Det är år 2009. Vid en genomgång av de 76 skånska bolag som är noterade hittar vi fem kvinnliga vd:ar. Fem! Av 76.
Och jag – som varje dag har anledning att fundera på mängden män i kostym som bestämmer över våra liv – kan inte annat än bli besviken. Inte för att det är politiskt korrekt, eller ens för att jag brukar stå högst upp på den feministiska barrikaden. Utan för att det är så fruktansvärt pinsamt dåligt. Om vi ställer upp femton skånska börsvd:ar på ett led så kommer en av dem att sticka ut, ungefär som en maskros i mormors välansade rabatt.
En enda ynka kvinna på femton män. Försvara det den som kan.
Nu tror ni kanske att vi på Sydsvenskan är världens mest naiva. Eller att vi aldrig diskuterar maktstrukturer, manliga nätverk och kvinnors biologiska överlägsenhet när det gäller barnafödande. Men faktum är att vi funderar mycket på det här på redaktionen. Just därför känns statistiken som ett fullständigt misslyckande. Den ynkliga förbättringen till trots.
Sverige är ändå fullt av kvinnor, sedan länge etablerade på arbetsmarknaden, som uppfostrats med inställningen ”du kan allt du vill” och som i år efter år utklassat de jämnåriga av motsatt kön. På dagis, i skolan, på extrajobben, på universitetet har vi legat först, varit bäst, känt oss duktiga.
Men sen tar det abrupt slut. Vid trettioårsåldern ligger kvinnorna plötsligt där i ett hav av bajsblöjor och dammtussar och fattar ingenting när Något Omvälvande – är det hormoner eller? – förändrar värderingar och mål i livet. Förklaringen tycks extra intressant eftersom undersökningen som vi presenterar i nyhetstexten visar att andelen vd:ar bland oss barnafödande 70-talister minskat sedan sist.
En annan möjlighet som lyfts fram i analyserna är att landets riktiga makthavare – männen födda på 1940-talet – håller sina gelikar om ryggen och vägrar släppa in sina döttrar och deras vänner i maktens murriga korridorer.
Att näringslivet fortfarande värdesätter egenskaper som män besitter i större utsträckning än kvinnor (till exempel tävlingsinstinkt, hängivenhet till arbetet, målmedvetenhet och förmåga att fatta beslut) reser faktiskt fler frågor än det ger svar.
Du som tycker att detta är trams eller oviktigt: åk till närmsta skola och samla de duktigaste eleverna i en grupp. Titta ut över det rosaklädda, begåvade och ambitiösa gänget – och säg med bibehållen heder: ”Kul att ni är så duktiga tjejer, men rent statistiskt blir ni varken börs-vd, professor i Lund eller statsminister.”
% är glada
% är likgiltiga