Unga kineser lockas mest av statlig tjänst

Ye Liu, 25 år, går sista året på journalistutbildningen på Fudanuniversitetet i Shanghai – av många ansedd som den bästa i landet.

Men Ye Liu drömmer inte om att göra det stora scoopet. Istället vill hon bli anställd vid motsvarigheten till tullmyndigheten.

Därför har hon liksom över en miljon kineser registrerat sig för tjänstemannaprovet som hölls igår. Deltagarna konkurrerar om drygt 10 000 tjänster inom den statliga byråkratin.

De som misslyckas får försöka på lokala myndigheters inträdesprov.

– Jag vill fortfarande helst jobba inom medier, men mina föräldrar tjatar på mig att bli partitjänsteman. Det är tryggt och ger en stabil inkomst.

Ye Liu säger att två tredjedelar av hennes klasskamrater gör provet.

– Visserligen är lönen låg men en partitjänsteman har makt, och det betyder pengar. En del tror att de kommer att bli rika på mutor.

Flera undersökningar visar att högskoleutbildade helst vill jobba inom staten, multinationella eller statliga företag. Bara 1–2 procent föredrar karriär i privata kinesiska bolag. De vill vara där makten och pengarna finns.

För utvecklingen i Kina sedan 90-talet har inte varit en färd mot kapitalism utan mot en allt starkare och klåfingrigare stat. Det hävdar Yasheng Huang, professor vid det amerikanska universitetet MIT.

I sin nya bok ”Capitalism with Chinese Characteristics” visar han hur Kinas marknadsekonomi frodades på landsbygden på 80-talet. Det ledde till snabb tillväxt och inkomstutjämning. Men efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 tog Shanghaigänget under Jiang Zemin över.

Fokus hamnade på storstäderna där utländska multinationella och statsägda bolag gynnades. Under 90-talet höjdes lönerna för statstjänstemän fem gånger medan fattigdomsgränsen sänktes tre gånger allteftersom klyftorna ökade.

Huang kallar den kinesiska modellen för en typ av klientkapitalism som bygger på systematisk korruption och rå politisk makt. Resultatet blir att privata kinesiska entreprenörer kvävs. Alla de största kinesiska bolagen är idag statliga.Undantagen har utländsk ägarkonstruktion – datortillverkaren Lenovo styrs från Hongkong – eller så är det, som i fallet Huawei, tveksamt om de verkligen är privata.

Premiärminister Wen Jiabao annonserar regelbundet som ett gökur att reformpolitiken måste fortsätta. Men finanskrisen har gett kommunistpartiets vänsterfalang vind i seglen. En artikel i partiorganet Folkets Dagblad manade nyligen till kamp för ideologisk marxism.

Tidningen varnade för att fientliga kapitalistiska krafter utkämpar en strid mot socialistiska värderingar. Det betyder inte att Kina kommer att gå tillbaka till planekonomi. Men utvecklingen tyder på att Kinas ställning som världens framtida ledare inte är så bergsäker som man kunnat tro.

Tidigare kejsardynastier – och Sovjetunionen – stagnerade för att de blev byråkratiska kolosser på larvfötter.

– Jag har aldrig köpt pratet om att Kina kommer att gå om USA, säger Yasheng Huang.

Ye Liu följer en urgammal kinesisk tradition. Konfucianismen rankade den lärde ämbetsmannen högst på samhällsstegen medan entreprenören föraktades.

I över tusen år var de kejserliga eximinationsproven livsmålet för alla utbildade kineser och sedan slutet av Tangdynastin (618–907 e Kr) utsågs större delen av Kinas ämbetsmän genom hårda examinationsprov.

Den attityden lever kvar, enligt Yu Hai, professor i sociologi vid Fudanuniversitetet.

– De flesta ser fortfarande ner på privata företag.

Yu Hai kallar lämmeltåget mot partibyråkratin för slöseri med talang.

– När de väl blivit byråkrater tappar de snabbt sin personlighet. Deras initiativförmåga och kunskap mals ner av rutinsysslor.

Men Ye Liu avskräcks inte. En partitjänsteman har stor prestige och guanxi – ett kontaktnät att ge och ta tjänster av.

I näringslivet är arbetsmarknaden kärv. Och till skillnad från en privatanställd så är en tjänsteman hemma klockan sex för middag med familjen.

– Alla i min generation minns hur våra föräldrar jobbade i danwei, den statliga arbetsenheten, med risskålen av järn (trygghetssystem). Nu vill vi leva stabilt och kollektivt igen, säger Ye Liu.