economist häromdagen.

3. Enighet

Bra: Merkel och Sarkozy har träffats mycket och kungör ofta att de står enade i krisens stund, och att denna enighet bör tjäna som föredöme för hela EU.

Sämre: De är oeniga om det mesta. Merkel kan tänka sig att hjälpa banker med statliga pengar, Sarkozy vägrar. Han vill ha gemensamma EU-obligationer, hon säger blankt nej. Merkel vill ha skärpta EU-regler som automatiskt straffar slösande stater, Sarkozy säger nej. Sarkozy vill göra EFSF till en bank, Merkel säger nej.

4. Tillväxt

Bra: EU-ländernas ekonomier växer. På söndag kommer regeringscheferna att prata mycket om hur tillväxten ska öka ytterligare, nya jobb skapas, välstånd och skatteintäkter öka – vilket är den enda långsiktiga lösningen på eurokrisen.

Sämre: EU:s krisande ekonomier växer knappast alls. Sorgebarnen Grekland och Portugal står på minus. Prognoserna blir ständigt dystrare.

5. Grekisk lösning

Bra: Ett effektivt hjälppaket för Grekland är utlovat. Landet ska få låna nya pengar samtidigt som man slipper betala en del av sina gamla skulder. Kanske avskrivs ända upp till hälften av de grekiska lånen.

Sämre: När skulder skrivs av blir någon utan pengar. En nedskrivning av de grekiska skulderna skulle främst drabba franska banker, som är hårt inriktade på Medelhavsområdet. För övrigt drar Grekland på sig nya skulder i hög takt. Vem ställer upp med pengar man kanske inte får tillbaka?

6. Grekisk dådkraft

Bra: Greklands parlament har röstat ja till de sparpaket som är ett villkor för att få låna pengar. Besparingarna innebär att skatterna höjs och de statliga lönerna sänks med upp till hälften.

Sämre: Folkets vrede i Grekland vet inga gränser. Generalstrejken lamslog landet i två dygn. Även tjänstemännen på finansdepartementet strejkar, sedan deras nettolöner halverats. Den ”dådkraftiga” regeringen Papandreou kan falla.

7. Trygghet

Bra: EU:s ledande politiker är inställda på att stötta banker som riskerar att gå omkull efter grekiska kreditförluster. En bankkris kan bli för­ödande för småsparare och näringsliv i hela EU.

Sämre: Länderna tvistar om hur bankräddningen ska gå till. Ska bankerna få offentliga pengar (tysk tanke) eller tvingas dra in kapital själva (fransk princip).

Det kostade 90 miljarder euro att rädda den belgisk-franska banken Dexia, som lånat ut stora belopp till Grekland. Det mesta betalas med belgiska skattepengar. Frankrike har inte råd att rädda någon bank på det sättet. Landet har inte haft plus i statsbudgeten sedan 1974 och är snubblande nära att tappa sitt toppbetyg i kreditvärderingen.

Bankerna vill heller inte ha statliga pengar eftersom de skulle göra staten till delägare.

8. Solidaritet

Bra: En för alla, alla för en, lyder EU-principen. Och samtliga euroländer ställer upp på den framtida räddningsfond som blir permanent 2013 och ska hjälpa de krisande.

Sämre: Varje krisrapport från Medelhavet minskar offerviljan längre norrut. I Tyskland, Finland, Nederländerna och Slovakien tycker väljarna att det får räcka nu. I Sydeuropa växer däremot kritiken mot Tyskland, som tjänar stora pengar på sitt handelsöverskott gentemot andra EU-länder och dessutom dominerar politiken. I grekiska, spanska och italienska medier framställs Tyskland allt oftare som krisens orsak.

Källor: Economist, Spiegel, Financial Times, BBC m fl.