SVERIGE. En sextonåring kan förlora 30 miljoner kronor, räknat under hela livet, om han eller hon inte sätter sig in i vilka olika val som kan göras. Räkneexemplet är grovt, men mycket talande, menar Günther Mårder.
– Om vi talar om ofördelaktiga lån och oförmåga att förvalta sin pension, ja. Allt handlar om att välja, ytterligare avregleringar står på tur och fler förändringar i pensionssystemet som gör att kraven på det egna sparandet kommer att öka. Den som inte kan det kommer att komma långt efter.
Under lång tid var Aktiefrämjandet och Unga Aktiesparare ute på skolor och föreläste för att öka kunskapen om aktier, sparande och ekonomi i allmänhet. Nu är det gruppen Ung Privatekonomi som håller i föreläsningarna, som är gratis för skolan.
– Vi når ut till 14 000 gymnasieelever årligen, det motsvarar lite drygt en tiondel av alla. Allt hänger på de egna skolornas och framförallt lärarnas intresse. Vi bearbetar alla skolor för att nå ut till alla grupper, säger han.
Men frivilligheten räcker inte. Günther Mårder vill se ekonomiundervisning som ämne på skolschemat.
– Det går att bygga in i matteundervisningen eller samhällskunskapen. Varför inte räkna på skillnaden mellan fast eller rörligt elpris på matten? Eller nackdelarna med räntan på ett sms-lån? Idag får ungdomarna inte den kunskapen i skolan.
Han ser en risk för en stor grupp ungdomar. De vars föräldrar är ointresserade och inte talar om ekonomi med sina barn – och de som nyligen anlänt till Sverige.
– De som känner sig trygga i ekonomiska spörsmål för enkelt vidare det till sina barn. Medan de som står utanför systemet kan väldigt lite. Vi riskerar att driva på klassklyftorna om inget görs.
Günther Mårder har tagit upp frågan med både finansminister, finansmarknadsministern och utbildningsministern. Reaktionerna har varit positiva, säger han, men det har inte gått att ställa några krav.
– Jan Björklund har uttryckligen sagt att det ska satsas på svenska, engelska och matematik. Han är ingen anhängare av obligatorium. Eleven ska själv få välja.
Men samhället, staten, har ett stort ansvar – medborgare långt utanför den ekonomiska tryggheten är inte bra för landets stabilitet. Därför borde finansdepartementet se lite mer långsiktigt på saken, anser Günther Mårder.
– Regeringen drar ned på de sociala skyddsnäten för att fler ska ut i jobb. Det stärker kravet på att inte hamna i trångmål och därför borde mer göras för att undervisa medborgarna, säger han.
Om han måste nämna en enskild faktor som kan göra skillnad – är det förmågan att spara.
– Allt för många springer i ett ekorrhjul. De får sin lön, betalar sitt lån och belönar sig själva med att konsumera. Sen är pengarna slut och väntan på nästa lön börjar. Man måste fråga sig ”Måste jag konsumera allt det där?”. Man måste inte ha en ny mobiltelefon bara för att den finns. Om ett år är den inte värd en bråkdel. Istället bör man spara.
Själv lever Günther Mårder på 13 000 kronor varje månad. Resten sparar han i olika former.
– Om det kniper kan jag komma ned på 9 000 kronor i månaden. Jag har jobbat som byggare och varit körsångare. Jag vill kunna lägga av med det här jobbet när jag är fyrtio och återgå till det om jag vill. Därför lägger jag undan enormt mycket.
För att kunna spara krävs det att den kortsiktiga njutningen får stå undan till förmån för den långsiktiga.
– Det är osexigt att spara regelbundet, det får man ingen streetcredd för. Men det är det absolut viktigaste idag. Om fem–tio år kan du se vinsten. Försök också att inte köpa allt nytt. Själv går jag klädd i billiga kläder. Min kostym hittade jag för 900 kronor.
Formen för sparandet är underordnad, men oftast kommer ett intresse av att få kapitalet att växa mesta möjligt – på köpet, menar han.
– Ja, och ger man sig in i aktiemarknaden går det snabbt att komma upp i stora belopp.
Ve
m lärde dig att spar
a?
– Mina föräldrar, men också en lärare som lärde mig mycket om ekonomi.
Hur st
od du emot märkeshet
sen i din ungdom?
– Haha, jag var faktiskt punkare under ett antal år.