Framtidens julgran är en klonad dansk

LUNDBYGAARD/VORDINGSBORG. – Folk tänker att det är bara att plantera en gran, vänta i sju åtta år och sedan kassera in. Riktigt så ­enkelt är det inte.

Sune Norsker hinner knappt avsluta meningen förrän mobilen ­ringer. Det är en uppköpare som behöver detaljer om hämtning. Han avslutar samtalet men hinner inte ta upp tråden förrän det ringer igen. Som förvaltare på godset Lundbygaard, Danmarks tredje största julgransodling, är han navet i ett ­företag som producerar 150 000 jul­granar om året – i nuläget.

– Vi har potential att hugga drygt 500 000 träd per år, men det når vi inte förrän om två eller tre år, säger han när samtalet med kunden är ­avklarat och telefonen stängts av.

För att klara målet planteras 600 000 plantor varje år. Den som tror att julgransodling är enkelt, har fel, ­menar han. Det gäller att ha plantor och träd på väg upp i alla storlekar och freda dem mot olika typer av angrepp.

Granen behöver också omsorg när det gäller att få den rätta formen: varje planta inspekteras och klipps för rätt symmetri. Dessutom måste ytorna mellan granarna hållas fria.

Men det är tiden mellan mitten av november och 20 december som det är riktigt stressigt.

– Vi jobbar i treskift med 35 personer i tjänst just nu för att hinna med allt. I vanliga fall är vi fem anställda.

Godset Lundbygaard ligger på ­södra Själland och ägs av Bernt ­Johan ­Collet, tidigare försvarsminister i Poul Schlüters regering men också grundare till den liberala tankesmedjan ­CEPOS (Center for political ­studies). Familjen Collet har ägt ­godset i sju ­generationer men det är de senaste femtio åren som åkermarken fått ge vika för granskog. Numera har Bernt Johan Collet lagt politiken åt sidan och utöver godsägare är han också kammarherre åt drottning ­Margrethe.

Innebär det a tt ni är kunglig hov ­leverantör på julgra nar?

Sune Norsker skrattar förläget och skakar på huvudet.

– Nej, det avgörs på julgrans­mässan i augusti, då hålls en tävling och ­vinnaren får uppdraget. Vi vann inte i år. Vi har faktiskt aldrig vunnit, medger han.

Julgransodlingarna omger herrgården i en radie av två mil. Sune Norsker tar oss på en rundtur i sin fyrhjulsdrivna jeep. Den är fullt nödvändig. Lastmaskinerna har rivit upp djupa hålor i grusvägarna och regnet har förvandlat dem till lera.

Lastarna kör i skytteltrafik, hundra granar på varje pall. Men det är några steg innan dess.

– Först sågas granen ned, sedan kommer näste man och samlar ihop dem i högar efter kvalitetsmärkning. Röd är högsta kvalitet och blå är ­andra sortering, så att säga. Sedan kommer en lastare, tar upp dem på pallen, drar över ett nät och kör dem till ett lastbilssläp en bit bort. Sedan hämtas släpet och körs till utlämningen dit våra kunder kommer.

Graderingen röd eller blå görs redan i augusti september. Då inspekteras varje gran och på samma gång gör man i ordning mellan granarna ­genom att fräsa upp jorden.

I en av planteringarna står Malte Fought med sin motorsåg. Att fälla gran nu är en kamp mot ljuset. Vid halv fem är det för mörkt. Drar han i gång tidigt på morgonen hinner han hugga tusen granar om dagen. Och det krävs för att tidsschemat ska hållas.

Långtradarna som hämtar granarna kör dem för vidare leverans mot de flesta länder i Europa, en hel del skickas med tåg, men några skickas så långt som till Ryssland och Hongkong.

En gra n som huggs den 15 n ovember, börjar den inte barra i förtid?

– Nej, den har sugit upp så pass mycket vatten att så länge den ligger kallt är det inga bekymmer. Det är först när granen kommer in i värmen som den processen startar. Och med en Nordmannsgran dröjer det länge innan den gör det.

Den allra första Nordmannsgranen upptäcktes 1836 av en finsk botaniker vid namn Alexander von Nordmann. Under en expedition i Kaukasus, på uppdrag av den ryske tsaren, hittade han några ovanligt vackra exemplar. De är urmodern till dagens Nordmannsgranar. Men på godset Lundbygaard har man tagit Nordmannsgranen ett steg längre i jakten på perfektion. En mindre del av odlingen är faktiskt världsunik.

– Vi har världens första patent på klonade julgranar, säger Sune ­Norsker och visar oss en mindre rad med granar i höjden 30–40 centimeter.

De är cirka tre år gamla och härstammar från sticklingar från tjugo särskilt utvalda elitgranar som tagits till laboratoriet där fröerna plockats ut.

– Ett frö kan bli till miljoner plantor på det sättet.

Alla ser inte exakt likadana ut men likheterna är större än skillnaderna. Redan vid så här låg ålder kan man skönja en väldig rund form i gren­verket och den gröna färgen är identisk.

Men det dröjer ännu några år ­innan de får prydas med kulor och glitter.

Fokus just nu är årets julgransskörd. Inte förrän den är avklarad kan Sune Norsker andas ut – och börja tänka på den egna julen. Som firas i bostaden i en av längorna till godset med fru och fem barn.

– Jag har jobbet omkring mig hela tiden. Men efter jul brukar det bli fyra veckors semester innan gransäsongen drar i gång igen.