Men så har inte verkligheten sett ut. Åtminstone inte hela verkligheten.
Det visar den nu pågående mediestormen kring LO-chefen Wanja Lundby-Wedin.
Bland de personer som bidragit till de galopperande ersättningarna finns även
några av de fackpampar och ministrar som allra hårdast kritiserat
förmånerna.
När de hade chansen att stoppa utbetalningarna gjorde de ingenting.
De utmålas nu som hycklare. Deras trovärdighet är naggad i kanten när de
fortsättningsvis raljerar om direktörernas feta plånböcker.
I förra veckan avslöjades att finansminister Anders Borg så sent som i somras
var med om att ändra regeringens riktlinjer för bonusar i statens företag.
De gamla reglerna om maximalt två månadslöner slopades, liksom regeln att
inte betala ut bonus vid förluster.
Borg har försökt skaka av sig kritiken och tänker fortsätta att kritisera
orimliga bonusavtal. Även Wanja Lundby-Wedin lär göra anfall till bästa
försvar med fortsatta attacker mot ohemula ersättningar.
I hennes fall gäller kritiken allt för generösa pensionsavtal inom AMF Pension
och AFA Försäkring. Men också att LO bidragit till nya generösa bonussystem
i AP-fonderna.
Över hela världen skapar extraersättningarna en folklig vrede. Det talas om
att bonusar bör återbetalas och att de ansvariga för utbetalningarna bör
ställas till ansvar. EU-kommissionen tar just nu fram regler för att
begränsa extralöner inom finanssektorn.
Finanskrisen ställer direktörernas extrapengar i ett nytt ljus. Under
högkonjunkturen framstod nyheter om skyhöga bonussummor som ett säkert
vårtecken. De framkom med liten stil i årsredovisningarnas notförteckningar.
Idag står förmånerna i kontrast till massvarsel, frivilliga lönesänkningar,
krympande pensioner och hotande massarbetslöshet. Man ska vara rik som en
wallenbergare för att inte inse sprängkraften i sådana motsatsförhållanden.
LO är emot överdrivet generösa bonusar och pensionsavtal. Enligt ett
pressmeddelande från LO ger ”den folkstorm som nu uppstått oss stöd att
ytterligare driva på”.
Att Wanja Lundby-Wedin aldrig med en stavelse motsatt sig att två direktörer i
AMF och AFA fått pensionsavtal som kostar de båda bolagen mer än 98 miljoner
kronor sänker trovärdigheten i uttalandet.
Den passiviteten kan bli en belastning även för det Socialdemokratiska
partiet. LO-chefen sitter med i partiets innersta ledning och blir i nästa
års valrörelse en av Mona Sahlins viktigaste valarbetare – så är det i alla
fall tänkt.
Under de senaste dagarna har Socialdemokraterna försökt leda i bevis att
Anders Borgs korståg mot giriga bankdirektörer mest varit munväder. Den
kritiken slår tillbaka mot Socialdemokraterna själva. Hur ska partiet nu
formulera sig om bonusar på sina 1 maj-plakat?
Det tokiga i kråksången är dock att Anders Borg och Wanja Lundby-Wedin vill
samma sak. Båda vill begränsa direktörernas förmåner.
Men moderater och socialdemokrater vill helst framstå som oeniga om den
ekonomiska politiken. Därför finns det en risk för att de inte heller i
fråga om bonusnivåer vill bli sams.