Mikrolån fick stor uppmärksamhet när Muhammad Yunus fick Nobels fredspris 2006. Han hade bevisat att det lönade sig att lita på fattiga, företagsamma människor, som vanliga banker nobbat.
Många svenskar skulle nog gärna välja en PPM-fond med inriktning på mikrolån,
om det fanns. Eller en vanlig fond, om banker och nätmäklare erbjöd sådana. Men
de lyser med sin frånvaro. Vilket Mikrofinanshuset, landets största aktör
inom mikrofinanssektorn, inte tycker är så konstigt.
– Fonder köper andelar i noterade bolag. Men det är väldigt få mikrobanker som
är noterade på finansmarknader, förklarar Lars-Olof Hellgren, vd i
Mikrofinanshuset.
Mikrofinanshuset är ett paraplybolag för en grupp företag och organisationer inom mikrofinanssektorn. Totalt har de investerat 240 miljoner kronor. Störst i bolaget är Kyrkornas u‑fond, som investerat 137 miljoner i hundratals olika småbanker. Kapitalet kommer från olika kyrkoförsamlingar.
Nordic Microcap Investment är näst störst, med 80 satsade miljoner. Här kan
även privatpersoner satsa. Men minsta insats är en halv miljon kronor.
– Det ringer nästan dagligen småsparare som undrar om det finns möjlighet att
satsa mindre belopp hos oss, säger Lars-Olof Hellgren.
Någon gång i början av nästa år hoppas han kunna svara ja utan att kräva halva miljoner eller hänvisa till den ekonomiska förening, som också ingår i Mikrofinanshuset. Där kan småsparare satsa 3 000 kronor och hoppas på någon procents återbäring.
Men en vanlig fond, som de flesta frågar efter, blir det inte.
– Vi kommer att erbjuda aktier i ett bolag, som blir delägare i onoterade
gräsrotsbanker. Aktierna ska vara billiga, vårt mål är att det ska gå att
månadsspara på hundralappsnivå.
Inte heller det svenska aktiebolaget kommer att noteras, alltså finnas på
någon börs eller finansmarknad. Vilket gör det svårare för spararen att ta
hem vinster jämfört med vanlig fondhandel.
– På sikt vore det bättre med ett noterat bolag, medger Lars-Olof Hellgren.
Men vi ska bygga upp lösningar där spararna ska kunna sälja sina aktier, via
aktörer som vi samarbetar med.
Lars-Olof Hellgren tror att det kanske kan bli möjligt att skapa vanliga
fonder med mikrofinansinriktning om några år.
– Det finns några småbanker som växer.
Men han ser också risker med att fondbolag börjar jaga investeringsobjekt i
mikrofinansvärlden.
– Då rusar alla dit och kurserna blir uppblåsta. Det har redan skett i Kenya,
där en bank av denna typ noterats och aktierna rusat iväg.
Ekonomiprofessorn Muhammad Yunus lånade 1974 ut 27 dollar till en grupp
fattiga kvinnor i en by i Bangladesh. De jobbade hårt, men tjänade bara
några ören per dag.
Startkapitalet gav dem möjlighet att tillverka bambumöbler utan mellanhänder.
De klarade både att försörja sig och återbetala lånen.
Några år senare bildade Yunus Grameen Bank (bybanken). Den har i dag 23 144
anställda och verkar i 85 000 byar. Sedan starten har banken lånat ut 8,4
miljarder dollar. Återbetalningsgraden är 98 procent.
Globala mikrolån via Internet
2003 talade Yunus på ett möte om global välgörenhet på Stanford Business
School i Kalifornien. I publiken satt paret Matt och Jessica Flannery, som
blev djupt inspirerade.
2005 startade paret sajten Kiva. Via Intern förmedlas mikrolån på individnivå
mellan rika och fattiga länder. I dag har Kiva lånat ut över 100 miljoner
dollar.
FN stödjer mikrolån
Idén om mikrolån har spridit sig till många länder. Enligt FN:s fond för
utveckling av kapital (UNDCDF) fanns 2007 över 7 000
mikrokreditorganisationer i världen.
FN utlyste 2005 till ”The international year of microcredit”.
50% är glada
0% är likgiltiga