Den som trodde att botten var nådd när amerikanska staten för någon vecka
sedan tog över bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae tog rejält miste.
Den här veckan började med en svart måndag och följdes av en ännu svartare
tisdag. Gigantiska banker och försäkringsbolag i USA rasar nu ihop som
korthus eller så räddas de i sista ögonblicket, dock och i de flesta fall
bara helt tillfälligt.
Gårdagens handelsstopp på statsskuldväxlar är ett bevis på att stressen nu
nått Sverige med full kraft. Finansmarknaden fungerar inte. Placerarna löper
amok efter växlarna som är det enda som anses helt säkert.
Det säger en del om hur defensiva de svenska placerarna har blivit:
panikrusning efter papper som ger sämre avkastning än ett vanligt bankkonto!
Finansiell härdsmälta, yes.
Konjunktursvacka, ja.
Men hur omfattande?
Och hur många fler amerikanska banker (och europeiska?) kommer att dras med i
raset?
Fan vet, skulle man kunna säga. För ett problem är att banker och institut
inte berättar att de är illa ute förrän de har snaran om halsen. Det ligger
inte i deras intresse. De lever på att vi ska ha förtroende för dem.
Konkursade Lehman Brothers vd Richard Fuld deklarerade till exempel så sent
som precis före sommaren att ”det värsta är över”.
Och vad gäller Freddie Mac och Fannie Mae, så försäkrade chefen för USA:s
statliga övervakningsmyndighet (motsvarigheten till vår Finansinspektion)
ett halvår före övertagandet att bolagen var ”säkra och sunda och kommer att
förbli så”.
Och att USA:s största försäkringsjätte, AIG, var så illa ute ... vem kunde
förutsäga det för en vecka sedan?
Har bankernas vd:ar och övervakningsmyndigheternas chefer blåljugit? Eller är
det så att de faktiskt inte förmår att överblicka läget?
I så fall bör man kanske ha det i minnet nästa gång någon går i god för att
svenska banker kommer att gå opåverkade ur krisen.
Just nu finns ingenting som tyder på att svenska storbanker skulle duka under.
Men de får ställa in sig på kärvare tider.
Bolånekrisen i USA har fört med sig att bankerna får betala högre ränta när de
lånar av varandra. Börsfallet gör att deras intäkter från aktiehandeln
minskar. Och viker konjunkturen krymper deras vinster.
Men som vanligt blir det väl kunderna som får betala med högre räntor och
dyrare valutor.
Det är svårt att bedöma om, och i så fall hur mycket, finanskrisen på sikt
påverkar konjunkturen. Analytikerna är heller inte överens. Några tror att
turbulensen bara är början på en djup ekonomisk nedgång.
De utesluter inte långvarig lågkonjunktur. Nu har vi den finansiella krisen,
strax kommer den att avlösas av den industriella krisen – som sker i
kölvattnet av sämre efterfrågan och högre inflation.
Andra menar att det är domedagsprofetior. De påminner om att arbetslösheten är
rekordlåg, att priserna på mat och bensin är på väg ner, att staten går med
enorma överskott, att tillväxten i bland annat bricländerna är oerhörd, att
många branscher fortsatt går bra och att Sverige inte längre är lika
beroende av ett fåtal industrier.
Ericsson sänkte Sverige år 2000. Något liknande skulle inte kunna hända i dag.
Tacka globaliseringen för det.
Det finns således gott om ljusglimtar.
Ytterligare en är det krassa faktum att det är världens köpläge för den som
har intresse för aktier och fastigheter och en slant över. Grundregeln är
att man ska köpa när alla är rädda och börsen rasar.
Och sälja när stormen bedarrat.
För det gör den ju.
Det är det enda vi kan vara helt säkra på: förr eller senare har det blåst
över.