Bistra tider för anställda i Saab

TROLLHÄTTAN. Paul ”Pålle” Åkerlund är Saabarbetarnas fackliga bas sedan nitton år tillbaka. Snart blir han hela röda Trollhättans kommunalråd.

För några dagar sedan hade Paul Åkerlund i princip gett upp hoppet om en framtid för Saab Automo bile. När vi träffar honom i hans enkla kontor i den byggnad som IF Metall delar med de andra fackförbunden på Saab, har Paul Åkerlund återfått tron på att någon av spekulanterna ska få köpa Saab Automobile av GM.
– Jag upplever det inte som kört. För ett par dagar sedan var även jag, som är obotlig optimist, rejält stukad. Nu ger jag det 30-40 procents chans. Vår uppfattning är att det inte handlar om pengar utan om teknikaliteter.

GM:s agerande de senaste veckorna imponerar inte på den rutinerade fackbasen.
– Å ena sidan är det avveckling som gäller, å andra sidan säger de att bud är välkomna. Man kan inte köra åt bägge håll på motorvägen samtidigt.

Den inriktning som Paul Åkerlund ser som en möjlig framtid för Saab är en tydlig nischning mot det som på marknadsföringsspråk heter premiumsegmentet – de där extra dyra bilarna som en del människor är beredda att köpa för att markera sin egen stil och tillhörighet.
– Jag tror att det kan fungera. Det här är en komplett bilanläggning, där vi gör allt från att rita bilarna och konstruera dem till att montera ihop dem. Vi kan hitta bra samarbetspartner utan en stor bilkoncern som ägare.

Att Saab under de senaste åren haft ett tunt och föråldrat modellutbud som inte förmått leva upp till kundernas krav på en särpräglad premiumbil, skyller han på GM.
– Misstaget var att man lade Saab inom GM Europa. Det betydde att Opel skulle vara med i alla beslut. Vi har tvingats utveckla modeller på Opeldelar som inte hållit för de kvalitets- och säkerhetskrav som en Saab måste uppfylla.

Likaså menar han att Saab inte tillåtits utveckla de bränslesnåla motorer som ingenjörerna arbetat med på experimentstadiet.
– Så sent som 2008 pratade GM fortfarande om V8-motorer, säger han.

I mars tar socialdemokraten Paul Åkerlund över ordförandestolen i Trollhättans kommunstyrelse. Partiet har styrt industristaden sedan 1916 – oftast som nu med egen majoritet.

Läggs Saabfabriken ner räknar han med att det förutom de 3 500 jobben där försvinner ytterligare 5 000 jobb hos underleverantörer och andra som är direkt beroende av Saab. Klädseltillverkaren Lear Corporation har redan varslat i princip hela arbetsstyrkan. Dessutom drabbas övriga näringar och offentlig sektor i nästa led. En stor del av ansvaret skickar Paul Åkerlund vidare till Stockholm och Rosenbad.
– Inte en enda jävla regering i världen har hanterat frågan med sin fordonsindustri på det vis som den svenska har gjort. Marknaden har kollapsat och kapitalismen har kraschat för tillfället. Angela Merkel följde inte en enda EU-regel när hon gick in och hjälpte Opel. Till och med i USA går staten in. Det är bara i Sverige som Reinfeldt säger att marknadskrafterna ska styra.

– Vi måste ha en produktionsindustri för att överleva. Ju närmare man kommer Stockholm desto svårare verkar det bli att begripa.

Att en socialdemokratisk politiker på hög kommunal nivå inte är tillfreds med den borgerliga regeringens agerande är kanske inte så anmärkningsvärt. Men Paul Åkerlund är inte ensam.

Lars Ekedahl är rektor på Högskolan Väst. Han menar att regeringen inte förstår effekterna av en Saabnedläggning.
– Maud Olofsson gick genast ut och sa att man inte ska lägga skattepengar på Saab. Det är kortsiktigt tänkt. Saab må ha visat interna röda siffror under tjugo år, men har ändå bidragit med skatteintäkter på 100–200 miljarder kronor under de åren. Förpliktigar inte det till något?

Lars Ekedahl saknar hos regeringen en verklig insikt om Saab och fordonsindustrins roll i Sverige.
– Saab har försörjt människor och bidragit till att regionen och nationen utvecklats. En ordentlig analys av vad Saab betyder och har betytt borde väcka reflektion och ödmjukhet.

Högskolerektorn drar en parallell till finansbranschens kris.
– I finansvärlden tog staten ett tydligt ansvar med Carnegie. Saab är minst lika viktigt för teknik- och fordonsklustret. Då kan man göra mer, kanske till och med riskera skattepengar.