Det kallades Den nya ekonomin. Plötsligt gällde inga gamla sanningar längre.
Bolag inom IT-sfären värderades med nya måttstockar.
Fallet blev djupt, när viskningarna om att kejsaren var naken växte till rop
och slutligen togs på allvar.
Finansbubblan kring IT blåstes upp under åren 1995–2001. Den 9 augusti 1995
räknas som startdag. Den dagen börsintroducerades webbläsarföretaget
Netscape.
Höjdpunkten var 10 mars 2000 då den teknik- och IT-inriktade Nasdaq-börsen i
New York nådde sin topp. Men snart därefter kom fallet.
Man kan undra varför vi inte verkar lära av misstagen när det handlar om
uppblåsta bubblor. Gång på gång lockas människor att satsa pengar i något
som inte kan misslyckas. Något som kommer att generera vinst på vinst. Trots
att det hittills i historien aldrig har funnits något så häpnadsväckande.
Kanske var det mindre konstigt att just IT-världen fick så många att bli
frälsta. Till skillnad från tidigare bubblor, till exempel järnvägar och
fastigheter som båda har dykt upp ett antal gånger i historien, var
dotcom-företagen och det världsomspännande datanätverket faktiskt något helt
nytt. Det var svårt att skaffa sig ett grepp om hur stort det kunde bli.
Men sanningen visade sig vara att ekonomin i slutänden fungerar precis som
alltid, oavsett om det handlar om tulpanlökar eller hypermodern teknik.
Investerarna är inte logiska när bubblor växer, men den klassiska
affärslogiken spräcker deras förväntningar med en smäll.
Det är ingen tillfällighet att det bolag som till sist fick det mesta att rasa
hade byggts upp av tre svenskar. Det var USA, Skandinavien och
Storbritannien som var fästet för internetrevolutionen. Svenska bolag
spelade stor roll.
Bolaget var klädsajten boo.com. De tre grundarna Kajsa Leander, Ernst Malmsten
och Patrik Hedelin fick de stora amerikanska investmentbankerna att tävla om
att plöja ner pengar. På kort tid fick de in 1,4 miljarder i riskkapital,
bland annat från JP Morgan.
Men boo.com blev ingen succé när sajten lanserades 1999, och ett år senare var
konkursen ett faktum.
Det var dags att börja ställa traditionella affärsmässiga krav på
dotcombolagen. Det gick inte längre att leva på orimliga förväntningar. När
bolagen var tvungna att visa substans gick många omkull eller såldes.
Men innan dess hade även gamla garvade affärsmän låtit sig duperas.
Traditionella bolag ville med på tåget, och det banade väg för konsultbolag
som sålde sina tjänster dyrt. Stressen att missa något var uppenbar och
spelade IT-företagen i händerna. Rädslan att bli omsprungen var stor.
Självklart fanns det inte bara luft inom IT-sfären. Internetbokhandeln
Amazon hade till exempel visat att hela branscher kunde bli starkt hotade.
Det handlade inte heller bara om att konsulter tjänade stora pengar och att
nya bolag övervärderades efter att några företag köpts upp för
miljardbelopp. Även etablerade företag inom sfären, som Ericsson, drevs upp
till huvudlösa värderingar på börsen. Vid den här tiden var det ingen som
höjde på ögonbrynen över att marknadsvärdet för ett bolag motsvarade att man
skulle få vänta i 100 år på att bolaget skulle ge vinst.
Idag är IT en bransch bland andra. Svensk teknik och entreprenörsanda står
fortfarande högt i kurs.
Även efter kraschen 2001 har det gjorts affärer inom branschen som fått
omvärlden att dra efter andan. Ett exempel är bolaget Skype, grundat av
svensken Niklas Zennström och dansken Janus Friis, som såldes 2005 till Ebay
för minst 19 miljarder kronor, med möjlighet till en slutsumma upp mot 30
miljarder kronor beroende på den ekonomiska utvecklingen efter köpet.
BAKGRUND/Sargade IT-bolag gick samman
Två bolag symboliserade IT-boomen i Sverige mer än några andra: Framfab och
Icon Medialab. De sargade, forna konkurrenterna gick 2006 samman i ett
bolag, LBi.
Framfab, eller Framtidsfabriken som bolaget hette från början, startades av
Lundabon Jonas Birgersson. En av grundarna till Icon Medialab var Johan
Staël von Holstein.
Båda var förgrundsfigurer när det begav sig runt millennieskiftet. Jonas
Birgersson i sin orangefärgade fliströja utpekades till och med som frälsare
av Veckans Affärer på ett omtalat omslag.
Johan Staël von Holstein drog sig tillbaka från vd-posten och sålde sina
aktier när de fortfarande stod högt på börsen. 2002 gick Icon Medialab i
konkurs. Ett nytt bolag startades med säte i Holland. Detta gick 2006 ihop
med Framfab, som Jonas Birgersson då hade lämnat.
LBi är ett internationellt bolag inom digital marknadsföring som är noterat på
börsen i Stockholm och i Amsterdam.
Jonas Birgersson är fortfarande i branschen, som vd för Labs2, ett bolag som
det stormat en del kring det senaste året. Bland annat har bolaget fått en
ny styrelse sedan den gamla styrelsen blivit ifrågasatt.
Johan Staël von Holstein är vd för Iqube, en företagsinkubator som stödjer
entreprenörer som vill starta företag. Det väckte stort uppseende när han
blev invald i Statens kulturråd i slutet av 2007. Han lämnade uppdraget
efter mindre än ett år.