ANALYS: Gazprom – allt viktigare ryskt maktvapen

Statskontrollerade Gazprom är världens största gasföretag och får också allt oftare spela huvudrollen i Rysslands konflikter med grannländerna. Trots stora ansträngningar och dyra pr-konsulter har Gazprom inte lyckats få bort bilden av att styras från Kreml.

– Kreml fattar de strategiska besluten och cheferna sköter företaget, brukar det sägas om Gazprom i Ryssland.

Konflikten med Ukraina är inte första gången där gasleveranser från Gazprom används som politiskt maktvapen. Även 2006 pågick ett gaskrig mellan Ryssland och Ukraina samt Vitryssland med Gazprom som huvudaktör.

Sachalinaffären från samma år, där Gazprom med hjälp av politikerna i Kreml tog kontroll över BP:s gasfält i området, är ett annat exempel.

Muskler saknas inte heller hos Gazprom som i grund och botten är ett gammalt sovjetiskt ministerium. Den börsnoterade energijätten är Rysslands största företag och ägs till 50,002 procent av den ryska staten. Gazprom är det energibolag i världen som haft den snabbaste värdetillväxten under de senaste åren.

Förklaringen är att Gazproms gas- och oljereserver är mycket lägre värderade än tillgångarna i energibolag som Exxon Mobil, BP eller Shell på grund av finansmarknadens rädsla för politiska risker i Ryssland.

Trots de senaste årens exportökning konsumeras cirka 70 procent av de ryska energibolagens gasproduktion i Ryssland. Nackdelen med den höga inhemska konsumtionen är att Gazprom får för lite betalt för sin gas. Gasen i Ryssland är prisreglerad efter gammal sovjetisk modell och först om två år kommer priserna att höjas till europeisk nivå.

Förutom stora investeringar i nya gas- och oljefält i Ryssland satsar Gazprom även på prospekteringar utomlands. Ifjol undertecknandes ett avtal med regeringen i Bolivia om att få utvinna gas i landet och samtal om samarbeten förs även med Nigeria och Libyen.

För att klara mångmiljardinvesteringarna i nya gasfält måste därför Gazprom öka sina exportinkomster för att få betalt i eftertraktad utländsk valuta.

Ryssland, med Gazprom i spetsen, står för mer än en fjärdedel av Europas gas. Det kommer därför att bli svårt för Europas länder att bryta gasberoendet från Ryssland under de närmaste åren. Den brittiska och norska Nordsjö­gasen täcker inte tillnärmelsevis behoven.

Med stöd av USA vill EU bygga en 330 mil lång ledning, kallad Nabucco, för transport av gas från Azerbajdzjan och Turkmenistan. Gasledningen, som ska gå från Kaspiska havet till Österrike via Turkiet, kan dock tidigast börja byggas 2010.

Naturgas har däremot ingen större betydelse för Sveriges energiförsörjning. Bara 2 procent av landets energi kommer från gas, enligt Energimarknads­inspektionen.