Hemmamys ersätter dyra köp i krisens Island

REYKJAVIK.

– Vi vågar inte använda våra kreditkort, säger maken Gisli.

– Vi har slutat konsumera, säger hustrun Gudrun.

De tillägger med en mun:

– Det känns faktiskt som en lättnad!

Gisli och Gudrun Sigurdson har det bra ställt. De jobbar båda med undervisning och bor i en rymlig sextiotalsvilla på Frostaskjul med döttrarna Anna och Jonina, fem och åtta år.

För precis ett år sedan flyttade de från lägenhet till villa. Men samtidigt med den första nattfrosten drabbades bostadsmarknaden av iskyla. Det tog dem ett halvår att sälja den lättsålda trean, som sjönk i värde med 10 procent. Men samtidigt blev drömvillan billigare.

– Vi hade tur. Det inser vi nu, säger Gisli och ger ytterligare ett exempel:

– När vi köpte större bil i fjol somras sålde vi alla våra bankaktier. Idag har de aktierna noll och intet värde.

Gudrun berättar att bilköpet fick dem att fundera.

– Vi frågade oss själva om vi var galna. Varför gjorde vi inte som alla andra och tog ett billån?

– Vi kände oss gammaldags. Nu vet vi att det var lönsamt, säger hon.

Båda makarna talar svenska. Gisli bodde i Sverige på 70-talet. Gudrun läste danska i skolan.

När grannfrun Hrafnhildur Arnklesdottir, som bott i Lund i flera år, tittar förbi för att hämta hem dottern Laura blir samtalet om finanskrisen än mer intensivt.

– Jag har återupptagit mina svenska vanor och tar bussen till jobbet istället för min oekonomiska bil. Det har varit väldigt trevligt, säger Hrafnhildur när hon slår sig ner i det luftiga vardagsrummet.

Samtalet glider in på ryktesspridning. Det florerar ständiga rykten om att enskilda familjer blivit helt utblottade, om att betalningssystemen slutat fungera och om hamstring av matvaror.

Hrafnhildur berättar om en bekant som i en affär såg att det saknades vetemjöl. Han blev misstänksam och körde vidare till en annan butik. Där fanns det gott om mjöl. Han köpte två paket – trots att han inte behövde ett enda.

Det sprids också rykten om att krisdrabbade banker satt i system att spärra kreditkort. Sant eller inte. Det skapar oro.

– Jag hörde av en väninna som bor i Danmark att hon inte kan använda sitt Visakort i Köpenhamn. Sånt gör livet besvärligare, säger Gudrun.

Flera arbetsgivare har satt stopp för utrikes tjänsteresor så länge det är svårt att få tag på valuta och så länge osäkerheten kring betalningssystemen består.

Gisli Sigurdson har som expert på isländska sagor bjudits till USA för att föreläsa om Leif Erikssons vikingatåg i Amerika. Han vet inte om hans kreditkort kommer att fungera.

– Jag hade aldrig åkt iväg om jag skulle betala resan privat. Det är för dyrt numera. Jag måste nog köpa dollar i förväg om mitt kreditkort inte skulle fungera, funderar han.

Som sagoexpert ser Gisli paralleller mellan kollapsen för de isländska bankernas framfart i utlandet och slutet för vikingatiden. Den upphörde ju 1066 med normandernas intåg i Storbritannien. Gisli vill inte ge något svar på vem som är dagens normander, men hoppas att slutet för bankernas expansion i utlandet skapar ett bättre kulturklimat på hemmaplan.

– När Island fick ekonomisk kris på 1100-talet på grund av ett frostigare klimat blommade istället kulturen upp. Det kan bli samma sak nu, säger han.

Gudrun och Hrafnhildur är mer jordnära och för in samtalet på barnen.

– Vi måste tänka på hur vi uttrycker oss, säger Gudrun medan hennes femåring rumsterar om bland papperna på vardagsrumsbordet.

Hon berättar att lilla Anna häromdagen plötsligt undrade vad ”ränta” är för någonting.

– Jag vet själv hur rädd jag var på 60-talet när jag var tre–fyra år gammal och Island gick in i svår ekonomisk kris. Jag var livrädd för att min far skulle förlora sitt jobb. Barn är rädda. Det måste vi tänka på, säger hon.

– Ja, barn är receptiva för vad som pågår, säger Hrafnhildur. Islands barn känner på sig att något är fel.

Alla tre har höga löner och fina titlar – professor, lektor och generaldirektör. Men för den sakens skull är de inte immuna för finanskrisens verkningar.

– Den här situationen svider för oss alla. Vi har en 15-procentig inflation. Jag ställer in en tjänsteresa till Luxemburg nu i helgen. Jag har redan avbokat hotellet, säger Hrafnhildur.

Samtidigt ser Gudrun en positiv återgång för det isländska folket – från överkonsumtion till traditionella vanor.

– Det blir mer av myskvällar och samtal, mindre av inköp och resor. Vi eftersträvar inte längre finansfolkets extravaganta livsstil. Vi har slutat att konsumera överhuvudtaget. Vi köper ingenting som vi inte nödvändigtvis behöver. Men det är faktiskt en lättnad, säger Gudrun Sigurdson.

Maken Gisli håller med och ger ytterligare ett exempel på att finanskrisen faktiskt gör livet lättare att leva:

– Det har blivit lättare att få hantverkare till huset. Tidigare kom de inte. Nu räcker det med ett telefonsamtal.