Fogdens register inför rätta

En rättsprocess om detta har just inletts i Solna tingsrätt. Justitiekanslern, JK, ska i egenskap av statens advokat lämna in sitt yttrande över stämningen senast den 1 februari.

Saken gäller skadestånd på grund av brott mot gemenskapsrätten.

Bakgrunden är ett betalningsföreläggande från Kronofogdemyndigheten mot en privatperson år 2004. Föreläggandet bestreds och målet avskrevs i tingsrätten senare samma år.

Men anmärkningen finns fortfarande kvar i kreditupplysningsföretagens register och går varken att blockera eller utplåna, hävdar målsägaren i sitt yrkande.

Anledningen är att kreditupplysningsföretagen har avtal med kronofogden om att koppla upp sig på myndighetens datasystem. Så fort en ansökan om betalningsföreläggande har registrerats kan den bli tillgänglig på internet. Det gäller även om ansökan bestrids.

I dagens svenska system finns då ingen begränsning för hur uppgifterna får användas.

– Man blir i princip uthängd inför hela världen. Men det är viktigt att påpeka att vår klient inte går emot de enskilda kreditupplysningsföretagen utan invänder mot sättet att sprida uppgifterna, säger målsägarens ombud advokat Tiburtius Förster.

Enligt kreditupplysningslagen är uppgifter om betalningsförelägganden hos Kronofogdemyndigheten i princip alltid offentliga.

Men kreditupplysningar om fysiska personer som inte är näringsidkare får enbart lämnas ut om det finns ett legitimt behov. Exempelvis vid ett affärsavtal eller hyreskontrakt. Då ska också en upplysning om vem som begärt uppgiften – en så kallad omfrågningskopia – skickas till den som upplysningen gäller.

Något krav på legitimt behov finns däremot inte för kreditupplysningsföretagens internetdatabaser eller periodiska tidskrifter. De omfattas istället av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

– Den stora luckan i lagen är att så fort man gör uppgifterna tillgängliga för alla finns det inte längre något skydd, säger Ardalan Shekarabi, tidigare SSU-ordförande, som nu praktiserar som jurist hos advokat Förster.

EU-direktivet 95/46 om skydd för uppgifter om enskilda personer infördes visserligen i svensk rätt genom personuppgiftslagen 1998. Men i praktiken är viktiga delar av skyddet inte tillämpligt när uppgifterna lämnas till kreditupplysningsföretagen.

Frågan är om undantaget för legitimt behov vid spridning av kreditupplysningar via internet och periodiska skrifter är förenligt med EU-direktivets bestämmelser om skydd för fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter.

– Detta har varit känt hos regeringen i åtminstone sju år, men hittills har ingenting hänt, säger Ardalan Shekarabi.

För fyra sedan fälldes Österrike i EG-domstolen för att i enlighet med den nationella lagstiftningen lämna ut uppgifter om de statsanställdas löner. Domstolen ansåg att detta innebar ett åsidosättande av de anställdas rätt till privatliv.