Han gräver i mellanchefens innersta

Ekonomi.

Vad grubblar en mellanchef på?

Det ska forskaren Stefan Sveningsson, vid Ekonomihögskolan i Lund, ta reda på. Han ingår i en grupp med svenska och utländska forskare som ska detaljstudera 20 mellanchefers vardag runt om i världen.

Forskarna är särskilt intresserade av hur en mellanchef ser på sig själv – ”vem är jag?”.

– Många förskönar sin roll – de vill gärna se sig som ledare, trots att de ofta bara har att utföra vad deras överordnade beslutat.

Projektet får 1, 4 miljoner årligen fram till 2010 då det ska presenteras i sin helhet. Flera delrapporter har redan kommit, bland annat en om ett dilemma många chefer snabbt hamnar i: Att se sig själv som visionär ledare samtidigt som företagsledningen kräver att de ska vara pedantiskt kostnadsmedvetena och se till att ”jobbet blir gjort”.

Balansgången mellan att vara både chef och underställd kan leda till oro och stress och en ängslan om den egna framtiden.

Enligt Stefan Sveningsson finns det litet forskning om hur mellancheferna hanterar denna osäkerhet och hur den påverkar dem som människor, och inte heller om hur chefens självbild påverkar organisationen.

Hur chefer tillsätts är en historia för sig. Vid internrekrytering blir det ofta en skicklig yrkesman eller -kvinna som utses till chef.

– Det är inte alltid lyckat, säger Stefan Sveningsson. I värsta fall gör organisationen två förluster – blir av med en duktig medarbetare och får en dålig chef i stället.

Vad som ofta glöms bort är personalansvaret. En chef ska inte bara se till att jobbet blir gjort, utan att medarbetarna trivs och utvecklas. Många chefer är överhuvudtaget inte utbildade för detta. Chefen är företagsledningens förlängda arm, och måste ibland fatta obehagliga beslut, som att medverka vid lönesättning, värdera prestation, omplacera och ibland avskeda folk.

Men varför tackar någon ja till ett chefsjobb, trots att han eller hon vet vad det innebär av stress, långa arbetsdagar och kanske konflikter med forna kollegor?

Skälen kan vara flera:

Erbjudandet är smickrande, du känner sig uppskattad, ”utvald”.

Du känner dig tvungen – vill visa dig ”duktig”.

Du tror att enda sättet att göra karriär är att bli chef.

Statistiken visar dessutom att det är mer lönsamt att bli chef, än att fortsätta som expert.

– Att utse någon till chef ses i många företag som en belöning, men allt fler storföretag har insett att det finns bättre sätt att ta hand om sina specialistmedarbetare, till exempel genom att erbjuda en karriär som expert, säger Stefan Sveningsson.

Relaterade artiklar

Författare: Lilith Waltenberg
Publicerad 28 maj 2005 21.04
Uppdaterad 28 maj 2005 23.30

Ekonomi
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu