Ingen vill stå för notan

Ekonomi.

Saab är i kris och behöver pengar för sin fortlevnad. Ägaren GM vill att den svenska regeringen ska gå in och stötta, medan regeringen å sin sida vill att GM ska ta ansvar för Saab.

– Regeringen och GM har låst in sig i var sitt hörn. Det finns en ansträngd relation i botten. När GM ställer ultimativa krav blir regeringen provocerad, säger fordonsanalytikern Matts Carlsson.

Klockan var tjugo över nio. Ett bud anlände till tingsrätten i Vänersborg med ett vitt kuvert. Avsändare var Jan Åke Jonsson, vd för Saab Automobile AB. I en kortfattad skrivelse ansökte han om företagsrekonstruktion.

Samtidigt stod näringsminister Maud Olofsson i riksdagens talarstol och svarade på frågor om glasindustrins dystra läge.

När hon inför ett väntande journalistuppbåd kommenterade Saabs beslut kunde hon inte undgå att åter gå i polemik med General Motors:

– De försökte ju att pressa oss på pengar och att gå in när de själva inte ville ta ansvar. Och det är ju inte lite pengar de begärde heller. Men vi är inte beredda ta över några förluster från GM, sade hon.

Spelet om Saab har skapat ett ställningskrig mellan regeringen och General Motors. De hårda utfallen från Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt grundar sig på tre månader av fruktlösa samtal med den amerikanske biljätten.

Maud Olofsson har som näringsminister noga följt hur det går för svensk bilindustri. Redan i januari 2007 besökte hon bilmässan i Detroit för att se hur Saab och Volvo byter från bensinslukande till miljövänliga bilar:

– Jag fick en bra dialog med bilindustrin och med regeringen i USA om vad vi gemensamt kan göra för att skapa spelregler som förenar design och funktionalitet med miljötänkande.

Men den goda dialogen gick förlorad under finanskrisen i höstas.

Saab har alltid gått dåligt. Men förlusterna har balanserats av annan verksamhet – först av tillverkning av flygplan, därefter av lastbilar och sedan 1991 av annan bilproduktion i den jättelika GM-koncernen.

En gång tidigare har Saab gått på tiggarstråt till regeringen – eller om det var tvärtom. I oktober 2004 flög statsminister Göran Persson till Zürich för att förmå GM:s Europachef Fritz Henderson att rädda Saab. Då skonades Saab med det så kallade Trollhättepaketet.

Oktober 2008

Med finanskrisen kom alla världens bilfabriker i akut kris: företagen stod utan krediter, kunderna utan billån, GM på konkursens rand. Det spekulerades om vem som är värst ute.

– Saab pekades snabbt ut. Varje svart rubrik skrämde bort kunder, säger fordonsanalytikern Mikael Wickengren.

General Motors oro spreds till Sverige. GM tog fram gamla planer på att göra sig kvitt Saab, som kostat koncernen mer än tolv miljarder kronor i förluster.

November 2008

Maud Olofsson och hennes statssekreterare Jöran Hägglund inledde samtal med Carl-Peter Forster, ny chef för GM Europa. De erbjöd Saab statliga lånegarantier via Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Men Forster tvekade.

– Det tar så lång tid att få lån från EIB, svarade han.

3 december 2008

I en 37-sidig rapport till kongressen förklarade General Motors hur man tänkte GM göra sig av med var tredje anställd i USA för att få 18 miljarder dollar i nödlån. Saab ägnades en ynka mening: ”En omedelbar strategisk översyn ska göras av bolaget”.

Fritz Henderson, som nu blivit GM:s andreman, preciserade:

– GM söker en köpare till Saab.

Kostnaden för att lägga ner Saab ska internt inom GM ha beräknats till 10–12 miljarder kronor. Men utåt betonade GM att Saab skulle bli mer attraktivt för en ny ägare med statligt svenskt stöd. GM var bankrutt och ville inte pumpa in nya miljarder i Saab. Enligt GM brådskade en lösning.

Nu föreslog socialdemokraterna och LO att svenska staten borde bli tillfällig ägare i Saab. Enligt Mona Sahlin kunde det ordnas via AP-fonden.

Maud Olofsson kontrade när hon kallade till presskonferens:

– Det är inte statens uppgift att äga bilföretag.

Olofssons hållning är en helt annan än den som på 1970-talet genomsyrade hennes departement. Då drevs det av Centerstatsrådet Nils G Åsling som en industriakut. Varje gästande varvsdirektör lämnade Åslings akutmottagning med en fet check. Till slut hade han betalat hundra miljarder i statligt varvsstöd. Likväl stod inte jobben att rädda.

Liknande misstag tänker inte Maud Olofsson upprepa när bilindustrin knackar på hennes dörr. Hon är rädd om skattebetalarnas pengar. Hon ger villkorade lån.

4–8 december 2008

Strax efter det att GM släppt sin krisrapport ringde Maud Olofsson EIB. Kunde de snabbehandla ett GM-nödlån för Saab på cirka fem miljarder kronor?

Svaret blev ja. GM kunde få besked redan i mars, men när Olofsson ringde vidare till GM visade de bara ointresse. Det var väl Saabs sak att ansöka.

11–31 december 2008

Maud Olofsson och finansminister Anders Borg lade fram ett stödpaket för bilindustrin på 28 miljarder kronor – främst som lånegarantier på marknadens villkor.

– Vi går in med kreditgarantier utifrån EIB:s regelverk, sade Olofsson.

Både Saab och Volvo dröjde med att söka. Samtidigt var näringsministern osäker på departementets eget bilkunnande. I mellandagarna kallade hon in två externa experter, konsultföretagen MacKinsey och Vinge. De skulle fortlöpande granska GM och Saab och rådde tidigt Olofsson att inte skapa ekonomiska band mellan staten och Saab.

12–13 januari 2009

Statssekreterare Jöran Hägglund träffade GM-ledningen på bilmässa i Detroit. Han redogjorde för regeringens bilstöd. GM gjorde klart att Saabs framtid var mörk utan statliga pengar. Hägglund blev orolig. Ville GM helt fräckt lägga över miljardkostnaderna för Saab på svenska staten?

– När verksamheten går bra vänder man sig med nöje till aktieägarna, när det går dåligt vänder man sig till skattebetalarna, raljerade han.

Hägglund talade med en mäktig motpart. GM är stort som halva Sverige. Han ogillade GM-chefernas ton. De ställde mer av ultimativa krav än önskemål.

Strax därpå lade Saab fram sin hemliga affärsplan för Jöran Hägglund. Design, teknisk utveckling och tillverkning skulle samlas i Sverige, tre nya modeller presenteras inom arton månader, förlust vändas till vinst genom att öka antalet sålda bilar till 150 000 per år.

Hägglund kunde omöjligt tro på planen. Skulle regeringen garantera nödlån till Saab på fem miljarder när företaget räknade med kraftigt ökad försäljning – på en marknad där alla bilmärken störtdyker?

Regeringens konsulter hade andra siffror. Saabs förlust kunde under 2009 öka till sex miljarder kronor. Driften kunde kosta minst en halv miljard per månad.

Regeringen rådde moderbolaget GM att söka nödlån åt Saab. Likväl vände sig Saab Automobile med en ansökan till EIB.

13–17 februari 2009

På fredagen möttes åter Saab och regeringen. Saabledningen irriterades över att Olofsson ännu inte gett besked om statligt stöd, näringsministern över att Saab förtigit att GM pumpat in tre miljarder kronor i Saab för att täcka 2008 års förluster.

Fyra dagar senare lade GM fram sin slutliga handlingsplan för USA:s kongress. Ett delrecept för vinst var att kapa banden till Sverige. Saab skulle ligga i ett eget bolag och senast vid nyår vara borta ur GM:s ägarportfölj.

Hur gick samtalen med Sverige? Fritz Henderson svarade diplomatiskt:

– Den svenska regeringen har varit öppen och bra att samarbeta med, men vi måste gå vidare. Stämmer vårt mål inte överens med den svenska regeringens måste vi hitta andra lösningar.

Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt var mindre diplomatiska och talade om att GM gillrat ”fällor”. De ansåg att handlingsplanen bekräftat att General Motors hela tiden velat dumpa Saab i regeringens knä:

– Vi ska ha klart för oss vad som pågår nu. Det är ett spel med stora pengar. De här bolagsdirektörerna i USA ursäktar sig inte för att bli av med en del av kostnaderna, röt Reinfeldt.

20 februari 2009

Saab Automobile hade styrelsemöte i Trollhättan. Telefonmötet leddes från Zürich av Carl-Peter Forster. I enlighet med GM-ledningens direktiv beslöt man om rekonstruktion.

Stockholmsadvokaten Guy Lofalk har nu tre månader på sig att stöpa om Saab. Den 6 april kallar han Saabs fordringsägare till möte i Vänersborgs kommunhus. Under tre månader bekostas Saabs drift av GM – och av det statligt garanterade EIB-lån som Saab fortfarande hoppas på.

Saab rör sig framåt, men regeringen står i detta verklighetens Monopolspel kvar på samma ruta som man gjort sedan december. Ska näringsministern garantera lån åt ett företag hon inte tror på? Eller säga nej till lånegarantier och låta GM förverkliga hotet att lägga ner Saab?

På en sen pressträff lutade hon åt det senare alternativet:

– Det krävs en hållbar affärsplan som ger vinst inom rimlig tid, sade Maud Olofsson.

21 februari 2009

Så länge frågan om vem som ska äga Saab förblir obesvarad kan regeringen inte agera, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.