Osynlig, svarade en av cyklisterna på industridesignstudenterna Anna Haupts och Terese Alstins enkät. Året var 2005 och Anna Haupt och Terese Alstin höll på att ta fram en cykelhjälm som sitt examensarbete. Svaret osynlig fick dem att tänka till: Hur gör man en osynlig cykelhjälm?
– Då kan den inte sitta på huvudet var slutsatsen. Då var det naturligt att tänka sig något som vecklades upp, säger Anna Haupt.
Idén till en cykelhjälm i form av en airbag var född. En hjälm som sitter runt halsen och utlöses i två etapper vid en olycka. Först för att stabilisera nacke och hals och sen en huva som omsluter huvudet.
– Vi åkte och besökte Autoliv för att studera airbagtekniken. De sa att vår största utmaning var att få hjälmen att skilja på vanlig cykling och en olycka. Då visste vi att det var där vi var tvungna att börja, säger Anna Haupt.
När examensarbetet var klart fick de 100 000 kronor i stipendium av Innovationsbron. Det mesta gick till att söka patent på själva hjälmen. Men strax därefter tog de sitt första steg för att få till en utlösningsmekanism:
– Vi tog kontakt med matematikavdelningen på Lunds universitet och Kalle Åström som är professor där, säger Terese Alstin.
Airbagen får inte utlösas av att man tappar den, plockar upp nycklar på marken, springer i trappor eller gör tvära inbromsningar. Endast vid en verklig olycka ska airbagen utlösas. Det blev matematikernas jobb.
– Kalle Åström tipsade om några av de bästa studenterna han någonsin haft som vi anställde, säger Anna Haupt.
Samtidigt behövdes mer pengar i bolaget. Genom ett lån på 300 000 kronor från Almi kunde man genomföra test som gav stöd för hypotesen att cyklistens acceleration kan användas för att avgöra när en olycka sker. Det beviset gjorde att man fick in kapital från tre privatpersoner. När pengarna fanns löstes också matematiken.
– Vi har iscensatt alla kända cykelolyckor hundratals gånger. Vi utgick från skallskadestatistik och använde riktiga människor och dockor. I juli 2008 sökte vi patent för rörelsemönsterdetektionen, säger Anna Haupt.
Företaget, som de döpt till Hövding, växte under processen. Från att 2006 ha flyttat in på inkubatorn Minc som ett tremannaföretag, lämnade man våren 2009 som ett sjumannabolag. Idag är de tolv personer som arbetar med hjälmen.
Sammanlagt har de tagit in nästan trettio miljoner kronor i riskkapital för att utveckla hjälmen som premiärvisas på tisdag. Hjälmen är egentligen en krage med ett skal utanpå som går att byta ut. De som beställer en hjälm i höst kommer att få den först i vår när man också hoppas få ut den i butiker.
– Vi håller just nu på att förhandla med återförsäljare, både stora och små, säger Terese Alstin.
Vad hjälmkragen kommer att kosta är hemligt tills på tisdag. En sak som återstår är också att hjälmen ska få den europeiska säkerhetsmärkningen CE, som godkänd cykelhjälm.
– Man ger CE-märkning till serieproducerade hjälmar. Vi har arbetat med forskningsinstitutet som sköter CE-märkningen i Sverige i ett och ett halvt år och vet att vi är godkända när produktionen är igång, säger Anna Haupt.
Efter sex år av hemlighetsmakeri är det dags att dra ner skynket.
– Äntligen, säger Terese Alstin, det har varit tufft att hålla det tyst så länge.