Företaget Me & I startades 2004 av grannarna Helene Nyrell och Susan Engvall i Barsebäcksby som en reaktion på det dåvarande barnklädesutbudet.
De var trötta på glittriga rosa små flicktröjor och mörkblå tröjor med actionhjältar till pojkar.
Nu, sex år senare, försöker de fortfarande skapa färgglada kläder som kan locka både flickor och pojkar. Även om vissa plagg uppfattas som mer ”flickiga” eller ”pojkiga” är storlekarna samma, enligt Helene Nyrell.
– Alla tröjor har samma mått, oavsett om de är rosa eller blåa. Att flickor ska ha trånga kläder gör mig upprörd! Ser man på europeisk storleksstandard är måtten exakt likadana för pojkar och flickor. Då är det jättekonstigt att man sedan skiljer på dem.
För några år sedan gjorde designstudenten Marcus Jahnke en egen könsöverskridande barnklädeskollektion som han testade på förskolebarn.
– Även pojkarna gick igång på glitter och färgglada kläder, som ett uttryck för något de saknat, säger Marcus Jahnke.
Han är numera doktorand på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg och tycker att både flickor och pojkar är förlorare på barnklädesmarknaden.
– Det funktionella drabbar flickor, med trånga kläder som ofta saknar exempelvis fickor. Men det uttrycksfulla drabbar pojkar hårdare. Varför antar vi att pojkar vill ha mörka kläder?
Marcus Jahnke efterlyser ett bredare, mer uppluckrat utbud med fler valmöjligheter. Men han tycker ändå att det är bättre än för tio år sedan, då klädbutiker kunde ha mer extrema plagg som tangatrosor och behåar för barn.
– De sexistiska kläderna har blivit färre och det har kommit fler alternativa barnklädestillverkare. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Vi föräldrar och samhället i stort är alla med och konstruerar normerna för hur barnen ska se ut, säger han.