MALMÖ. Tjänster för landskapsarkitekter växer inte på träd. Så när
28-åriga Susanne Flodmark tog examen från Statens lantbruksuniversitet i
Alnarp förra hösten blev hon arbetslös. Efter tio månader utan arbete
lyckades hon få ett vikariat inom Malmö stad. Under fem månader har hon
bland annat arrangerat blommor till förregattan America’s Cup och planerat
för en park i Svågertorp.
Men nu har personen hon vikarierar för ansökt om att ta ut fem månaders
friår från och med årsskiftet. Och det innebär att Susanne Flodmark åker ut.
– Arbetsförmedlingen slänger ut en person från ett jobb för att ge en annan
person jobb. Det är absurt. De menar att jag inte är kvalificerad för ett
friårsvikariat eftersom jag inte är arbetslös. Men det kommer jag garanterat
att bli efter det här, säger hon
Personen som ska vikariera för en friårsledig måste minst vara inskriven som
arbetslös hos arbetsförmedlingen och helst också tillhöra någon av de
prioriterade grupperna långtidsarbetslös, invandrare eller funktionshindrad.
– Jag förstår att man har sina regler men man borde kunna se lite mer
individuellt på olika situationer, säger Susanne Flodmark.
Kerstin Åkerwall, chef för kommunens exploateringsenhet där Susanne Flodmark
arbetar, menar att det är första gången hon stöter på problemet:
– Det är första gången jag kommer i kontakt med sådant här. Susanne har satt
sig väl in i arbetet och kommit in bra i arbetsgruppen. Nu blir det en ny
person som ska göra det och vi vet ju inte vem det blir, säger hon.
När friåret kom igång i hela landet i början på året uppstod stora problem.
Då handlade det om oklarheter kring vem som hade företrädesrätt på olika
arbetsplatser. Om det till exempel fanns personer med företrädesrätt men
ingen av dem var inskriven på arbetsförmedlingen kunde arbetsförmedlingen
inte heller bevilja friår. Men de problemen har mins-kat i takt med att
kunskaperna om friåret har ökat.
Däremot menar länsarbetsnämnden att det som händer Susanne Flodmark är
mindre vanligt.
– Jag har bara hört talas om något sådant fall. Jag vill inte säga att det
är vanligt men inte heller att det aldrig händer, säger Henrietta Stein,
biträdande länsarbetsdirektör.
Vanligt eller inte, det går i alla fall inte att göra något åt:
– Jag kan förstå att det blir tokigt ur hennes perspektiv. Men det här är
ett arbetsmarknadspolitiskt program och då måste personen vara arbetslös –
annars är det ju ingen mening.