Titlar tyngre än ekonomisk framgång

Håkan Jeppsson har huvudvärk. Det händer inte ofta, men nu när han är på kontoret på Swedbank ­stadion så känner han smärtan. Han sitter vid ett avlångt bord i ett rum där MFF:s legendariske ordförande Eric ”Hövdingen” Perssons porträtt hänger på väggen. Senaste gången Jeppsson kände samma huvudvärk var för två år sedan, när han själv valdes till föreningens ordförande.

Malmöfotbollen föddes i ett styrelse­rum. Året var 1905. Aktie­bolaget Malmö Idrottsplats tillsatte en kommitté vars uppgift var att få fart på intresset för fotboll bland ungdomar. Den halvsömniga köpmanna­staden höll på att förvandlas till en stad full av industriarbetare. Det var en tid då idrotten skulle lära ­människor att leva sunt, men också disciplinera arbetarna.

107 år senare är Malmö FF ett av stadens starkaste varumärken. Fotbollsklubben omsätter 200 miljoner kronor och har omkring 400 företagskunder. Och skutan styrs alltså numera av Håkan Jeppsson, koncernchef i Inwido som tillverkar och säljer fönster och dörrar och har omkring 4 000 anställda i norra Europa.

En kort tid efter att Jeppsson tog över ordförandeskapet i MFF ­konstaterades att föreningen gjorde förlust med omkring tjugo ­miljoner kronor mer än vad man tidigare ­aviserat. Klubben hade nyligen vunnit allsvenskan, men kontrollen över ekonomin var dålig.

– Det visade att Malmö FF ­måste bli en mer professionell förening. Det är viktigt att ha tjänstemän som sköter det operativa, säger MFF-ord­föranden.

Svensk fotboll har drivits lite som en udda kusin från landet som många inte är beredda att investera i. ­Föreningarna har inte varit proffsiga nog för att ses som trovärdiga alternativ, menar Jeppsson, utan snarare som en lekstuga för dem som ­gillar fotboll. Men medan många ­företag kommer och går så har nästan alla fotbollsföreningar bestått i över hundra år.

– Själva idrotten blir allt proffsigare. Man studerar hur spelarna får bäst träning, vad de ska äta. Men i ­ledningarna har det ofta räckt med att man gillat fotboll. Det håller inte. Man kan inte ha Kalle Anka-profiler, det har ingen råd med idag.

Flera av regionens mest kända idrottsföreningar har dålig ekonomi trots att styrelsemedlemmarna tillhör delar av affärseliten. Många av företagarna Sydsvenskan talar med upprepar att de vill göra idrotts­världen proffsigare, men det mesta styrs av resultatet på planen.

– Styrelsens uppgift är inte att i ­första hand ha en god ekonomi utan snarare att ta titlar och komma ut i Europa. Ekonomin är en förutsättning. Det kommer alltså i omvänd ordning om man jämför med ett ­företag.

En av orsakerna till att svenska fotbollsklubbar har dålig ekonomi och svårt att konkurrera i Europa är att de riktigt stora företagen inte satsar i idrotten.

– Jag hör ibland företagare som ­säger att de inte kan gå in i MFF, ”vad skulle kunderna i Göteborg säga då?”. Det är märkligt egentligen.

– Man skulle aldrig tänka så i ­övrigt. Det vore som att inte köpa en ­tidningsannons i Sydsvenskan bara för att man själv inte prenumererar på tidningen, utan att ta reda på om det är där man når kunder.

MFF:s sportchef Per Ågren, eller ”fabrikschefen” som Jeppsson ­kallar honom, tittar förbi. Ågren är en av omkring åttio människor som MFF har på lönelistan. Trots antalet anställda finns många skillnader ­mellan företagande och att arbeta i en idrottsförening.

– Det här är en demokratisk ­förening, Det är inte som på hans tid, säger Jeppsson och pekar på Eric Perssons porträtt.

– I mitt företag kan jag fatta vilka operativa beslut jag vill. I MFF är det medlemmarna som bestämmer och ändå är det mig man pekar på om det blir fel.

För att MFF ska överleva i minst hundra år till måste klubben agera som en hybrid mellan ett företag och en fotbollsförening, anser Jeppsson. Men det är svårt att stå emot om­världens kortsiktiga mål.

– Man överlever inte med mediokra idrottsliga resultat.

Hockeylaget Malmö Redhawks har fått nöja sig med mediokra resultat i flera år. På Östra promenaden tar klubbens ordförande Tommy Qvarfort emot. Han är vd för fastighets­bolaget Abitare.

Några dagar tidigare har någon klivit in på Abitares kontor och smitit ut med en laptop. Sedan dess följer Qvarfort alltid med gäster till ytterdörren och försäkrar sig att den är låst när de lämnat lokalen.

I mars aviserade Redhawks del­ägare Hugo Stenbeck, miljardären och arvtagaren till Kinnevik-­gruppen, att han inte tänker fortsätta satsa pengar i hockeyn. Klubben hävdar att han är skyldig arton miljoner kronor.

Qvarfort kom till Redhawks 2009. Det var ett stormigt år som påminner om detta. Allt gick fel och klubben var nära konkurs.

Redhawks bolagiserades och trettio intressenter köpte aktieposter. Egna talanger var vägen att gå istället för dyra spelarköp.

Men bara två år senare var det återigen dags för spektakulära värvningar.

– Helt plötsligt blev jag uppringd av Percy Nilssons advokat. Jag satt i Redhawks styrelse. Hugo Stenbeck var redo att gå in med mycket pengar. Vem tackar nej till sjuttio miljoner? Ingen.

Hugo Stenbeck gick in som del­ägare i Redhawks. Men framgångarna uteblev och laget lyckades inte ta sig till Elitserien. Nu är klubben mitt inne i en rekonstruktion.

– Hade någon investerat sjuttio miljoner i mitt företag hade jag också sagt ja, men jag hade disponerat pengarna annorlunda.

– Jag blir ledsen i ögat när jag ser vad Hugo Stenbecks advokater rått honom att göra.

Sedan 1999 är det tillåtet för idrottsföreningar att bilda aktiebolag. Enligt reglerna måste den ideella föreningen ha 51 procent av rösterna i ett idrottsaktiebolag. Regeln är omdebatterad. En del kritiker menar att idrottsklubbarna blir utkonkurrerade utomlands, att 51-procentsregeln ger svenska föreningar sämre förutsättningar att hitta ny finansiering.

Qvarfort har själv förespråkat bolagisering. Men efter att ha varit ordförande i Redhawks i två månader har han ändrat sig.

– Det jag har lärt mig är att man inte kan bygga idrottsklubbar kring en person. Percy Nilsson gjorde ett fantastiskt decennium men sedan sa han stopp, då rekonstruerades föreningen. Nu säger Stenbeck stopp.

Qvarfort nämner hockeyklubben Rögle som ett exempel att följa, en förening byggd på det lokala näringslivet. I år tog sig Rögle till Elitserien med en mycket mindre budget än vad Redhawks hade. ”Titta på de ytterligheterna: Bygdens lag mot en mans lag”.

– Jag har en plan: att Malmö Redhawks ska gå tillbaka till att bli en ideell förening. Det är min önskan och plan. Framtiden ska ligga i medlemmarnas händer och må det så förbli.

Så varför är Tommy Qvarfort ordförande i Malmö Redhawks? Han sitter redan i Wihlborgs styrelse och är delägare i elinstallatören APQ. Redhawks ger honom mycket arbete, inga pengar.

– En politiker tittar på nästa val. En statsman tittar på nästa generation. I APQ gör vi strategiprojekt. För bolaget är det viktigt att regionen är stark och mår bra. Då krävs ett bra utbud av kultur, restauranger och idrott.

Tidig förmiddag i ventilationsföretaget Sydtotals huvudkontor.

Dörren in till vd:n och näringslivsprofilen Erling Pålssons rum öppnas. Här har han varit sedan kvart över sex på morgonen, påpekar 59-åringen själv och sätter sig vid sitt skrivbord. Bakom honom står pärmar i rad. ”Bokslut”, ”Projektpärm”, ”MFF”.

Erling Pålsson är styrelseledamot i Malmö FF. Han har investerat stora pengar i klubben och äger 25 procent av Swedbank stadion, som byggdes för 695 miljoner kronor. Ett känslomässigt beslut, snarare än affärs-mässigt.

– Det är för mycket fokus på de jävla pengarna, säger han och tar en tugga av sin ostmacka. Kaddafi till exempel. Tänk om han bara hade tagit en -miljard till sig själv, och delat ut resten av sina rikedomar i världen. Då hade han varit en Gud idag.

Investeringen i MFF:s arena är inget som Erling Pålsson lär tjäna på. Det går inte att satsa pengar i svensk idrott och tro att man ska få avkastning, påpekar han.

– Det var för mycket pengar, om man säger så. Kanske var det ett förhastat beslut, men samtidigt gjorde det att andra lättare kunde haka på tåget. Jag överlever ändå.

Väggarna i företagarens rum är pyntade med MFF-souvenirer. Bilder, fotbollar, en halsduk från säsongen 2010. På ett litet bord ligger en lagtröja som signerats av truppens spelare.

Det är satsningen på ungdomar som får honom att engagera sig. Utan ungdomssatsning, inga Pålsson-pengar.

Erling Pålsson valdes in i MFF:s styrelse när laget hade ramlat ur Allsvenskan och dess ekonomi var svag. Han hade då suttit i IFK Ystads styrelse och engagerat sig i Redhawks marknadsgrupp.

I hockeyklubben ville Pålsson skapa ett speciellt sponsornätverk, men idén ratades.

– Idén är att företagare som sponsrar klubben ingår i ett nätverk där man kan umgås, skaffa kontakter. Som när företagare spelar golf tillsammans. Då är det lättare att göra affärer ihop nästa dag. Men i Redhawks fanns det andra personligheter som tyckte att ”sånt skit ska man inte hålla på med”.

Istället fick Pålsson samtal från MFF:s dåvarande ordförande Bengt Madsen som frågade om han var beredd att satsa i fotbollen. Där har sponsornätverket blivit en framgång som kopierats av andra idrottsföreningar.

– Alla vill vara med i ett vinnande lag, vare sig det rör sig om fotboll eller ventilationssystem. Men det viktigaste är att föreningen fostrar ungdomar.

På väggen intill fönstret syns inget av tiden i Redhawks. Däremot hänger en bild på hockeylaget Rögle.

– Jag älskar det laget. De satsar på ungdomar. Ja, och så sponsrar vi dem.

Erling Pålsson tycker att Malmö Redhawks var naivt som tog in Hugo Stenbeck i föreningen.

– Jag visste att det skulle gå som det gjort. Han har ingen förankring i stan. Han är inte i Malmö för att se laget. Har han någon märklig kärlek för Malmö?

– Många kastar sig in i idrotten utan att ha haft feeling för det kamratskap som föreningslivet skapar. De vill synas i Sydsvenskan. Egot lyfter. ”Titta, nu har jag stoppat arton miljoner där”.

Erling Pålsson talar om det lokala, men som företagare sponsrar han gärna föreningar i andra områden för att skapa affärer där.

– Privat skulle jag aldrig satsa pengar på till exempel Öster. Men när vi ville etablera företaget i Luleå såg vi att det bästa sättet att synas där är genom hockeyn. Det blir en draghjälp ute på marknaden.

Om fotboll och hockey dominerar i Malmö så är det handbollen som regerar i Lund. Brios tidigare koncernchef Tomas Persson har varit Lugis ordförande sedan 2000. Klubbens herrsida har länge varit framgångsrik. Nu har damsidan tagit sig till final.

– Elitsatsningen inom damsidan har bara pågått i fem år. Där har vi en kommitté som gjort ett fantastiskt jobb. Styrelsen har varit följsam och släppt till mer pengar, men mer behövs.

Att vara med i Lugis företagsnätverk kostar 40 000 kronor. Betydligt mindre än i MFF:s nätverk. Sponsorpengarna läggs i en pott som sedan fördelas. Herrspelarna får högre lön än damspelarna.

– Arrangemang och bussar till matcher kostar lika mycket. Men i takt med att damhandbollen blir mer populär kan lönerna öka. Generellt lockar herrarna större publik, men nu när damlaget tagit sig långt ökar publikintäkterna där också.

Idrottsföreningarnas styrelser är ofta manliga rum. Lugi har bara en kvinnlig styrelsemedlem. LDB FC Malmös ordförande är en man. När MFF fyllde hundra år valdes en kvinna, Carina Brorman, för första gången in i styrelsen. Hon arbetade då som varumärkes – och kommunikationsdirektör för Eon Sverige.

– MFF har en högst levande föreningsdemokrati. Under årsstämman fanns en falang som tyckte att jag var en kontroversiell kandidat. Traditionen är viktig, det är en manlig domän.

En del medlemmar uttryckte att Brorman inte visste tillräckligt mycket om fotboll.

– Genus betyder mycket där. Det är inte lätt att vara kvinna i en sådan styrelse. Men MFF gör ett starkt arbete och har skapat en professionell valberedning som inte bara tittar på sådana man själva känner, säger Brorman som hoppade av styrelsen när hon flyttade till Stockholm för att arbeta som Saabs kommunikationsdirektör.

Föreningarnas ekonomiska arbete blir inte per automatik bättre av affärselitens engagemang. I spelet mellan företagsvärlden och idrotten segrar känslorna ofta över professionalismen.

Håkan Jeppssons huvudvärk börjar släppa. Det är snart matchdags. Liksom övriga ordförande och styrelsemedlemmar i reportaget får företagaren inte betalt för arbetet inom idrotten.

– Till viss del är det en egotripp. Det här är ett av de finaste uppdragen i Malmö. Alla vill väl sitta i MFF:s styrelse.

Du är koncernchef för ett stort företag och ordförande i en av Nordens största fotbollsföreningar samtidigt som du är pappa. Hur får du det att gå ihop?

– Den viktigaste parametern för framgång är hårt arbete vilket är väldigt tidskrävande. Innan man går in i det här måste man veta att det är svårt att kombinera med bra familjeliv.