Efter diskussioner inom NCC-koncernen blev det Ulrika Lindmark som fick svara
för att 150 nysålda villor var skadade och att 250 nyss inflyttade köpare
kände sig lurade i sitt livs affär. Det var 2007 och Ulrika Lindmark var
regionchef för NCC Boende sedan några år tillbaka. Tv-debuten hemma i
trädgården blev en pärs, men värst var förstås köparnas ilska.
Nu leder Ulrika Lindmark koncernens bygge vid Triangeln i Malmö. Parkeringen
bakom det gamla köpcentret ska fyllas med bostäder, kontor och butiker för
ett hemligt antal miljarder. Om det går bra får hon en väl tilltagen bonus
och ytterligare en stjärna i karriärboken.
Och om det går dåligt?
– NCC hugger inte huvudet av mig. Men är det jag som gjort fel får jag väl
inget liknande förtroende igen, säger hon lugnt.
Ulrika Lindmark beskriver sig själv som en elefant, en långsam själ som inte
blåser omkull så lätt. Hon tänker efter och analyserar även om tålamodet
tryter och ilskan rinner till.
Som när en chaufför kom in på hennes första bygge och sa:
– Finns det kvinnor på bygget ska det faan i mig vá kaffe i bryggaren.
Det var 1984 och Ulrika Lindmark var 19 år. Sedan dess har hon både varit
förvaltningschef och regionchef på NCC. I Triangelsatsningen är hon
projektchef med ansvar för entreprenadverksamhet såväl som uthyrning.
Det är ännu inte klart i detalj hur kvarteret ska se ut. Medan
schaktmaskinerna gräver upp S:t Johannesgatan för en ny garageinfart under
markytan tar hon ställning i frågan om karusellportar eller slagportar i
köpcentret. Hon diskuterar fastighetsindelning och leder jakten på nya
hyresgäster i konkurrens med bland andra Emporia i Hyllie.
– Jag bara pratar och pratar och pratar, säger hon om sin dag.
Hennes filosofi som chef är att ha så lite verkstad som möjligt, att prata med
människor och skapa engagemang istället för att arbeta själv i kontorsrummet.
Tidigare har hon lyckats driva igenom den påkostade renoveringen av Palladium
i Malmö och det stora markavtalet i Limhamn, där Malmö kommun fick
Kalkbrottet och NCC tog över siloområdet i norra Limhamn plus mark på
Elinelund.
Dagen då avtalet firades med champagne, jordgubbar och efterföljande middag på
Kramer ser hon som en av de roligaste i sitt arbetsliv.
Den första erfarenheten som ung arbetsledare på ett bygge, Billegården i Lund,
fick henne att vilja plugga vidare igen. Hon utbildade sig till
civilingenjör inom väg och vatten på LTH och fick jobb som förvaltare på
NCC. När NCC under 1990-talet lade ner sin förvaltning av fastigheter
fortsatte hon på NCC Boende och blev regionchef.
Ulrika Lindmarks bana tycks lika rak som hennes liv i övrigt. Gift med en
kollega som hon träffade på utbildningen, två barn, hyreslägenhet på
Vipeholm i Lund, fritidshus på Österlen. Inte ens några bekymmer under
dagistiden trots karriären.
– Det jobbiga var när barnen var sjuka. Men då delade vi på dagen så att en av
oss var hemma på förmiddagen och en på eftermiddagen.
På väggen i kontorsrummet hänger ungdomsbilder av farmor och farfar från
Kågeröd, tillsammans med en färgglad badbild av familjen. Ulrika Lindmark
som numera oftast syns i hjälm inför pressuppbåden är en vanlig vardag klädd
i rosa sjal och matchande örhängen. NCC har just släppt ut ett meddelande om
nya hyresgäster, men hon sitter lugnt med telefonen bredvid sig utan tecken
på brådska.
Hur blir man så trygg och harmonisk?
Ulrika Lindmark tror att hon fått med sig mycket från barndomen. Hon är
uppvuxen i ett radhusområde i norra Lund. Båda föräldrarna var lärare.
Numera går hon på yoga och unnar sig ibland några dagar av eremitliv då hon
går ensam på stranden med hunden.
– Jag lyssnar bättre på mig själv när jag inte har andra människor omkring mig.
På sin lediga tid är hon långt från byggvärlden.
– Jag har en hel del intressen som betraktas som kvinnliga. Jag lagar mat,
bakar, syr och stickar. Jag har aldrig varit någon pojkflicka.
Hon gick teknisk linje i gymnasiet och valde bygginriktning tredje året därför
att hon alltid älskat hus. Om sina egna barn säger hon:
– Det viktiga är att de vill någonting. Jag har alltid uppmuntrat dem till att
ta rätt på vad de själva vill.
Nu gäller det för Ulrika Lindmark att uppbåda sin starka vilja till att få
ihop Triangelkomplexet. Citytunnelstationen som ska dra kunder ser tom ut
mitt på dagen. Och trots tidigare uttalanden om att Triangeln inte ska bli
platsen för de stora kedjorna var det Dressmann och Lindex som skrev på de
första kontrakten.
– De tar de stora ytorna, förklarar Ulrika Lindmark, men säger samtidigt att
det inte känns tryggt att teckna avtal med små privatföretag så långt i
förväg.
Hyran är hemlig liksom priserna på de kommande bostadsrätterna. År 2014 ska
alltsammans vara klart. Projektchefen tror att någon får ge sig i den stora
konkurrensen om kunderna, men att det inte blir Triangeln. Hon tycker att
uthyrningen gått bra så här långt.