Öppenhet har räddat Kamprad genom kriserna

Text: Johan Wessman
Publicerad 23 december 2008 1.30 Uppdaterad 23 december 2008 1.30

Ekonomi.
Ingvar Kamprad är förtegen om Ikeas lönsamhet men talar öppet om sina misslyckanden, berättar om sina alkoholproblem och vita perioder (”jag ska klara att inte dricka någonting fram över julen men till nyår får vi se”) och om hur svårt han har för att skriva och lära sig språk. Den som läser hans handskrivna brev inser att han är en god stilist (”men det tar tid för mig att skriva, ser du”).

Han berättar rättframt hur Ikea fått ett ryskt sågverksprojekt bortom Uralbergen stulet av maffian och att delägarskapet i tv-fabriken Prinsen i Helsingborg kom att kosta Ikea en tredjedel av kapitalet under 1960-talet. Under lågkonjunkturen 1976–1977 tog pengarna slut under sommaren. ”Jag sa att det är lika bra att jag ringer alla leverantörerna personligen och ber om uppskov, det var ett tiotal.” Till och med de statsägda polska leverantörerna gick med på att ge extra långa krediter i strid mot de egna reglerna.


Två stora kriser inträffade i mitten av 1990-talet.


Det tyska larmet om att Ikeas spånplattemöbler innehöll farligt formaldehyd möttes med besked om att kunderna fick lämna igen möblerna samtidigt som tillverkningen ändrades.


Uppgiften om Ingvar Kamprads kontakt med Nysvenska rörelsen mellan 16 och 25 års ålder slår ner som en bomb. Ingvar Kamprad skriver till Ikeas personal om ”Mitt livs största fiasko” och gör avbön från det han kallar för sina nazistiska ungdomssynder. Efter en tid lägger sig stormen.

– Farmor var nog den person jag beundrade mest och det kostade mig ryktet också, nazisthistorien alltså, säger Ingvar Kamprad.

– Hon kom från tyskspråkiga Sudetenland i Tjeckoslovakien. Den dag Hitler invaderade Sudetenland var hennes lyckligaste dag på jorden.

– Jag studerade lärorna och det fanns tilltalande drag som jag tyckte om, inte i nazismen utan i fascismen. Mussolinis läror om kooperatism och en kollektivisering på ett annat sätt än dagens fackföreningar tyckte jag lät bra. När jag blev mera vuxen fattade jag att det också var åt helvete och lika fel som varje annan form av planekonomi.


För två år sedan var det dags för ny kritik och denna gång från brittiska tidningen The Economist som kritiserade Ingvar Kamprad för att vara mycket snålare med donationer än vad Microsofts Bill Gates är. Åter öppnar sig Ingvar Kamprad för att möta kritiken.


Han berättar om hur han häromåret var i Vietnam och blev kontaktad av en svensk läkare som jobbade i ett biståndsprojekt som finansierades av Ikeasfären utan att vare sig Ingvar Kamprad eller den lokala ledningen kände till det. Utöver Berta Kamprads cancerstiftelse i Lund samlas därför alla donationer i Ikea Social Initiative ”så att alla anställda får veta vad vi gör”, säger Ingvar Kamprad.


I fjor gav enbart Ikeas mjukdjurskampanj ett bidrag på 4,2 miljoner euro. Till det kommer ett cancerprojekt i Vietnam där Ikea under sex år bidrar med tio miljoner euro om året, bidrag till Unicefs verksamhet för vaccinering och vitamintillskott i Indien och snabb utdelning av filtar och täcken vid olika naturkatastrofer.


Och nu vill Ingvar Kamprad ändra stadgarna för Ikeas ägarstiftelse i Holland så att donationer även får lämnas för olika biståndsinsatser.

– När jag var i Holland satt jag i rätten i Amsterdam och diskuterade de här frågorna. Jag hade skrivit för hand till domstolen om att få ändra stadgarna i stiftelsen. Domaren sa inte nej, men hon sa att det är riktigt att så länge donatorn lever så finns det enligt holländsk lag en viss möjlighet att ändra stadgarna. Hon lovade att se positivt på det. Innan jag gick därifrån gick jag fram och kysste henne på handen. Det hade advokaten aldrig varit med om, säger Ingvar Kamprad.


Läs mer imorgon: Kamprads miljardsatsning i Lund.

Tidslinje

1943: Ingvar Kamprad inregistrerar handelsfirman Ikea som står för Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd. Det börjar med postorderhandel med reservoarpennor och sedan plånböcker, fotoramar, klockor, smycken och nylonstrumpor.

1945–1947: Ingvar Kamprad jobbar först på Skogsägarna i Växjö och sedan på Hultsfreds fabriker.

1947–1948: Ingvar Kamprad gör värnplikten och utbildas till reservofficer på ”bondtolvan” (I12) i Eksjö.

1948: Första möblerna annonseras ut på postorder, bland annat stickfåtöljen Rut (Ingvar Kamprad hade svårt att minnas varunummer och valde namn på möblerna).

18 mars 1953: öppnas en permanent möbelutställning i Albin Lagerblads nedlagda snickerifabrik i Älmhult. Fortfarande levereras möblerna via posten.

1951: Ikea omsätter en miljon kronor.

1952: Den första platta och monterbara möbeln, bordet Max, konstrueras av Gillis Lundgren som rekryteras från Gumaelius annonsbyrå i Malmö.

1954: Ingvar Kamprad döms till 25 dagsböter à 20 kronor för att ha sålt mattor på Kristianstadsmässan. Han motarbetas av svensk möbelhandel och en leverantörsbojkott tvingar Ikea att leta leverantörer först i Danmark och från 1961 i Polen.

1958: För 50 år sedan invigs Ikeas första möbelvaruhus – i Älmhult.

1963: Andra möbelvaruhuset invigs i Slependen utanför Oslo.

1964: Allt i Hemmet visar i ett möbeltest att Ikeas polska stol för 33 kronor var bättre än motsvarande stol köpt för 168 kronor i ”den fina möbelbutiken”.

1965: Ikeas tredje varuhus öppnas i Kungens Kurva i Stockholm.

1967: Ikea öppnar varuhus i Malmö.

1973: Första varuhuset utanför Norden öppnas i Spreitenbach i Zuerich, Schweiz.

1986: Ikea omsätter tio miljarder kronor.

1998: Ikea omsätter 50 miljarder kronor.

2008: Ikea omsätter 238 miljarder kronor.

Större eller mindre text



2 läsare har reagerat på denna artikel

50% är glada

0% är likgiltiga

50% är nyfikna

0% är arga


Hur reagerar du på "Öppenhet har räddat Kamprad genom kriserna"?
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu