Banklegendar stormar mot eliten

* Dåvarande riksbankschefen Per Åsbrink använde maktspråk, var okunnig om hur kreditmarknaden och bankernas rörelse fungerade i praktiken och utgjorde en bromskloss för finansiering av ett svenskt näringsliv i utveckling.

* Marcus Wallenberg var en auktoritär maktmänniska som omgav sig med ja-sägare och inte tålde att någon opponerade sig.

* Electroluxkoncernens grundare Axel Wenner-Gren blev med tiden en fåfäng och självöverskattande pratmakare med tilltrasslade affärer.

* Före detta statsminister Ingvar Carlsson saknade statsmannaegenskaper och kände överdriven, nästan sjuklig, skräck för kritik i massmedierna i samband med Boforsaffären.

Nestorn inom den svenska bankvärlden och före detta vd:n för Skandinaviska Banken och SE-banken Lars-Erik Thunholm skräder inte orden när han som 91-åring ger ut sin memoarbok Flydda tider (Fischer & Co).

På drygt 400 välskrivna sidor går han till storms mot en lång rad makthavare inom den svenska närings-, bank- och politiska världen, men öser också frikostigt beröm över dem som han anser förtjänar det: Ernst Wehtje, Erland Waldenström, Hans Cavalli-Björkman, Curt Nicolin, Hans Werthén, Olof Palme, Gunnar Sträng, Marc Wallenberg Jr m fl.

Lars-Erik Thunholm ger en bred exposé av sitt yrkesliv som börjar med anställning i Handelsbanken 1937, vd-skap i Skandinaviska Banken 1957–71 och vd-skap för den sammanslagna Skandinaviska Banken/Enskilda Banken, SE-banken, 1972–76, där han pensioneras som ordförande 1984.

Under sitt yrkesliv har han också suttit i nästan alla de större svenska bolagens styrelser: Billerud, Skånska Cement, LM Ericsson, Grängesberg, Svenska Tändsticksaktiebolaget, Bofors, Custos, Skandia, Kockums m fl samt varit vd för Sveriges Industriförbund.

Från dessa parkettplatser och med egenhändigt skrivna dagböcker sedan 1930-talet har Lars-Erik Thunholm alltså ett rikt material att ösa ur och frågan är väl om någon i dag levande svensk kan klå honom på fingrarna när det gäller insyn i svenskt näringsliv och bankvärld.

Thunholm är också en beläst karl, som späckar sin exposé med latinska sentenser och citat ur världslitteraturen.

Ett latincitat, som han själv återger, lyder: De mortui si nisi bene, om de döda ingenting annat än gott.

Hur kan man då läsa lusen av avlidna personer, som inte kan försvara sig, frågade vi när Thunholm presenterade sin bok inför medierna.

– Det har naturligtvis varit en svår sak att ta ställning till, men om jag ska kunna ge en historiskt riktig bedömning måste jag helt enkelt få skriva vad jag tyckt. Då har jag inte kunnat undgå att skildra hur t ex Marcus Wallenberg kämpade för att få titeln hedersordförande i SE-banken, en titel som bankinspektionen motsatte sig.

– Och jag tycker inte att jag ”läst lusen av folk” annat än möjligen Ingvar Carlsson.

– Men en statsminister får inte formulera att Bofors är ett ”fifflarföretag”. Hela kalabaliken kring Boforsaffären var för övrigt en massmedial historia som drevs från indisk sida på lösa grunder, svarar Lars-Erik Thunholm.

En av 1900-talets stora banktragedier inträffade när Marcus Wallenbergs son och tilltänkte vd för SE-banken Marc ”Boy-Boy” Jr Wallenberg begick självmord i november 1971, strax före den sensationella fusionen mellan Skandinaviska banken och Enskilda Banken.

Lars-Erik Thunholm beskriver hur plågad Marc Wallenberg var över att bl a försöka jämka ihop bröderna Marcus och Jacob Wallenbergs olika uppfattningar: fadern Marcus Wallenberg var för fusionen och farbrodern Jacob Wallenberg var emot.

Lojalt ställde Marc upp för faderns linje, fast han egentligen själv var emot, och försökte övertala Jacob Wallenberg att ändra sig. Men Marcs övertalningsförsök hjälpte inte, till slut höll det inte längre och Marc Wallenberg Jr sköt sig själv.

Enligt Thunholm ville Marcus Wallenberg aldrig höra talas om att självmordet hade med fusionssamtalen att göra.

Men det är orimligt, menar Thunholm:

– Den enda sannolika förklaringen till självmordet är att Boy-Boy av någon anledning, som vi inte med säkerhet kan klarlägga, inte ville vara med om fusionen. Han ville inte konfrontera sin far med det beslutet, självmordet var den enda vägen ut. Då fick alla hänsyn vika.

Efter nästan 60 års äktenskap avled Lars-Erik Thunholms hustru May år 1996. Efter några års sorg sammanstrålade han med före detta skådespelerskan Gio Petré.

– Det som från början var fråga om sympati och hjälpsamhet omvandlades så småningom till djup förälskelse. Känslorna var ömsesidiga, vi behövde varann, vilket beseglades när vi i juli 2000 ingick äktenskap.

När vigselprästen undrade om det verkligen var så klokt att ingå äktenskap vid 86 års ålder citerade Lars-Erik Thunholm Bibeln: det är inte gott för mannen att leva allena.