Polens premiärminister Donald Tusk presenterade igår en snabbplan för ett inträde i EMU om tre år. På några dagar har zlotyn fallit 10 procent mot euron.
Estland, Lettland och Litauen stampar otåligt i EMU-kön för att så snabbt som möjligt få byta valuta.
Före dem hinner Slovakien, som redan vid årsskiftet går över till euron.
I kölvattnet på de andra östeuropeiska länderna lär Ungern, Tjeckien och senare även Rumänien och Bulgarien gå med i valutaunionen.
I Danmark har statsminister Anders Fogh Rasmussen lovat en ny folkomröstning senast 2011.
Och nu tycks också Island – landet som står på konkursens brant – vilja kasta sina allt mer värdelösa kronor i havet. Enligt en opinionsmätning kräver en överväldigande majoritet av islänningarna att få byta till euron så snabbt som möjligt, trots att landet inte ens är med i EU.
Skälet till att euron blivit så åtråvärd är uppenbart: stora valutor står starkare än små när det stormar på marknaden.
Euron har visserligen fallit mot den amerikanska dollarn. Men i förhållande till den svenska kronan har den stärkts rejält.
Danmark och de tre baltiska staterna har klarat sig bättre än andra. Det beror på att de har knutit sina valutor till euron genom EU:s växelkursmekanism ERM2.
Hur agerar Sverige?
Svenska folket sade nej till euron 2003. Inför folkomröstningen ingick japartierna – socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna – en inofficiell överenskommelse om att ett nej skulle vara i tio år.
Det skulle innebära att kronan är fridlyst till 2013.
Men byter valuta gör man inte över en natt. Regeringar som nu suktar efter euron vet att EU-valutan inte kan rädda dem ur dagens ekonomiska kris – men hoppas stå starka inför nästa globala härdsmälta.
Opinionen i Sverige har blivit mer positiv till euron, enligt en Sifomätning igår. Om Polen, Danmark och de baltiska staterna går med i valutaunionen förvandlas Östersjön till ett innanhav i ”Euroland.” Då lär allt fler svenskar anse det självklart att även Sverige ska gå med. Därför positionerar sig svenska politiker redan nu för en EMU-debatt i valrörelsen 2010.
Båda blocken har sina problem. Fredrik Reinfeldt måste få centern att byta fot om alliansen ska hålla ihop. Mona Sahlin får det inte lätt att övertyga miljöpartiets språkrör om att Sverige behöver euron.
Både Reinfeldt och Sahlin har på sistone prisat EU:s insatser mot krisen. För två veckor sedan lyckades ju först euroländerna och sedan hela EU-27 enas om ett räddningspaket för sina banker.
Det anses ha lugnat marknaden även i Sverige.
Men nu träter Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel om hur Europa ska gå vidare i kampen mot krisen.
Sarkozy vill att de femton euroländerna ska bilda en ”ekonomisk regering” och satsa stort på statliga stöd åt hotade industrier. Merkel menar att det inte bara skulle strida mot EU:s konkurrensregler, utan också underminera den europeiska centralbanken ECB:s självständighet.
Sverige har ingen tung röst i den debatten. Det beror inte bara på att vi är ett litet land – utan också på att vi inte gått med i euroklubben.
I folkomröstningen 2003 hade ja-sidan två tunga argument: ”Stabil valuta” var det ena. ”Ökat politiskt inflytande” var det andra.
% är glada
% är likgiltiga