Själv har han arbetat med konflikter på arbetsplatser sedan 1984 och har
gjort alla misstag han kan komma på.
– Att blanda in sunt förnuft är det sämsta man kan göra. ”Sunt förnuft” är
bara andra ord för ”Gör som jag vill!”
Hans metod handlar i stället om att varje person i en konflikt ska inse
vilket ansvar han eller hon har. Dessutom bör man bli medveten om vad man
kan påverka. Ännu viktigare är det att minnas vem man inte kan ändra så
mycket på – sina medmänniskor.
Han beskriver själv en typisk konflikt på arbetsplatsen som en bagatell som
växer till en katastrof. Vilken struntsak som helst kan duga som
förevändning för bråk. Det är inte vad någon gjorde som är det viktiga. Det
är sättet:
– Det kan vara att någon himlar med ögonen, suckar eller använder ett
särskilt tonfall.
Sedan kan snöbollen rulla på hur länge som helst. Parterna, förskansade i
var sin skyttegrav, slutar tala med varandra. Desto mer pratar de om
varandra, allt mer sarkastiska, ironiska och avståndstagande.
Det är då Jan Atle Andersen sätter in stöten och han siktar på känslorna.
Om han lyckas få deltagarna att lyfta av sig sin vrede, osäkerhet, misstro,
hopplöshet, vanmakt och bitterhet är saken i allmänhet löst.
För att deltagarna ska kunna undvika framtida konflikter får de några ord
med sig.
Psykolog Andersen återger många vardagliga fraser. De har en sak gemensamt:
de ger bilden att vad jag känner är någon annans fel.
”Du gör mig så irriterad.”
”Jag känner att du inte ...”
”Bilderna kränker mig.”
”Du provocerar mig.”
”Om du inte äter upp maten blir mamma ledsen.”
Alla är exempel på att vi ger någon annan ansvaret, makten, över våra
känslor, varnar Jan Atle Andersen. Och att vi fostras till det redan i
barnaåren.
Hans konkreta råd är enkelt. Bara inse att det är du själv som väljer om du
ska bli irriterad, provocerad, kränkt. Livet blir oftast lättare för dig om
du inte låter andra styra dina känslor.
Jan Atle Andersen citerar en norsk politiker, som myntade frasen: ”Jag
prioriterar noga innan jag blir irriterad”.
Det betyder inte att han blundar för att en och annan bara går och hoppas
och väntar på provokationen. I hopp om att bli ”provocerade intill välbehag”.
Men i slutändan är det lönlöst att försöka ändra på dem. Bollen ligger hos
dig själv. Det är bara dig själv du kan ändra – men gör det i så fall för
din egen skull.