Telefonsamtalet som innebar slutet på det skandalomsusade värdetransportföretaget Panaxia kom på måndagskvällen den 3 september. Bakom den välvda, frostade glasdörren i hörnkontoret på tredje våningen i centrala Kristianstad satt Sparbanken 1826 vd Bo Bengtsson och jobbade över i vanlig ordning. Han brottades med bankens storägandet i det börsnoterade bolaget.
Panaxia gick med förlust, den före detta vd:n och ekonomichefen satt häktade misstänkta för bokföringsbrott i andra bolag och en omfattande interngranskning pågick. Lennart Ohlstenius, styrelseordförande i Sparbanken 1826, hade på en extrainsatt bolagsstämma valts in i Panaxias styrelse för att hjälpa företaget på fötter.
Det hade börjat skymma, klockan närmade sig nio. På Panaxias huvudkontor i Bromma, 55 mil därifrån, avslutades mötet mellan styrelsen och ledningen. Strax därefter ringde Lennart Ohlstenius upp. Han sa att de 225 miljonerna som Panaxia hade sagt sig behöva i den stundande nyemissionen inte räckte, skulderna till kunderna var för stora. Det behövdes mer pengar och det snabbt.
Bo Bengtsson samlade bankens riskchef och betalarchef. Kring det runda bordet på hörnkontoret hade de en halvtimmes överläggning innan de fattade sitt beslut: serviceboxarna där bygdens företagare deponerade sina pengar skulle spärras och förhandlingarna med Panaxia avbrytas.
– Vi konstaterade snabbt att bolaget var på obestånd och hade vi inte agerat hade vi fått ta ansvar för vad de gjort. Beslutet var lätt att fatta men krävde mycket förberedelser inför konsekvenserna, säger Bo Bengtsson.
Verkställandet av beslutet fick vänta till morgonen därpå när personalen var på plats. Innan börsen öppnat ringde riskchefen Panaxias styrelse och vd och meddelade att deras konton var spärrade och att de inte kunde vänta sig några pengar från Sparbanken 1826.
– Vi meddelade dem innan klockan nio så att de skulle få god tid att agera på beskedet men Panaxias styrelse fattade inget beslut den dagen utan det gjorde man först den femte september när man begärde företaget i konkurs, säger Bo Bengtsson.
Han verkar lite nervös. Håller hårt i en tjock bunt papper och läser stundtals innantill. Sparbanken 1826 är med sin affärsvolym på 54 miljarder kronor förra året en förhållandevis liten, lokal aktör. Ägandet i ett av Sveriges största kontanthanteringsföretag började med ett mindre aktieinnehav i bolaget. Det var tänkt som ett strategiskt innehav i det enda bolaget som ville köra värdetransporter till bankens egenhändigt byggda uppräkningsdepå.
Sedan nyheten om konkursen briserade har en pyramidspelsliknande hantering av kundernas kassor uppdagats i Panaxia. Genom att butikernas kassor bokförts som Panaxias pengar, och inbetalningarna till butiksägarnas konton fördröjts flera dagar, misstänks bolaget ha förskingrat miljonbelopp (se faktaruta på nästa uppslag). Många små handlare hotas av konkurs.
– Att det var så här stort och så omfattande brister i bolaget kom som en fullständig chock, säger Bo Bengtsson.
Fredrik och Linda Rosengren som äger och driver stormarknaden Ica Maxi i Kristianstad hör till dem som fick sina dagskassor hämtade av Panaxia. Hämtningsavtalet var dock skrivet med Sparbanken 1826 och därmed tillhör de den exklusiva skaran Panaxiaanslutna handlare som gått skadefria i förskingringshärvan. Banken har täckt upp för sina avtalskunders förluster och i likhet med övriga handlare i Kristianstad som Sydsvenskan har pratat med har paret stort förtroende för Sparbanken.
– Vi har levt med Sparbanken 1826 hela tiden vi har varit verksamma, sedan 1998, och de har alltid skött sig exemplariskt, säger Fredrik Rosengren.
Ett bidragande skäl till Sparbankens popularitet i bygden är dess utvecklingsstiftelse och sponsringsarbete. I år sponsrar de 155 föreningar i de nordöstskånska kommunerna där de är verksamma. Sponsringen och anslagen omfattar totalt cirka åtta miljoner kronor årligen.
– Man förväntar sig att Sparbanken ska ta ansvar för de regionala frågorna, idrott och lokala företag. Det gör att man blir orolig när något sådant här händer, man undrar hur det ska gå, säger Fredrik Rosengren.
En av föreningarna som sponsras av Sparbanken 1826 är handbollslaget IFK Kristianstad. Utanför den nya arenan som invigdes i oktober 2010, delvis tack vare stöd från Sparbanken, står den nydekorerade spelarbussen.
– Är du nöjd med dekalerna? frågar Nikolas Larsson, marknadschef på IFK Kristianstad.
Ingrid Appelqvist, sponsoransvarig i Sparbanken 1826, granskar gillande klistermärkena med Sparbankseken.
– Det ingår i vår uppgift som sparbank att föra tillbaka delar av vår vinst till bygden men vi vill självklart hitta affärsvärde i det också och att vårt varumärke ska komma ut, säger hon.
Nikolas Larsson nickar och menar att det är viktigt att bygga en relation som gynnar båda parter. Han instämmer i Fredrik Rosengrens analys av Sparbanken 1826:s betydelse för bygden.
– Sparbanken har varit väldigt bra att luta sig mot i de tider det inte gått så bra. Jag tror att Sparbanken är otroligt betydelsefull för de ideella verksamheterna i Kristianstad, säger Nikolas Larsson.
Sparbanken 1826 engagerar sig inte bara i bygdens föreningsliv utan även i regionens utveckling som helhet. De har genom sin utvecklingsstiftelse bland annat verkat för utbyggnaden av E 22, etableringen av nya Pågatågsstationer och den lokala flygplatsens fortlevnad. Förra året överförde banken 2,9 miljoner kronor till stiftelsen och i slutet av förra året hade de tillgångar på knappt 50 miljoner kronor i kontanter och värdepapper.
– Vi engagerar oss med glädje i bygden och vårt engagemang kommer absolut inte att påverkas av Panaxias konkurs, säger Bo Bengtsson.
I början av året var aktierna i Panaxia värda 24 kronor styck och Sparbankens innehav motsvarade nästan 38 miljoner kronor. I samband med att delar av Panaxias före detta ledning häktades misstänkta för bokföringsbrott i andra företag halverades värdet på aktien. Samtidigt nästintill dubblerade Sparbanken 1826 sitt innehav för att säkra sin kontanthanteringsverksamhet som sköts av företaget.
I dag bedömer Bo Bengtsson att banken har förlorat 27 miljoner kronor på Panaxias konkurs genom att värdet på deras aktieinnehav har skrivits ner till noll, men den slutliga kalkylen lämnar han till bankens huvudmän.
– Vi har gjort större förluster i andra företagskonkurser. Förlusten kan man hantera, men det mediala intresset för detta har varit långt mycket större.
I Kristianstad må förtroendet för den lilla lokala banken fortfarande vara grundmurat men runtom i Sverige hörs en växande kör av misstänksamma röster.
"... Sparbanken 1826 tycks vara ännu en provinsiell aktör som gått över ån men misslyckats", skrev Torbjörn Isacsson nyligen i en vass krönika i Svenska dagbladet.
Finansinspektionen, FI, granskar sedan några veckor tillbaka både Sparbanken 1826 och Panaxias andra storägare, Forex bank. FI har i mejl till Sparbanken 1826 bland annat bett banken att bedöma risken för ersättningskrav från Panaxias före detta kunder, med anledning av bankens ägande och styrelsearbete i bolaget.
"Ansvarsbegränsande mekanismer bör belysas", skriver utredaren Bengt Nordström i mejlet till Bo Bengtsson.
– Vi har inte fått några negativa signaler, vi var tvärtom positiva till Panaxia i början av året. Nu har vi tillsatt en extern utredning för att ta reda på hur det här har gått till, säger Bo Bengtsson.
En prekär omständighet är att bankens finanschef, Åke Ekström, satt i styrelsen innan hålet i kassan som utgjordes av pengar från kunders dagskassor och uttagsautomater avslöjades första gången 2010. Därtill har han lett arbetet i Panaxias revisionsutskott.
– Det enda jag kan se i efterhand är att de rapporterna ...
Bo Bengtsson avbryter sig och säger att utredningen får utvisa hur det här har kunnat ske.
Sparbanken 1826 har de senaste veckorna kritiserats av Panaxias andra storägare, Forex bank, för att de avbröt förhandlingarna om nyemissionen. Forex banks vd Magnus Cavalli-Björkman har sagt att Sparbankens agerande gjorde honom bestört.
– Sparbanken 1826 ville väl skydda sig själv och sina kunder utan beaktande av övriga ägare eller kunder i Panaxia, sa han för några veckor sedan till affärstidningen Realtid.
Han sätter fingret på en fråga som väckts rörande sparbankens agerande. Bo Bengtssons spärrande av Panaxias konton gjordes efter att han fått tillgång till information som ännu inte var offentlig. Det skulle kunna innebära brott mot marknadsmissbrukslagens sjunde paragraf som behandlar röjande av insiderinformation. Ekobrottsmyndighetens chefsåklagare Martin Tidén på finansmarknadskammaren vill dock varken bekräfta eller förneka om Sparbanken 1826 är föremål för utredning.
– Det är en omständighet som inte är offentlig, säger han.
Sparbankens styrelseordförande Lennart Ohlstenius förklarar att när han den 3 september ringde bankens styrelseledamöter var det för att informera om att det behövdes mer pengar.
– Jag pratade med hela Sparbankens styrelse och Bo är en del av styrelsen och fick informationen som styrelseledamot. Det var att ge en lägesrapport och det var flera parametrar i den lägesrapporten och jag är inte så himla pigg på att återge den, men bland annat att det krävdes en större garanti, säger Lennart Ohlstenius.
Han säger sig inte veta om samma information gick ut till den andra storägaren, Forex banks, styrelseledamöter.
Själv gör Bo Bengtsson bedömningen att banken agerat korrekt och i enlighet med lagen.
– Vi har tagit hjälp av en advokatbyrå för att fråga om vi gjorde rätt och vår bedömning är att vi har agerat helt korrekt. Pengarna vi frös den morgonen är ett mindre belopp, säger Bo Bengtsson.
Han säger sig ha lärt sig av ett liknande fall gällande den före detta risfabriken i Åhus som Sparbanken 1826 satsade stora summor i fram till konkursen 2009.
– Med lärdom av risfabriken vågade vi fatta det här beslutet och agera när vi fick signaler om att något var på obestånd. I fallet med risfabriken ångrar jag att vi inte tog förlusten vid hälften, säger Bo Bengtsson.
Rättesnöre eller avskräckande exempel? Det får framtiden avgöra. Följden av Sparbanken 1826 agerande i samband med Panaxias konkurs är hittills att bankens kunder gått i det närmaste oskadda ur vad som ser ut att bli en större skandal än HQ-härvan.
– Företagarna tycker att det är starkt när man säger ifrån och sätter ner foten. Framförallt att vår lille bank har varit den som agerat, säger Bo Bengtsson.
Han ser lättad ut när vi går.