– Konsumtionen av griskött ökar dramatiskt, men vi får inte producera köttet vi äter. Vi känner en besvikelse över dubbelmoralen hos svenska myndigheter som har världens hårdaste djurhållningsregler men som sedan inte köper köttet, säger Mattias Espert, grisbonde och ordförande för Skånes och Blekinges grisföretagare.
I grisstallets BB-avdelning ligger 51 suggor och grymtar. De har nyss intagit ett av dagens tre stärkande mål foderpellets och är nu redo för de mellan fjorton och sexton kultingarna. Matsignalen för smågrisarna går när de 250 kilo tunga morsorna välter över på sidan. Då springer de skrikande till spenarna.
– Varje kulting har sin egen spene, de diar alltid från samma, berättar Mattias Espert.
Han plockar upp en veckogammal griskulting och kliar det strävhåriga skinnet. Det blöta trynet sniffar missnöjt i riktning mot maten.
– Jag tycker om grisar, men jag har grisar för pengarnas skull. Det handlar om att maximera tillväxten, säger Mattias Espert.
Han har sysslat med grisuppfödning sedan 2006 och har i dag 400 suggor. Det gör honom till en av de större uppfödarna i Skåne.
Suggorna får 27 till 28 kultingar per år men på sikt är Mattias Esperts målsättning 30 kultingar per sugga och år.
– Det handlar om att maximera suggan, rätt foder vid rätt tillfälle och en lugn och sansad inseminering, förklarar han.
På betäckningsavdelningen travar hundra suggor i varierande dräktighetsgrad runt på en halvmeter halm. Var tredje vecka inseminerar Mattias Espert sextio suggor.
– Man ser att en hona är brunstig när hon är svullen där bak och öronen står ut som parabolantenner.
I samma stall står även tre galtar i varsitt bås. De är inte betrodda med aveln utan är bara där för stämningens skull.
– All inseminering sker med kateter för att jag ska ha koll på kvaliteten, men utan galtarna visar suggorna ingen brunst, förklarar Mattias Espert.
En dos grissperma kostar 40 kronor. Kostnaderna för grisuppfödning inkluderar även foder, kastrering och vaccinering. För att gå jämnt ut behöver Mattias Espert få minst 600 kronor per gris när han säljer dem vidare till en slaktbonde efter 2,5 månader.
Förra året var ett av de sämsta åren på länge för svenska grisbönder. Då fick de mindre än 300 kronor per gris och bara i Skåne lade 34 grisbönder ner på grund av bristande lönsamhet.
– Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med utländskt kött. De svenska djurhållningsreglerna gör att min produktion kostar 2,50 kronor mer per kilo kött jämfört med i min tyska grannes. Jag föder upp 10 000 grisar per år vilket innebär 2,5 miljoner i merkostnad varje år.
Sedan några månader tillbaka har dock lönsamheten vänt. I dag får grisbönderna över 700 kronor per gris vilket gör gris till det lönsammaste lantbruksdjuret för tillfället. Mattias Espert menar att det är marknadsföringskampanjerna för svenskt kött som till sist börjar ge effekt.
– För tio år sedan var svenskt fläskkött en av de anonymaste varorna i kyldisken. Nu ser vi att daglig- varuhandeln börjar efterfråga våra produkter mer. Skola, vård och omsorg blir också bättre på att handla svenskt.
En återstående utmaning är att övertyga livsmedelsindustrin om att använda svenska köttråvaror.
– Färdigrätter och färdigprodukter som pyttipanna innehåller sällan svenskt kött men folk tror att de är svenska när det står Felix på dem, säger Mattias Espert.
Han ser ljust på den svenska svinindustrin och tror att de hårda djurhållningsreglerna på sikt kommer att löna sig.
– Från 2013 kommer det krav från EU på att dräktiga suggor ska gå lösa. De kraven finns redan i Sverige och det kan gynna vår produktion eftersom vi slipper omställningskostnader. På sikt tror jag att stater kommer begränsa antibiotikaanvändningen och då har vi också ett försprång.