Bakom det storvuxna Ideon står ett nutida fornminne. Studentinkubatorn Venture Lab påminner om en utställning där man gestaltar livet som det levdes förr i tiden. De låga gula barackerna ligger som små legobitar intill vägen. Lite ruffigt, lite temporärt och mycket billigt. Det var så det började för de flesta inkubatorer och forskningsparker i Sverige. Även Ideons företagsinkubator, det som idag heter Ideon Innovation, var en gång i tiden inte mycket mer än en undanskuffad barack vid vägen.
Idag är verkligheten en annan. Företagsinkubatorerna är vardag för nyföretagare i Sverige. Varje år skickar hågade entreprenörer in tusentals affärsidéer till företagsväxthusen. Branschorganisationen Sisp, Swedish Incubators and Science Parks, representerar 57 inkubatorer och forskningsparker med 4 800 företag och 72 000 anställda. Nästan tre gånger så många anställda som Volvo, Sveriges största privata arbetsgivare.
Konceptet inkubator kom till Sverige redan vid slutet av 1970-talet. Ideon Innovations föregångare hette Kuvösen, startade 1983 och kan betraktas som en pionjärverksamhet. Det var först i början av 2000-talet som inkubatorn slog igenom på bred front i svensk nyföretagarpolitik.
En av de viktigaste personerna, kanske den viktigaste, bakom detta var Per Eriksson, numera rektor vid Lunds universitet.
– Jag var rektor för Blekinge tekniska högskola i mitten av 1990-talet. Vi var väldigt inspirerade av Israel och deras inkubatorsprogram. Men när vi försökte övertyga regeringen kom vi ingen vart, berättar han.
Några år senare blev Per Eriksson generaldirektör för innovationsmyndigheten Vinnova och regeringen började lyssna lite mer. Sommaren 2002 föreslår Vinnova att Sverige ska ha ett nationellt inkubatorsprogram.
I Vinnovas egen tidning skriver Per Eriksson: ”Det finns ett glapp mellan forskning och företagande. Så stort att man ibland talar om det gapet som ’dödens dal’. En klyfta där mängder av innovationer dör i bristen på näring.”
Antalet företagsinkubatorer har då ökat i Sverige, men många har problem med finansieringen. En allt för stor del av inkubatorernas tid går åt till att klara sin egen överlevnad, snarare än att hjälpa företagen. Vinnovas förslag är att ett tiotal av Sveriges bästa inkubatorer ska få ett stöd på totalt 250 miljoner kronor per år.
– Det var Thage G Peterson som lyckades hitta pengar som fanns på näringsdepartementet. Jag tror det var trettio miljoner kronor, säger Per Eriksson om tillkomsten av Sveriges nationella inkubatorsprogram.
En av de inkubatorer som fick del av pengarna man vaskat fram var Minc i Malmö som startade året efter.
En företagsinkubator ska fungera som ett växthus för nystartade företag. Företaget får förutom ett fysiskt kontor även tillgång till rådgivning och möjlighet att dela kunskap med andra nystartade företag.
Från början var inkubatorerna till för företag vars affärsidé byggde på ny teknik och var nära knutna till lärosäten och forskningsmiljöer. De senaste åren har begreppet breddats. I Ystad finns en filminkubator, i Lund finns en tjänsteinkubator och dessutom utreder Lunds kommun möjligheten att starta en kulturinkubator.
I de tjugo inkubatorer som ingår i det nationella inkubatorsprogrammet har mindre än hälften av affärsidéerna sitt ursprung i den akademiska världen. Från att ha varit ett specifikt stöd till forskningsnära företagande har inkubatorn blivit var entreprenörs kuvös.
– Antalet idéer från akademin har ökat. Men det har ökat ändå mer från näringslivet. Jag tror att det är positivt. Bolagen får skärpa sig och jobba igenom affärsplanerna mer när konkurrensen hårdnar, säger Mikael Hult, ansvarig för Innovationsbrons inkubatorsprogram, fortsättningen av det program som för snart tio år sedan startades av Per Eriksson.
Tanken är att inkubatorerna ska få företagen att överleva ”dödens dal” och växa. För detta betalar staten, kommunerna och regionen åtskilliga miljoner varje år. I inkubatorerna i Malmö och Lund är stödet, omräknat i rena pengar, mellan 100 000 och 700 000 kronor per företag och år. Tanken är att det ska betalas igen genom framtida skatteintäkter från de företag som blir framgångsrika.
”Redan idag kan vi se att de bolag som sedan 2004 har skapats i Sveriges 20 bästa inkubatorer sysselsätter över 3 500 personer och har en sammanlagd årsomsättning på över två miljarder. Det ger årligen väsentligt mer än en miljard tillbaks till statskassan.” Det skrev Mikael Hult i ett pressmeddelande i maj i år.
En miljard till statskassan är betydligt mer än vad Sveriges cirka sjuttio inkubatorer får i offentligt stöd. Ur den synvinkeln är inkubatorerna rena stjärnföretagen, med hög tillväxt och avkastning.
Svårigheten i att mäta inkubatorernas nytta är givetvis att man inte kan få svar på den centrala frågan: Hur hade det gått för samma företag om de inte suttit i en inkubator?
– Det finns ingen kontrollgrupp. Idéerna som kommit till inkubatorerna har tagit ett aktivt beslut att närma sig en sådan miljö. Det enda vi kan göra är att fråga dem vad de själva tror. Det har vi gjort, fast på ett ovetenskapligt sätt, säger Mikael Hult.
Också Rickard Mosell, vd för Ideon Innovation, är skeptisk till hur mycket ära inkubatorn kan ta åt sig när ett inkubatorsföretag växer sig stort.
– Ofta kommer utväxlingen ett antal år efter inkubatorprocessen. Det är siffror som är svåra att peka på för inkubatorn och säga att det är vår förtjänst. Ofta finns det också andra aktörer i systemet som hjälpt bolaget. Det är verkligen inte lätt materia, säger Rickard Mosell.
Inkubatorsprogrammen i Sverige har enligt Mikael Hult utvecklats till högkvalitativa företagsväxthus. Kompetensen och nätverken har stärkts. Men det finns ett problem.
– När det gäller output för bolagen är det mycket kvar att göra, säger han.
Det verkar som om inkubatorerna får företagen att överleva men inte att växa som man hoppats. Förra året skickade blivande småföretagare in drygt 3 000 affärsidéer till Sveriges största företagsinkubatorer. Nio av tio fick vända i dörren och tacka för sig. Bara de allra bästa idéerna får plats i företagsväxthusen. Sedan 2004 har mer än 20 000 affärsidéer utvärderats och drygt tusen företag har genomgått inkubatorsprogram.
Det innebär att Sveriges allra bästa entreprenörer, som fått stöd från växthusen, i genomsnitt har runt tre anställda i dag.
– Vi kan mycket bättre med tanke på att det är så bra bolag som finns. Man behöver få fram längre finansiering för att de ska kunna växa och satsa internationellt, säger Mikael Hult.
Enligt Innovationsbrons utvärderingar har personer som inte tidigare vågat starta bolag gett sig in i företagande tack vare inkubatorerna. Men för att de också ska växa i inkubatorerna krävs riskkapital, enligt både Mikael Hult och Per Eriksson.
– Har du inte kapital kan du hamna i ett moment 22 där du har finansiering för att hålla dig vid liv men inte för att expandera. Har företagen pengar är det också lättare att snabbt gallra ut dem som inte håller. ’Failure shows fast’ om man har pengar, säger Mikael Hult.
Just bristen på kapital är en springande punkt för inkubatorsföretagen. Trots rigorösa uttagningar och ett stort stöd i form av coachning och kontor är det få företag som lyckas växa sig stora. Per Eriksson minns att bristen fanns redan när inkubatorsprogrammet startade.
– Här tror jag att man har missat något. Det som saknas i Sverige är pengar från staten riktat till småföretag. 1958 startade ett program i USA där staten gick in som delägare och satsade samma summa på bolaget som entreprenören gjorde. Många stora amerikanska företag startade med hjälp av de programmen, säger Per Eriksson.
Från politiskt håll finns en ambition att höja anslagen till inkubatorsprogrammen. Båda blocken talade inför valet om en dubblering av anslagen. Ännu har dock inget hänt. Även på lokal nivå finns en stor tro på nya inkubatorer. I både Malmö och Lund finns planer på nya, specialinriktade företagsinkubatorer. Överlag ser framtiden ljus ut för växthusen.
– Jag tror att det geografiskt kommer att finnas fler inkubatorer om fem år. En trend är också att de slås ihop och bildar kluster, säger Mikael Hult.
Även om nyttan av den snart tioåriga satsningen på inkubatorer varit svår att mäta tror Per Eriksson att det har lett till en annan viktig förändring i Sverige.
– Jag har känslan av att betydligt fler är intresserade av att starta företag idag. Det är många trender samtidigt som gör det, med globalisering och flera småföretag som vuxit sig stora, men inkubatorerna har definitivt påverkat svenskarnas inställning till att starta eget.